JL Fantasy

Årskrönika 20200

11 januari 2021

Årets största händelser, hur det gick med mina skrivmål under covid, Pokemon Go som copingmekanism och vad jag läst och lyssnat på under 2020.

2020 var ett blandat år för min del. Flera positiva saker. Albin föddes. Familjen fick ett nytt hem i Bjästa. Jag tog tjänstledigt och var hemma halva året för att plugga på distans. I samma veva höll vi barnen hemma från förskolan i två månader för att de skulle kunna fortsätta träffa sin farmor och farfar, vilket gick över förväntan. Jag tog äntligen min lärarexamen i religion för gymnasiet, och påbörjade ett masterprogram i Utbildningsledning. Jag startade en ny skrivgrupp och drog igång ett stort samarbete med en rad svenska fantastikförfattare på bloggen.

Men det var även ett år som rörde till det och när saker inte gick som det var tänkt. Missad sömn. Instängdhet. Flera månader utan att kunna träffa vänner. En ständig känsla av att inte ha någon tid för mina egna projekt, vilket ledde till perioder då jag inte skrev någonting och första gången på allvar övervägde att sluta blogga helt. Det var ett år då vi dagligen brottades med att hålla energin och framtidsvisionerna vid liv.

Måluppföljning

Inför 2020 satte jag upp fem mål för mitt skrivande och ska jag vara ärlig har det gått sisådär med dem.

Det första målet var att jag skulle njuta mer av skrivandet. Det har jag gjort men inte på det sättet jag tänkt. Tanken var att jag skulle fortsätta skriva dagligen och inte lägga så stor press på mig själv. Men i och med att Albin, vårt senaste tillskott i familjen, sovit väldigt dåligt både på dagar och nätter har jag inte funnit någon skrivenergi under året. Detta har jag sett som ett misslyckande och varit något som jag i perioder känt mig frustrerad över. Men de gånger jag har skrivit har det varit väldigt befriande.

Det andra var att jag skulle ha en avslappnad inställning till min blogg. Det har jag på sätt och vis haft. Jag skrev endast 12 inlägg till bloggen under hela året. Betydligt färre än de ca 50 inlägg per år som jag har snittat under de senare åren. Det har gått rätt bra att inte klanka ner på mig själv för att det blivit så, året har inneburit ett flertal omställningar och då är det inte konstigt att skrivtid och skrivenergin får stå åt sidan en stund.

När jag insåg att jag inte skulle orka skriva särskilt mycket själv till bloggen uppfylldes jag under en period av missmod. Att skriva ett inlägg varje vecka var en stor sak för mig under bloggens första levnadsår och jag lade ner mycket tid och möda på det. Att på grund av sömnbrist nu knappt orka få ur mig ett inlägg i månaden, såg jag som ett hinder för mitt mål att bli utgiven av ett större förlag en dag. Jag ville verkligen skriva fler recensioner av serier och påbörjade flera men orkade inte färdigställa dem. Att jag sedan även tvingades pausa mitt samarbete med min lektör, sved också.

Folke och Elis hälsar Albin välkommen hem från BB.

Det tredje var att experimentera med en ny idé till bloggen.  I början av året hörde författaren Markus Åberg av sig och kom med idén om att starta en serie blogginlägg på ett givet tema - Fantastiken under 2020-talet. En serie där vi tillsammans diskuterade fantastiken och sia dess framtid på olika vis. Kanske kunde vi bjuda in andra fantastikförfattare och skapa en slags tråd som utvecklades under året. Jag var positiv, men osäker på om vi skulle få folk att ställa upp. Till min förvåning ställde nästan samtliga jag frågade upp – 16 stycken författare har bidragit med inlägg om diverse ämnen. För detta är jag oerhört tacksam.

