Under mina första år som aspirerande författare kände jag ett ständigt obehag kring mitt skrivande. Jag upplevde att jag var i konflikt med mig själv, med min familj och med mitt jobb. Jag försökte klämma ut varje skrivminut jag kunde ur dagen. Blev frustrerad när jag inte fick den tiden, frustrerad när något annat kom i vägen och allra mest frustrerad på mig själv för att jag ibland inte ville skriva när tiden väl fanns. Jag hängde upp mig för mycket på mina rädslor, samtidigt som jag inte riktigt visste vad de var och absolut inte hur jag skulle hantera dem.
Rädslor är något som både nya och etablerade författare brottas med. Vi kanske inte har samma rädslor, men alla kämpar vi med något. Mina rädslor är inte särskilt unika. Här är några av dem. Du känner säkert igen dem.
- Jag skriver inte tillräckligt bra.
- Jag och det jag skriver är inte tillräckligt intressant.
- Jag kommer aldrig att bli tillräckligt bra.
- Jag måste skriva mer än vad jag gör.
- Jag kommer göra mig till åtlöje när jag väl blir färdig.
Under åren har mina skrivrädslor kommit och gått, utvecklats och förändrats. När jag listade upp mina rädslor inför det här inlägget insåg jag att nästan alla bottnade i en och samma känsla. En känsla som jag alltid har burit på, redan när jag fick mina första bokidéer. Den var anledningen att jag sköt upp att börja skriva, i över 15 år.
Än idag är samma känsla fortfarande källan till de flesta av de negativa tankar jag bär på. Den kommer i lite olika former men är i grund och botten en rädsla för att kvalitén på det jag skriver inte ska vara bra nog och i förlängningen, att jag inte ska vara bra nog. Jag är rädd att jag inte ska kunna skapa det jag vill att berättelsen ska vara, det jag känner att den kan vara, det jag känner att den behöver vara för att detta ska ha en chans att bli mer än bara en hobby.
Allting som är nytt är ett steg in i det okända. Vi skriver det som dyker upp i våra huvuden. Vilket kan bli en känslomässig utmaning när vi inte lyckas forma tankarna till sammanhängande ord. Plötsligt börjar vi tvivla på vår egen förmåga. Detta tvivlande kan sedan ta många olika former. Nedan beskriver jag några sätt på hur jag försöker bemöta min rädsla för att inte räcka till.
Valka ditt sinne
Om du tillåter dig själv att ge upp för att du inte är tillräckligt bra, för att du inte kan tillräckligt mycket, för att du inte tränat tillräckligt. Då kommer du fastna vid första bästa motstånd och aldrig åstadkomma någonting i livet. Man kan inte vara ”perfekt” innan man ens försökt att vara. Valka ditt sinne.
Mina bokidéer kommer förmodligen aldrig bli lika bra på papper som jag upplever att de är i mitt huvud. Det krävs mod för att våga skapa något och visa det för världen. Det är lättare att inte försöka. Att drömma, men inte leverera. Men bättre en ofullständig berättelse i text än ett perfekt mästerverk i drömmen.
The impediment to action advances action. What stands in the way becomes the way - Marcus Aurelius
Skriv, skriv, skriv och skriv
Hur blir man bättre på något? Man bara gör det. Man sätter sig ner vid sitt skrivbord och skriver. Man sitter inte och väntar i 15 år som jag gjorde. Väntar på den där dagen då man plötsligt ”mognat” till den grad att man helt plötsligt kan uttrycka de där idéerna man har inom sig.
Man måste överkomma det som Steven Pressfield kallar för resistance. Det där motståndet, med tusen olika ansikten, som hela tiden uppenbarar sig och gör att man inte sätter sig ner vid sitt skrivbord och skriver.
Det bästa ordet jag stött på som sammanfattar det här är att man behöver mer assiduity, eller assiduousness. En hopslagning av orden ass och duity. Man behöver flit, pliktkänslan att fortsätta tvinga sig själv att sätta sig ner på röven framför skrivbordet, trots att man inte känner för det.
