Min debutroman Stayin’ Alive utspelar sig under första veckan av en domedagspandemi. Den släpptes i november 2019, månader innan den verklig pandemi bröt ut. Profetiskt? Knappast. I min bokserie är pandemin ett verktyg för ett högre(?) mål och den nutida miljön vald för att få utrymme att inkludera aktuell samhällskritik och reflektioner utan ett större världsbygge.

Just hur världen och dess befolkning är utformad och interagerar är annars något som det läggs mycket tid på inom fantastiken. Att bygga något komplext ger dessvärre ofta en vilja att berätta om dessa detaljer istället för att låta något intressant utspela sig i miljön. Det är en utmaning att dra in läsaren i helt nya förutsättningar och kunna förstå subtiliteter som inte existerar i vår värld.

Visst kan det vara fascinerande med ett nyskapat språk för en bokvärlds udda raser, men det är lite för nördigt för att jag ska lockas. Trots en del extrema, och ibland konstruerade skillnader mellan den fiktiva världen och vår egen, är det likheterna som fascinerar. Vi förstår och upplever fenomen som människor och har svårt att tänka oss något annat.

Det är därför science fiction (på gott om ont) oftast är lik vår vardag fast med nya tekniska prylar. Avgörande händelserna i en karaktärs liv utspelats ofta på jorden eller kopplat till en anfader på jorden som berättat något som vi läsare kan referera till. Att skapa något helt nytt kräver mer av författaren och riskerar att inte beröra. Om fantastikdelen inte är tillräckligt markant kan man däremot undra varför den finns med över huvud taget.

En genre som innefattar såväl Harry Potters sagovärld som mer verklighetsnära berättelser som James A. Coreys Leviathan Awakes eller för all del Game of Thrones, blir svår att karaktärisera. Å ena sidan är fantastiken fylld av romantiserade medeltida miljöer och förenklade framtidsvisioner, å andra är den full av samhällskritiska berättelser och närmast profetiska (inte sällan dystopiska) förutsägelser.

Själv började jag med att skriva high fantasy för att sedan gå över till low fantasy för att slutligen debutera med en bokserie med få fantastikinslag 2019. Att välja en fantasifull what if ger mig större frihet till en fantastisk bakgrund och konsekvens. Ändå väljer jag att vara så trovärdig jag kan. Själv tycker jag att det trycks in vampyrer och andra knytt i berättelser där det inte tillför något. I Stayin’ Alive finns inte ens riktiga zombies.

Att sträva efter trovärdighet är ingen motsättning med att vara fantastikförfattare, men marknaden belönar oss (ännu) inte för att vi väljer just den genren framför krim eller feelgood och mer förenar fängslande berättelser än vad genrerna skiljer dem åt. Att välja fantastik är därför ofta ett val drivet av passion.

Jag ser svårigheten för svensk fantastik att slå igenom internationellt som förståeligt med tanke på att vi skriver på ett litet språk. Vi kan inte förvänta oss att just fantastik ska slå igenom internationellt som visst typ av krimlitteratur har gjort. Det handlar om att försöka hävda sig med kvalitet i hård konkurrens. Vi behöver vara trendkänsliga och ha tur.

Del två (Perfect Day) i min trilogi kommer våren 2021 och ligger första delen trogen på gränsen för vad som definierar fantastiken. Jag låter den vila innan sista putsen och skriver under tiden en spänningsroman utan fantastikinslag. Detta handlar nog mer om att skriva direkt till min sambo än en marknadsanpassning.

Kanske blir det en ren fantasyroman nästa gång.

  

-----------------------

Vill ni veta mer om Torbjörn Löwendahl och hans verk kan ni gå in på Lionvalley Publishing.