Ämnet som har varit mest tongivande bland författarna är så klart Covid-19. Flera författare har berört hur pandemin påverkat deras författande och hur de upplevt att synen på genrerna i stort har förändrats i och med coronavirusets framfart. Några skrev om digitaliseringseffekter och marknadsföring. Ett annat tema som legat mig nära om hjärtat är spekulationer och tankar kring ett svenskt fantastikunder. Flera författare dök in i anledningarna till varför läget är som det är och andra gav sina spaningar på vad som kan göras för att svensk fantasy ska kunna sälja mer.

”Ingen kan anklaga dig för att stryka svensk fantastik medhårs.” Så sade en författarkollega efter att ha läst en tidig version av mitt avslutande bidrag till fantastiken under 2020-talet. Det inlägget, Vi gör svensk fantastik en björntjänst, blev årets mest lästa inlägg och ledde till nästan 300 kommentarer på Facebook i olika forum. Totalt hade bloggen 4228 unika besökare som tillsammans besökte sidan ca 10 000 gånger under 2020. Det är marginellt mindre än i fjol.

Josef Lindell och Torbjörn LöwendahlTorbjörn Löwendahl på besök i Bjästa

Det fjärde målet var att jag skulle träffa författare som jag tidigare bara hade pratat med online. Det är lustigt nu när man ser tillbaka på året att jag satte just det här målet för just det här året. Men helt misslyckat var det inte för jag träffade faktiskt författare Torbjörn Löwendahl i somras, som av en händelse spenderade en del av semestern i Höga kusten.

I stället för att åka på konvent startade jag upp en ny skrivgrupp. Sedan min förra grupp upphörde för några år sedan har jag känt en saknad och beslutade mig därför att själv skapa en ny grupp via mina kontakter och sidor på Facebook. Detta blev ett betydligt större projekt än vad jag först trott. Intresset var stort och i stället för en skrivgrupp blev det sex stycken. Författaren Ewa Holmqvist intervjuade mig om initiativet på hennes blogg. Denna skrivgrupp har jag uppskattat mycket under året.

Det sista målet var att upprätthålla mina rutiner.  Detta har jag inte lyckats göra och det tror jag är allra viktigast faktiskt.

Under det här året, utan vänner, året av ändrade rutiner och året med skrikande barn glömde jag bort att jag behöver mina rutiner – träning, meditation, läsning, dagbok, skrivande och nu även Wim Hof-övningar, för att må bra. Både i kropp och själ. Att pausa dem för att bara ”härda ut” under en intensiv period var inget bra alternativ. Även om det ibland tar emot att göra rutinerna så ger det så mycket mer, det gör mig lugn, stark och målmedveten. Även om jag inte har tid, måste jag fortsätta ta mig tiden för dem.

Detta är mitt enda mål under 2021, att fortsätta upprätthålla mina rutiner. Jag tror att om den grunden sitter kommer energin tillbaka och förhoppningsvis ska även fingrarna leta sig tillbaka till tangentbordet lite oftare.

Pokemon Go

Pokemon Go som copingmekanism

Det kanske låter hemskt att säga det men mycket av årets jobbiga sidor har inte varit på grund av covid-19 utan på grund av vår nyfödde. Eller snarare hans sömnmönster. Jag älskar honom mer än livet självt, men sömnbristen som han medfört har inte varit något skämt. Det har varit en av de största utmaningar som jag och min fru mött.

Efter förlossningen drabbades min fru av en depression, vars mest intensiva fas varade i några veckor. Det gick som tur var över under sensommaren. Men isoleringen från våra vänner och sömnbristen har lett till att det hela året har känts som om vi gått i en dimma. Merparten av mina och Hannas samtal har kretsat kring hur vi ska hantera detta. Jag tycker att vi har hittat ett sätt att hantera det hyfsat och vi hoppas på att nu när Albin, nu när han börjat krypa, kanske kommer trötta ut sig lite mer och sova bättre.

Efter ett besök av barnens kusiner under sommaren började jag och Hanna spela Pokemon Go. Spelet var en bra katalysator för att tvinga ut mig och Hanna och med rörelse och frisk luft injicera lite energi i kroppen. Jag var besatt av spelet (och många andra spel) när det släpptes men lade ner det i samma veva som jag gick på spelberoendeträffar under 2016–2017. Att börja spela det igen var därför inledningsvis ett beslut som jag var skeptisk till.

