JL Fantasy

Augustitankar - Ljuset i tunneln0

26 augusti 2018

I det här inlägget tänker jag högt om att Folke börjat förskolan igen och hur det har påverkat min skrivtid. Jag tar även upp att jag håller på att testläsa en annan fantasyförfattares manus och några allmänna tankar inför valet.

Augustitankar

Sommaren är över och äntligen börjar årets bästa årstider – hösten och vintern. Nu slipper man svettas hela dagarna och får i stället ta på sig en varm jacka och tända ljus på kvällarna. Skönt va?

Den här veckan har min äldsta son Folke börjat förskolan igen. Jag hade inte reflekterat över hur detta skulle kunna påverka min pappaledighet – "Det kommer nog inte bli så stor skillnad, jag har ju fortfarande Elis att ta hand om," tänkte jag. Visserligen går Folke bara 15 timmar i veckan på förskolan, men herre gud vilken skillnad det har gjort. Under sommaren lyckades jag synka Folkes och Elis sovtider, men det gjorde ingen större skillnad för skrivtiden. Det blev kanske en halvtimmes egentid innan något av barnen vaknade. Men nu när det bara är Elis som ska sövas har skrivtiden äntligen infunnit sig. Den här veckan har han sovit minst två timmar varje dag vilket innebär att jag både haft tid att äta lunch, göra hushållssysslor OCH skriva! Det märks att jag inte har skrivit särskilt mycket de senaste veckorna för orden har fullkomligen forsat ur mig. Jag kan se ljuset i slutet av tunneln. Får jag en liknande vecka till kommer bokens första redigeringsrunda troligtvis vara avklarad och då ska manuset ut till de första testläsarna. Spännande och nervöst!

I augusti har jag även börjat kommentera på en annan författares manus. Han heter Leif Wallsby och har likt mig också skrivit en highfantasyroman. Under det senaste året har jag nekat alla förfrågningar om textbyten för att jag helt enkelt inte har känt att jag haft tid eller energi för det. Men Leifs manus var i samma subgenre som det jag själv skriver och jag har även pratat med honom en hel del på Facebook under det senaste året, så därför känns det roligt att få ta mig an manuset.

För de som känner mig eller följer mig på fler medier kommer det kanske inte som någon nyhet att jag blivit allt mer intresserad av politik under de senaste åren. Det är inte så att jag gått med i något politiskt parti eller så, men jag har börjat följa fler politiska kommentatorer, ledarskribenter, filosofer och annat. Både i Sverige och internationellt. Jag har själv blivit förvånad över hur roligt jag har tyckt att det har varit. Förundrats över hur många nya perspektiv jag har fått en bättre förståelse för, perspektiv som jag aldrig tidigare bemödat att sätta mig in i på allvar. Detta har nyanserat min syn på vad som är bra för vårt samhälle och har inte gjort det lättare att välja hur jag ska rösta. Det kommer att bli intressant att se vad Sverige väljer.


Julitankar: "Semester"0

15 juli 2018

Nu har jag "semester" vilket innebär att tiden för skrivande i stort sett är borta. Detta har gjort att redigeringen av min bok har stått still sedan jag kom hem från Swecon vilket gör detta till den längsta paus jag någonsin haft från skrivandet. Under dessa veckor har jag därför åter igen tänkt en del på hur jag förhåller mig till mitt skrivande och vad som är viktigt för mig.

"Semester"

Man kan ju tycka att semester borde innebära mer skrivtid, eller i alla fall inte mindre. Men eftersom Hanna fått nytt jobb har hon nästan ingen inarbetad semester, vilket i sin tur innebär att jag är själv med två barn som båda är under 3 år gamla. Därav blir semestern mer en föräldraledighet. Och om min förra föräldraledighet lärde mig något är det att det är otroligt givande att se ens barn växa upp och lära sig nya saker varje vecka, men man inte kan räkna med mycket egentid när man tar hand om små barn.

Nu har det har gått två veckor sedan den här semestern startade och jag och grabbarna har superroligt varje dag, men min initiala upplevelse av semestern var ändå fläckad av frustration. Jag försökte skapa skrivtid under dagen genom att para ihop sovtider, förbereda matlådor i tid, uppmuntra barnen att leka med varandra, men det har mest inneburit fiasko. Även om jag någon enstaka gång lyckats verkar barnen ha en inre radar som känner av när pappa inte sysslar med hushållssysslor, för det känns som att så fort jag viker upp dataskärmen så vill de leka eller läsa eller gå på toa, medan när jag gör hushållssysslor leker de på hur bra som helst med varandra. Detta har lett till frustration vilket sedan har gått ut över mig och resten av familjen. Därför insåg jag redan efter någon dag att det är bättre att helt släppa tanken på att kunna redigera under dagtid. 

