JL Fantasy

Så här har jag hanterat min egen brist av skrivartid.


När jag gjorde mina första försök att börja skriva skrev jag när jag kände för det.  Hur ska jag kunna skriva om jag inte har inspirationen och den rätta känslan?  Tänkte jag. Jag hade så fel. Det gick allt längre mellan gångerna då "inspirationen kom". Jag behövde en plan. Därför satte jag upp ett schema för mig själv. Jag bestämde mig för att skriva tre morgnar i veckan innan jag åkte till jobbet. Minst 45 minuter varje gång. Visst kunde det ta några minuter innan idéerna kom men eftersom att jag var nyvaken och utvilad hade inga andra tankar hade hunnit fylla min hjärna, så när jag satt mig framför tangentbordet började orden flyta ganska snabbt ändå. Inspirationen kom när jag bestämde att jag ville att den skulle komma. En magisk upptäckt.

Efter några månader insåg jag dock att jag ville få ännu mer skrivet. Det gick för långsamt med bara tre dagar i veckan. Därför ökade jag tillslut till att skriva varje morgon, förutom helger. Kapitlena kom i allt snabbare takt men inte heller detta kändes tillräckligt. Drömmen om att bli färdig med boken hade nu blivit så stor att inte ens att skriva varje dag kändes tillräckligt.

I Januari 2015 valde jag därför att gå ner anställningsgrad till 85%. De sex extra timmarna av "fritid" som detta innebär har jag lagt på att skriva. Visst tjänar jag mindre pengar på det här sättet men jag hoppas att jag ska tjäna igen detta om min bok blir utgiven. Drömma måste man ju ändå få göra. Jag mår även bättre nu än vad jag gjorde när jag jobbade heltid. Jag känner att jag får mer gjort och jag får göra det jag vill göra.

Detta har varit min process men i grund och botten tror jag att det handlar om att finna en balans som fungerar för just dig. Hur mycket är du villig att offra för ditt skrivande? När skriver du som bäst? Hur hittar du ditt flow?

Ena veckan vill jag ge upp och dricka alkohol för att bedöva känslorna av värdelöshet.

Veckan därefter tror jag att det kommer att bli en succé, texterna känns levande och välbalanserade. Jag försöker njuta av dessa stunder så mycket jag kan för de kommer inte ofta. Dessa stunder ger mig energi och påminner mig om att kanske, bara kanske, kan det faktiskt gå vägen. När jag nästa gång faller tillbaka till min självkritik försöker jag minnas stunderna då jag faktiskt tyckte att det jag skrev var bra.

SPOILERS för de som inte läst både alla böckerna och sett alla tv-serie avsnitt.

1. Löneproblem:  Skaparna av serien har sedan länge sagt att böckerna har för många karaktärer. En tv-serie har inte råd att anställa så många skådespelare som böckerna har. Därför har serien dels plockat bort en del ganska viktiga, intressanta och lustiga karaktärer. T.ex. Victarion Greyjoy, Coldhands, Strong Belwas, Lady Stonheart m.fl. Men de har också dödat av fler karaktärer än vad böckerna gör. Serien är alltså, i motsättning mot var många verkar tro, mer blodtörstig än vad George R.R Martin någonsin varit eller kommer att bli. Jag förutspår att ännu fler betydelsefulla karaktärer, som t.ex. Selmy i senaste avsnittet,  kommer att dödas, se senaste avsnittet som exempel. Detta helt enkelt för att de inte har en tillräckligt stor roll att fylla, det är billigare att döda av dem än att ha kvar dem som sidokaraktärer.
2. Hopslagning:  För att kunna få med fler av böckernas karaktärer har omfattande komprimeringar gjorts. Utan dessa komprimeringar hade en del karaktärer blivit tvungna att tas bort helt och hållet, ändringarna är alltså gjorda för att kunna behålla karaktärer. Serien har ända sedan säsong ett hoppat fram och tillbaka genom böckerna, lånat lite saker från säsong två och kryddat med detaljer från säsong tre medan huvudparten varit säsong ett. Det största exemplet på detta är nog Gendry som fungerar som alla Roberts bastarder och även en del andra karaktärer. Detta rör självklart också ihop flera andra storyarcs. T.ex. som nu i serien då Tyrion blir kidnappad tidigare än vad han blev i böckerna. Allt detta kan härledas tillbaka till de tidigare säsongerna då Gendry fick en större roll.
3. Huvudkaraktärer: Tv-serien ser till att "stjärnorna" får sin screentime. En del karaktärer är helt enkelt mer viktiga än andra. I den nya säsongen har producenterna sagt att för att kunna behålla och visa Sansa Stark behövde de drastiskt ändra hennes storyline. Jag tycker det är genialt att låta henne fylla "fake-Sansas" roll från böckerna. Jag tror även att det är därför de gjort om Jamies storyarc. Had de följt böckernas handling hade det tagit honom för långt ifrån huvudhandlingen. Genom att ändra hans handling kan de ge honom mer tid och därmed en fortsatt roll i serien.

