JL Fantasy

Recension - Fate Stay Night: UBW0

22 juli 2016

Fate/Stay Night: Unlimited Blade Works handlar om en hemlig turnering mellan sju utvalda magiker som händer dolt i vår nutida värld. Varje magiker kan framkalla en Servant, legendariska krigare från historien som strider för magikern. Bara ett av dessa par kan vinna det ultimata priset, The Holy Grail, som sägs kunna uppfylla en valfri önskan. Vi får följa två av dessa utvalda magiker. Emiya Shiro, en tonåring med väldigt svag magisk förmåga som inte vet mycket om turneringen och Rin Tohsaka en kraftfull magiker som går i parallel klass med Shiro och har förberett sig för den dagen hon skulle bli utvald till turneringen. Shiro blir ihopparad med en kvinnlig riddare som servant, medan Rin får en mystisk bågskytt.

Unlimited Blade Works (UBL) är den tredje serien i Fate/Stay Night konceptet. Den är självstående, så även om du inte sett de andra två kommer denna att förklara grunderna för världen. För de som sett de två tidigare kan denna bli lite väl repetativ då den åter igen ska förklara hur allt fungerar.

Till skillnad från t.ex. One Piece eller Naruto, där de extremt omfattande avsnitten ofta kan kännas utdragna, är detta en relativt kort serie bestående av 24 avsnitt. Den håller överlag ett lagomt tempo och inget avsnitt känns alltför segt.

Seriens största styrka är dess oerhört vackra grafik. Den absolut snyggaste animen jag sett. Fansen av serien har skämtsamt döpt om den till Unlimited Budget Works. 2D animationen är väldigt flytande och välkoreograferad. När sedan 3D effekter med exploderande vackra färger läggs till på magierna och striderna blir resultatet en fest för ögonen.

Men grafiken är inte det enda som är bra med UBL. De flesta av karaktärerna är intressanta, både magiker och servanter, och handlingen med dess twister är uppfriskande. Plottwisterna gör att serien svänger så mycket att det är svårt att förutspå vad som ska hända härnäst och håller därmed UBL vid liv när den i övrigt börjar att tappa mitt intresse.  

Serien saknar den mer episka uppbyggnad som jag vill ha av en animeserie. Efter de intressanta plottwisterna avklarats tappar serien fart och den andra halvan av serien blir aldrig så spännande som jag hoppats att de skulle bli. Inledningsvis känns UBL originell medan slutet känns förutsägbart och ganska alldagligt. 

Jag hade också hoppats på lite mer konflikt mellan alla sju magikerna. När flera av servanterna och magikerna dödas utan att ens presenteras känns det som att jag tappar lite av den komplexitet som jag tycker att serien delvis saknar.

Men det största problemet som serien har är den ena av huvudkaraktärerna, Emiya Shirou. Han är sinnebilden av den gyllene hjälten som hela tiden fattar idiotiska beslut för att han alltid måste vara genomgod, oavsett vilka konsekvenser det får. När han för tionde gången fattar ett dumt beslut på grund av sin genomgoda moral spyr jag lite lätt i min egen mun.

Gillar du otroligt vacker anime med historisk anknytning, i form av Servanterna, och en helyllehjälte.

Betyg: 3/5


Recension - Sword Art Online0

05 april 2016

Det första Virtual Reality Massive Multiplayer Online Role Playing Game skapas år 2022: Sword Art Online (SAO). Genom dina VR-Glasögon kan du styra din avatar, som om du vore dig själv, inne i spelet. Men något går fel. När de första 10.000 spelarna loggat in upptäcker de att de inte kan logga ut. Det visar sig snart att spelskaparen håller dem fångna inne i spelet utan att förklara varför. Det enda sättet de kan ta sig ut ur spelet är genom att besegra alla bossar på spelets 100 nivåer. Om man dör inne i spelet dör man i verkliga livet. Och det är bråttom, för hur länge kommer deras kropp i den riktiga världen att överleva när deras sinne är fast i spelet?

Jag tyckte att seriens koncept var väldigt intressant, kanske för att jag själv spelat onlinespelet World of Warcraft i många år. Redan efter några minuter in i första avsnittet var jag fast. Tidspressen över att deras kroppar kanske håller på att dö i den verkliga världen och att bossarna blir svårare och svårare ju längre in i spelet de kommer skapade en omedelbar konflikt som jag drogs med i.

Tyvärr blir serien inte mycket bättre än så. Handlingen tar aldrig riktigt fart utöver de första inledande konflikterna och efter några avsnitt känns inte stressen över att deras kroppar håller på att dö särskilt relevant, varken för mig som tittar eller för karaktärerna själva. De springer omkring och verkar inte vara särskilt stressade eller ens intresserade av att snabbt klara spelet. De verkar inte heller sakna sina riktiga familjer nämnvärt. När seriens ena huvudkaraktär blir tillfångatagen och spelet plötsligt tar slut långt innan de nått den sista nivån, redan halvvägs in i seriens första säsong, tappade SAO den lilla charm som den fortfarande hade kvar. Jag ville veta mer om spelvärlden och mer om hur de sista nivåerna såg ut.