Om det mot förmodan skulle dyka upp en lugn stund och hushållsysslorna redan är gjorda tänker jag därför inte ens försöka jobba med min bok. I stället har jag mediterat, lyssnat på podcasts eller läst. Då har frustrationen över att bli avbruten inte blivit lika stor och jag och hela familjen mår bättre även om det inte blir något skrivet. Mitt skrivande är därför helt förpassat till kvällar och jag har aldrig kunnat skriva bra på kvällar. Det har alltid varit den tiden på dygnet då min kreativitet och energi är som allra lägst, oavsett vad jag gjort under dagen.

Men jag har inte helt släppt redigerandet. Jag har som ambition att lära mig att skriva och redigera under kvällstid. För att klara av detta har jag börjat läsa på om och se youtubevideos om hur man kan tänka för att minska sin prokrastinering. Lite motsägelsefullt att se på youtube för att minska sin prokrastinering, jag vet, men jag tycker att det redan har börjat ge effekt. Meditation tror jag också kommer att hjälpa mycket med detta. Genom att meditera 10 minuter i början av varje skrivpass hoppas jag kunna samla tankarna, fokusera på andning, stänga ute trötthetstankarna och följa de instruktionerna som hjälper en att utforska medvetandet och därmed kunna frigöra mer energi och kreativitet – även på kvällstid. Om detta skulle lyckas hoppas jag att mitt skrivande får en välbehövlig skjuts nu och under den kommande föräldraledigheten till hösten, men förhoppningsvis även till våren då jag planerar att gå ner i tid på jobbet för att frigöra skrivtid.

Men mitt nuvarande ickeskrivande har också lett till en del positiva saker som jag försöker fokusera på när jag får dåligt samvete över att jag inte skriver eller redigerar. Jag känner mig mer närvarande när jag är med barnen än vad jag gjorde under den förra föräldraledigheten. Utan spel och nu även utan skrivande har jag i stort sett ingenting som jag går runt och tänker på medan jag leker med barnen vilket gör hela upplevelsen roligare och mer avslappnad.

Sommar 2018


Swecon 20180

24 juni 2018

Detta var andra gången jag besökte Swecon, en science fiction- och fantasykongress som ägde rum den 15–17 juni i Stockholm. Där träffas branschmänniskor och fans inom fantastik i ett fullspäckat program med föredrag, paneler och gruppdiskussioner.

Swecon 2018

Årets Swecon blev en annorlunda upplevelse jämfört med året innan. Förra året var jag något nervös inför besöket då jag inte visste vad jag skulle vänta mig. Jag hade planer och ambitioner för att lära känna en del branschmänniskor men jag var osäker på om mitt introverta jag skulle lyckas knyta några efterlängtade första kontakter inom fantasysverige. Jag gick på så många paneler jag bara orkade och fick ganska snart en huvudvärk som höll i sig under stora delar av helgen. Förra året var kort och gott en chock och hade det inte varit för några särskilt lyckade möten som jag snubblade in i så hade jag kanske inte återvänt.

Den här gången visste jag mer vad jag gav mig in i. Jag stressade inte till alla programpunkter och jag kände igen många både från året innan och från de sociala forum som jag blivit mer aktiv i. Jag tog mig mer tid att prata med andra deltagare än vad jag gjorde förra året och på det stora hela var det en betydligt mer avslappnad upplevelse. Det gjorde att det kändes som att jag kom hem snarare som att jag var ute på djupt vatten.

Skriver du fantastik och inte besöker Swecon så missar du något som är en väsentlig del av författarlivet. Inte bara allt det roliga som Swecon erbjuder men även möjligheten att synas, knyta nya kontakter och lära känna branschen inifrån. Det kostar en del att fixa mat och boende men de pengarna är en investering i ditt författarskap.

Panel 1

Jag såg ett tiotal paneldiskussioner den här gången. Ovan har ni den allra första panelen för konventet som också var en av de mer intressanta för mig. Betaläsning med Karl-Johan Norén, Thomas Årnfelt, Elin Holmerin och Sten Rosendahl

Terraforming föredrag

Jag såg även några intressanta föreläsningar, bland annat Patrik Centerwalls föreläsning om etik i fantasylitteratur. Men precis som förra året var den allra mest matnyttiga föreläsningen den av Jesper Strage. Förra året föreläste han om ekonomin och logiken bakom olika typer av kolonier och i år pratade han om terraformande någonsin skulle kunna vara ekonomiskt gångbart.