1. Upprepningar:  I början var jag väldigt osäker om läsarna skulle förstå vad jag skrev så jag överförklarade många scener. Ibland kunde jag säga samma sak 3-4 gånger på olika sätt men jag insåg det inte. Jag har förstått hur viktigt det är att välja just rätt ord i varje mening för att slippa behöva förklara och utveckla varje mening. Detta är fortfarande något som jag tycker är väldigt svårt. synonymer.se har blivit en konstant följeslagare.
2. Beskrivningar:  Tidigt i min skrivprocess bestämde jag mig för att skriva korta beskrivningar av karaktärers utseende och platsbeskrivningar, mest för att jag tyckte att det var tråkigt att skriva. Jag har alltid hoppat över utförliga beskrivningar när jag läst böcker. I början av boken blev beskrivningarna väldigt korta eller helt obefintliga medan jag eftersom blev mer och mer bekväm i att skriva längre beskrivningar så i slutet är de för långa. Mitt tips nu är att inrikta sig väldigt mycket på en detalj, t.ex. en rock och beskriva den riktigt ordentligt, istället för att beskriva alla kläder på karaktären. Allt det andra som du inte skriver kommer då magiskt ändå att uppenbara sig i läsarens fantasi. 
3. Tid och Svordomar: I början valde jag medvetet att inte tänka på tid och svordomar i berättelsen. Trots att det var en medeltida fantasyvärld pratade alla om minuter som om det var jätteenkelt att alltid hålla koll på tiden. Jag använde även nutida svordomar vilket ganska snabbt blev en enorm kulturkrock då en kultur använde fan och jävlar trots att de aldrig själva trott på det. Inte det svåraste att ändra på i efterhand men i framtiden ska jag tänka på dessa saker innan jag börjar skrivandet, för att spara tid och för att jag snabbare ska komma in i karaktärerna och världen.
4. Gnäll:  I början skrev jag mina karaktärer och deras dialog som jag tänkte mig att människor pratar. Stort misstag. Karaktärerna blev gnälliga och tråkiga att läsa om. Även de karaktärer som jag tänkte mig var tuffa och hårda började gnälla. Att skriva dialog är kanske det roligaste i hela skrivprocessen men också kanske det svåraste.
5. Platta karaktärer:  Min huvudkaraktär var hyfsat genomtänkt med en personlighet och en tydlig bakgrund men alla mina sidokaraktärer var väldigt outvecklade. De var mest där för att fylla en viss roll men hade ingen egen vilja. Dialogerna blev därför platta och styltiga. Nu har jag skrivit mer omfattande bakgrunder och personligheter till alla mina mer uttalade karaktärer för att göra dem mer trovärdiga.

De få försök jag inledningsvis gjorde i att skriva kastade jag genast bort. Fullt övertygad om min egen värdelöshet försökte jag ge upp mina tankar på att skriva en bok. Men det tog emot. Jag kunde inte riktigt släppa mina tankar på hur coolt det vore att själv skriva en episk fantasyserie. Tillslut landade jag i en tanke;

En vacker dag, när jag blivit äldre, kanske jag skulle ha blivit bättre på att skriva. När den dagen kom, då, skulle jag skriva hela min serie och till dess skulle jag bara planera min serie. Då skulle ju åtminstone förarbetet vara gjort.

På det sättet behövde jag inte ge upp min dröm helt. Jag gick, nöjd med mig själv, till bokhandeln och köpte ett rödsvart anteckningsblock som jag sedan alltid bar med mig vars jag än åkte. Här är en av mina allra första anteckningar, på sätt och vis starten på allt.




I början funderade jag mycket på vad som inspirerade mig. T.ex. twisten i slutet av bok två av Paksenarrion, magisystemet i Drakens Återkomst, kamaraderiet i Space Wolf och mycket mer. Urskiljningslöst började jag stjäla alla coola saker jag kunde lägga mina giriga händer på och med det pussla ihop en bok.

När jag gick ut universitetet, efter sju år, hade jag planerat en grundstomme för min första fantasyserie, 6 böcker. Men problemet var dock fortfarande detsamma. Jag kunde fortfarande inte skriva. Det dröjde ytterligare sex år innan jag tillslut, av en slump, vågade skriva. Jag hade en personlig kris relaterat till mitt dåvarande arbete och uppsökte en jobbcoach, Jenny Eklund. Hon övertalade mig att våga börja skriva, att möta min rädsla.

Du kommer aldrig att bli bättre på att skriva genom att sitta och drömma. Om du vill bli ett hockeyproffs måste du träna. Om du vill bli författare måste du skriva. Du måste ge ditt projekt en ärlig chans, de förutsättningar, den tid och den energi som behövs för att det ska kunna lyckas. Du måste våga misslyckas för att kunna gå framåt. Det är det jag försöker göra. Ett litet steg närmare, 45 minuter per dag.

(45 minuter per dag var namnet på min gamla blogg).