Nothing will work unless you do – Maya Angelou
Skapa en prioriteringslista
När man funderar på om man skulle kunna göra mer måste man ha i åtanke att man alltid kan jobba lite hårdare. Alltid sova lite mindre, studera lite mer, umgås lite mindre med sina vänner och med sin familj.
Men att göra det kommer också med ett pris. Det priset kan vara olika för olika personer. I mitt fall har det främst inneburit att jag inte varit lika närvarande för min familj. Det gäller att hitta en balans som fungerar för dig. Om du inte kan reda ut detta kommer du alltid vara i konflikt med dig själv. Vad och hur mycket är du villig att offra för att bli bättre?
If you want better results, then forget about setting goals. Focus on your system instead – James Clear
Jämför med dig själv, inte med någon annan
Jag är inte stolt över att säga det, men ibland kan jag bli lite modfälld när jag ser en annan svensk fantasyförfattare ge ut ytterligare en ny bok. Samtidigt som jag själv harvar på och inte tycks kunna bli färdig ens med min första.
I stunder som dessa påminner jag mig själv om att de inte lever mitt liv. De har inte haft samma uppväxt, samma intressen och absolut inte samma fallenhet (eller brist därpå) för skrivande. Det är inte meningsfullt att jämföra sig själv med andra. Det kommer alltid finnas massor av författare där ute som är bättre än du.
Bättre är att jämföra dig med dig själv. Med den du var igår. Det kan vara svårt att se sin egen utveckling i stunden, särskilt när man tittar ut och jämför sig med andra författare. Men om du sätter dig ner och tittar tillbaka på texter som du skrivit för flera år sedan tror jag att du kan se skillnad. Och om du inte kan se någon förbättring, fundera då på, vad du kan göra annorlunda för att utmana dig själv?
We often dismiss small changes because they don't seem to matter much in the moment - James Clear
Lägg inte energi på sådant du inte kan påverka
Kom ihåg att det du skriver inte är för alla. Tänk vad hemskt det vore så, att alla gillade samma saker. Tänk vad enkelspårigt och dystopiskt livet skulle vara.
Vad gör man åt dem som skrattar åt det man försöker göra? De som inte ser allt slit du lagt ner. De som kommer med kommentarer som svider lite extra hårt.
Lyssna på det de säger, se om det finns något du kan lära dig av det och strunta i resten. Ta det inte personligt. Kom ihåg att du inte skriver för alla. Lägg inte energi på sådant du inte kan påverka. Oavsett hur bra du skriver så kommer det alltid finnas de som inte gillar det du skriver.
The more we value things outside our control the less control we have - Epicurus
Perfektion finns endast i nuet
Ett ofullständigt men färdigställt verk bättre än ett perfekt luftslott i drömmarna.
Perfektion finns endast i nuet. Varje stund är ny, därför är perfektion aldrig permanent. För att bättre kunna se den borde vi därför sträva efter uppmärksamhet, snarare än perfektion.
We do not need to be perfect to make progress - Chriss Voss
Se det positiva
Slutligen tänker jag också att denna oro över att inte göra tillräckligt, över att inte vara bra nog, att man inte utvecklas tillräckligt fort. Den oron behöver inte enbart vara negativ. Oron kan vara en drivkraft. Få en att fortsätta vilja utvecklas. Det kan hålla en alert och fokuserad på ens mål och ens rutiner.
Kanske är det bra att inte bli helt nöjd. Om man blir för nöjd försvinner friktionen. Kanske är det bra att hela tiden ligga precis bortom det som känns bekvämt. Att våga utmana sig själv så att man inte blir tråkig och förutsägbar.
Kanske är mina rädslor mina bästa vänner. Bara jag lär mig att leva med dem.
For the artist to attach himself to his work, or identify himself with it, is suicidal. An artist should be able not only to spit on his predecessor’s art, or on all works of art, but on his own too – Henry Miller
-------
Vilka är dina rädslor?