Paneldebatt 2

Allra störst för min egen del var panelen om böcker som blivit till TV-serier. Jag är rätt van att prata framför grupper av människor men det var ändå nervöst att delta i min allra första panel. Väl på plats kändes det dock helt naturligt och nervositeten försvann. Stort tack till de andra paneldetagarna Britt-Louise Viklund, Eva Holmquist, och Tommy Persson som gjorde att allt flöt på bra. Särskilt stort tack till Marika Lövström som var moderator och lugnade mig inför panelen. 

Paneldebatt

Efter en stund insåg jag att det var rätt roligt att sitta med i panel. Jag var tvungen att hålla lite extra koll på mitt ego som fick en ordentlig boost av att sitta inför en publik och prata nörderier. 

Det som dock var det allra största nöjet med Swecon var att få träffa både gamla och nya vänner inom skrivandet. Att vara aspirerande författare blir lätt ett ganska ensamt företag. Ovan ser ni Leif Wallsby som likt mig också skriver fantasy och håller på att redigera sitt manus. Vi pratade mycket om skrivande vid flera tillfällen under helgen och beslöt att vi skulle betaläsa varandras texter.

Pia Lerigon

Under lördagen pratade jag om lektörläsning och även lite politik med Pia Lerigon som bland annat driver podcasten Skrivdrömmar.

Marcus Olausson

Även om vi inte hann umgås lika mycket som vi gjorde i fjol så fick jag en liten stund tillsammans med Marcus Olausson vilket var efterlängtat. 

Patrik Centerwall

Under söndagen hann jag ta en fika med Patrik Centerwall som jag tidigare intervjuat på bloggen.

Boknördar som gillar fantasy och sci-fi

Två andra höjdpunkter ur helgen var då facebookgruppen Boknördar som diggar fantasy & sci-fi träffades och diskuterade vilka böcker man köpt, författare och allmänna intryck av mässan.

Johan Anglemark

På lördagkväll var jag rätt trött efter alla paneler och allt minglande. Jag slog mig ner i hallen och övervägde att gå till hotellrummet för att kunna kliva upp tidigt och skriva lite på morgonen. Medan jag satt där och reflekterade över dagen kom Johan Anglemark och slog sig ner bredvid mig. Det var extra roligt eftersom Johan är något av en rockstjärna inom fandom. Bara någon minut senare hade den lugna hallen förvandlats till en grupp av människor som samlats runt Johan för att prata om det ena och det andra. Jag satt mest tyst bredvid och njöt av upplevelsen.

  

Tack för denna gång Swecon. Vi syns igen nästa år i Västerås. 


Junitankar: sticka ut eller inte sticka ut0

10 juni 2018

Vårterminens betyg är satta och jag drar en lättnadens suck. Den värsta arbetstoppen är över. Nu väntar Swecon nästa vecka där jag ska vara med i en paneldebatt och sedan är det två arbetsveckor kvar innan det är dags för semester, och efter det fem månaders pappaledighet. Medan jag förbereder mig inför panelen har jag även funderat på om det är värt att vara smått provocerande på sociala medier för att nå ut?

Junitankar

De senaste veckorna har jag testat lite nya strategier för hur jag förhåller mig på sociala medier. Inga storskaliga grejer, men jag har gått lite utanför min bekvämlighetszon. Särskilt mycket har jag reflekterat över vad jag skriver i de inledningar som mina recensioner och övriga blogginlägg frontas med. De korta texter som ska få folk att klicka vidare och läsa vidare. Somliga tester har gått bra medan andra fått blandade resultat.

Ett exempel på detta var när jag en lördagkväll, efter två modhöjande glas vin, lade ut ett blogginlägg i ett fantasyforum med en lätt provocerande inledning. "Min bojkott av Star Wars är nu implementerad. Detta på grund av de två senaste monumentala misslyckandena som Rogue One och The Last Jedi var. Tur är det väl då att man har ynnesten att få in en gästbloggare av hög kaliber som kan recensera istället." Därefter följt av länken till gästrecensionen av Solo.

Redan efter en halvtimme hade jag fått ca 20 kommentarer på inlägget. Några positiva, ett par stycken som förstod att jag var ute efter att provocera, och en hel del kritiker. De flesta kritiska handlade om mina formuleringar, om idén om bojkott och om att jag beskrev de två filmerna som monumentala misslyckanden. Några kallade mig barnslig, töntig och urbota korkad. Jag var förberedd på kritiken och jag tycker själv att den delvis är befogad, men när de kritiska kommentarerna fortsatte började jag fundera på om det verkligen är på detta sätt som jag vill synas? 