Till en början fungerade det bra. Jag spelade allt mer och gick ett tag 10 mil i veckan, oftast med Albin i barnvagnen – vilket var ett av få sätt att få honom att somna. Energin kändes under någon månad rätt bra igen, trots lite sömn på nätterna. Men när temperaturen började sjunka blev det inte lika energigivande att gå ut och gå.

Trots det fortsatte jag spela. Framförallt blev jag väldigt intresserad av spelets nya PvP-funktion. Jag läste på guider om olika moves, hur man kan utnyttja lagg till sin fördel, vilka Pokemon som var mest relevanta i metan och så vidare.

Ja, ni hör ju.

Det som skulle ge mig energi blev till slut det jag fruktade. Jag klarar inte av att hantera spel. Sociala spel som brädspel, visst, men inte spel där man kan spela själv och tävla mot andra. Jag försökte skära ner på tiden framför skärmen några gånger men lyckades inte. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och avinstallerade spelet.

I stället har jag åter igen försökt skifta fokus till mina rutiner i förhoppning att kunna balansera sömnstörningarna något. Det har hjälpt mycket att få tillbaka energi och nu på slutet även fått mig att leta mig tillbaka till tangentbordet på morgnarna.

When Breath Becomes Air

Vid trettiosex års ålder och i slutfaserna av sin läkarutbildning får Paul Kalanithi beskedet att han har lungcancer. When Breath Becomes Air är boken som Paul skrev de sista månaderna i sitt liv. 

Mitt läsande och lyssnande

Något som det dock har funnits mer tid för är läsande. Medan Albin har sovit i bärselen eller i vagnen har jag läst och lyssnat på poddar och ljudböcker. Jag satte som mål för året att jag skulle läsa 40 böcker och det har jag med råge överskridit. Årets bästa bok var When Breath Becomes Air av Paul Kalanithi. Det mesta av det jag har läst har varit ganska snäv litteratur på grund av de tre kurser jag läst under året: Religionshistoria, Religionspsykologi och Utbildningsledning.

Utöver dessa kurser har jag även förkovrat mig inom filosofisk och självutvecklingslitteratur men också någon enstaka bok om skrivande och tre fantasyböcker. Särskilt den filosofiska litteraturen har öppnat mina ögon och gett mig många tankar och idéer till mina böcker. 

Den bästa nya mangan jag hittat under året är The Beginning After The End som handlar om en bäbis som föds med alla sina minnen kvar från sitt förra liv, där han var en kung. Mangan One Piece har nått 1000 avsnitt, den startade 1999 och i mina ögon fortsätter serien bara att bli bättre och bättre. Jag sticker ut hakan och säger att skaparen Eiichiro Oda borde vinna Nobels litteraturpris för det han skapat. I övrig har även Solo Leveling och Jujutsu Kaisen varit extra intressanta att följa i år.

Jag har lyssnat på mycket poddar under året. Totalt sett 336 timmar av allehanda material. Ämnen som jag funnit extra intressanta under året är informationsekologi, meritokrati, covid-19, BLM, stresshantering och skolutveckling.

Bäst av dessa har som vanligt Making Sense med Sam Harris varit men jag har även gillat det Förlagspodden, Kvartal, Ledarredaktionen och Kornhall & Netz tagit upp under året.

___________________________________

  

Skule Berget

Blev rekordmånga vandringar i år, en av fördelarna med att bo i Höga Kusten. Här är hela familjen på väg upp till toppen av Skuleberget. 

Kan du bära alla oss?

Mycket tid hemma med hela familjen - Kan du bära alla oss?

BordAlbin

Allra mest tid har gått åt att bära och rulla runt på Albin. Flera nya multitaskingskills har upptäckts.

Hela familjen i sängen

Vardag.

  

___________________________________

Tack till er som följt mina inlägg under året. Jag ser fram emot nya tag under 2021 och allt vad det bär med sig.