Konceptet med att vara fast i en VR-värld kunde ha utforskats mer. Om jag fått veta mer om karaktärernas liv i den verkliga världen: deras relation till sina familjer, deras jobb, studier och drömmar, hade jag kanske brytt mig mer om hur det skulle gå för dem, men det gör jag inte. De blir i stället allt mer platta och förutsägbara ju längre in i handlingen man kommer.

Spelet hade också kunnat göras mer komplext, mer som moderna raid-spel. I stället för att utforska spelvärlden och dess nivåer fokuserar handlingen på mer eller mindre obetydliga sidohandlingar. Till exempel att huvudkaraktären Kirito ska hjälpa en liten flicka som har tappat sitt pet eller att han ska reda ut hur en spelare har kunnat dödats av en annan spelare - saker som inte spelar någon roll för själva grundstoryn.

Betyg: 2/5


Gear Forth0

17 januari 2016

Äntligen här!




5 animeserier som inspirerar mig0

04 september 2015

Förutom böcker och dokumentärer hämtar jag nog mest inspiration från anime. Här kommer de fem animeserier som jag fått mest inspiration från.

5. Kenshin
Hjältar startar oftast svaga och växer sig starkare under seriens gång. Men vad händer om du tar den starkaste personen genom tiderna och startar berättelsen när hen, mer eller mindre, är som allra starkast? Hur kommer karaktären utvecklas. Hur bygger du upp den dramaturgiska kurvan utan att tappa läsarnas intresse? Kenshin gör detta på ett fantastiskt sätt med den mytomspunne samurajen Kenshin the Battousai.


4. Hajime no Ippo
 
I motsats till Kenshin är Ippo svagast på skolan. Han är mobbad och undrar hur det skulle kännas att vara stark. Så startar Hajime no Ippo, en boxningsmanga som fascinerat mig i flera år. Hur bygger man långsamt upp en karaktär, steg för steg över 25 år? Serien startade 1989 och pågår fortfarande och så gör även Ippos karaktärsutveckling. Han lär sig sakta men säkert att boxas och jag älskar hans resa. Framgångar möter motgångar men det finns en ständig framåtrörelse i serien som håller mig kvar.



3. Naruto
Jag har lärt mig mycket om skrivande av denna serie, och särskilt intressanta har alltid skurkarna varit. De utmanar alltid huvudkaraktärerna på precis rätt nivå, det vill säga de är alltid lite starkare än dem. Alla skurkarna känns levande, trovärdiga och fascinerande. Ofta har författaren tagit en egenskap och gjort den till karaktärens signum. Är han intresserad av ormar? Då får ormar bli hans signum - ormar följer honom överallt och alla hans magier baseras på ormar. Är sugen på att se om alla 600+ avsnitt bara för att studera skurkarna mer ingående.
 

Den serie som jag följer med allra största intresse just nu är One Piece. One Piece har också smittat av sig i planerandet av min nästa bokserie. Det jag har tagit vara på är magisystemet. I stället för att lära sig "magi" äter karaktärerna här Djävulsfrukter och får oanade krafter. Huvudkaraktären Luffy äter till exempel gummifrukten och hela hans kropp förvandlas till gummi. Vad skulle hända om människor kunde "hitta" magiska krafter? Hur skulle det påverka världsekonomin? Politiken? Religionen? Miljön? 


1. Berserk
Jag har sett om den här serien flera gånger bara för att komma in i rätt stämning för mitt egen bokserie. Huvudkaraktären i min fantasyserie har jag på många sätt skapat efter Guts, huvudkaraktären i Berserk. Men det är mer än bara Guts som fascinerar med denna serie. Till exempel hur den tidigt i serien ger subtila ledtrådar för vad som komma skall i det episka slutet, och hur kamaraderiet i Band of the Hawk så enkelt glider igenom rutan. Jag gläds med deras framgångar och sörjer deras motgångar. Ingen anime, eller bokserie för den delen, har chockat mig så mycket som Berserk, du som har sett slutet vet vad jag menar.






Code Geass - Recension0

09 juli 2015

En japansk anime rån 2006 med både mech och fantasy element.



Serien utspelar sig på en alternativ jorden där det Brittiska Imperiet, med deras nya mech-krigare, har tagit över Japan och även stora delar av resten av världen. Vi följer Lelouch vi Britannia som efter sin mors död svär att han ska störta Brittaniens kejsare. Något som inledningsvis inte går särskilt bra men när han av en händelse får den mystiska kraften Code Geass, som kan tvinga människor att följa hans vilja blir Lelouch snart ledare för motståndsrörelsen och kampen tar sin början.

Med intressanta plot-twist, rätt bra action (även om jag inte skulle säga att det är seriens starkaste sida) och ett utmärkt tempo som ständigt för handlingen framåt är serien mycket sevärd. Jag gillade särskilt hur seriens två huvudpersoner, Lelouch och Suzaku, förändras allt eftersom och hur serien utmanar stora frågor som t.ex. kan man vara ond men göra gott?

Hade action-sekvenserna varit lite bättre och att karaktärerna även i den aspekten hade utvecklats och inte bara "levlat upp" med nya coolare maskiner så hade serien nog fått en femma. 

Betyg: 4/5