Så: mitt test lyckades för inledningen gav utan tvekan effekt. Fler kommentarer leder till mer exponering, inlägget hamnar högre upp i gruppmedlemmarnas flöden under en längre tid, vilket gör att fler klickar och så vidare. Men är det ren exponering jag vill åt? Då fungerar det. Men det bidrar också till att skapa den typ av negativa stämning på nätet som jag inte vill vara en del av. Även om det var medvetet gjort och jag inte egentligen bryr mig om vad alla säger så känner jag inte att det är denna personlighet jag vill ha på nätet.

Hela den här händelsen fick mig även att fundera kring det inlägg jag håller på att skriva för en annan blogg. Även där har jag tänkt vara en aning provocerande, fast på ett annat sätt. Jag tycker att det är viktigt att våga sticka ut och säga det man tycker även om det gör andra irriterade, men det är en fin balans att gå mellan det och att inte vara onödigt provocerande. Frågan är väl bara var den gränsen går? 


Majtankar: rutiner är nyckeln till kreativitet0

18 maj 2018

Som vanligt flyger våren förbi som högstadielärare. Betyg ska jagas in, uppgifter ska rättas och alla röda dagar är bara i vägen. Utöver det har mina söner varit magsjuka och huset har genomgått några mindre renoveringsprojekt under den senaste månaden. Skrivandet har därför tyvärr fått ta ett steg tillbaka i prioriteringsordningen. Men trots det har jag en del intressanta nyheter att komma med.

Rutiner är nyckeln till kreativitet

Älskade rutiner – Som för många andra är vårterminen en hektisk jobbperiod för min del. Var och varannan dag känner man sig som en simmare som hela tiden har huvudet under vattnet och bara lyckas kippa efter andan då och då. Det är endast tack vare de rutiner jag har i mitt skrivande som jag över huvud taget rör mig framåt. Att ha fasta skrivtider som inte rubbas annat än i akutsituationer är verkligen en räddare i nöden.

Vårplanen – Det känns skönt att jag inför det här året satte upp en plan för vilka inlägg jag skulle publicera. Det har gjort att jag trots tidsbrist fortfarande har lyckats skriva ett inlägg i veckan till bloggen. Tiden jag lägger på varje inlägg blir överlag mindre och mindre men kvalitén känns ändå rätt bra. Målet med bokskrivandet är fortfarande att vara färdig med en första övergripande redigeringsrunda i juni. I den rundan fokuserar jag på de stora brister som jag och min skrivcirkel markerat ut under arbetet av det första utkastet. Vi får se om jag lyckas hålla deadline eller om jag kommer behöva dra över en bit in i juli. Just nu ligger jag något efter planen, men jag hoppas att jag ska kunna spurta ikapp när betygshetsen lägger sig.

Paneldiskussion – Ett av mina årsmål ser ut att gå i uppfyllelse. Jag ska nämligen sitta med i en panel på årets Swecon den 15–17 juni. Panelen heter "Från bok till TV-serie". Detta blir mitt första "offentliga framträdande" som någon slags skrivande person. Detta känns väldigt roligt och jag har redan börjat förbereda mig. Något nervös har jag dock redan hunnit bli, men det låter jag inte längre stoppa mig. Det är lustigt när man ibland stannar upp och reflekterar över vad det är man har gett sig in i. När jag gick i högstadiet var jag troligtvis en av de blygaste i klassen, och under gymnasiet darrade jag som ett asplöv varje gång jag skulle göra en muntlig presentation. Nu längtar jag efter att få delta i ett offentligt framträdande som jag tror kommer att filmas och så småningom läggas upp på nätet för allmän beskådan. Ett tecken på att man kan klara av i princip vad som helst bara man är villig att försöka och utveckla sig själv. 

Gästblogga – En annan rolig nyhet är att jag har inlett ett samarbete med en av Sveriges största fantastikbloggar. Vilken den är vill jag inte berätta riktigt än men tanken är att jag ska skriva ett gästinlägg till den bloggen. Det känns roligt att få testa på att skriva text till någon annan och se vilken eventuell respons det skulle kunna få. Min plan är att våga sticka ut hakan litegrann och skriva om något som jag normalt sett inte skulle våga/vilja skriva om på min blogg. Men vi får se vad det blir.

  

Nu är det bara att dyka ner under vattnet igen och hoppas att jag lyckas hålla andan i tre veckor till innan jag förhoppningsvis ska kunna uppbringa lite mer energi för att redigera lite snabbare på mitt manus.