JL Fantasy

Jag sträckläste alla tre böckerna förra sommaren på engelska och tänkte kort dela med mig mina tankar om serien i sin helhet utan att spoila allt för mycket.  Recensionen är främst riktad åt personer som funderar på att läsa serien men som vill veta lite mer om den i sin helhet innan de börjar.

 

Huvudkaraktären Vin och hennes mentor Kelsier ska tillsammans stjäla från The Lord Ruler. Man kan likna honom med Sagan om Ringens antagonist Sauron. Grundpremissen för hela världen är att långt tillbaka i tiden så misslyckades The Hero of Ages med att rädda världen från ondskan och nu styr därför The Lord Ruler världen, som han kallar Det Sista Riket, med ett järngrepp.

 

Sista Riket är en mörk saga där hoppet om en bättre framtid sedan länge lämnat alla utom huvudkaraktärerna. Jag skulle närmast beskriva boken som fantasyvärldens svar på Oceans Eleven då målet att stjäla från The Lord Ruler till en början verkar helt omöjligt. Bok ett kan på många sätt läsas helt för sig själv men Sandersson har byggt upp en större och mer komplicerad handling än vad man kan tro när man först börjar läsa serien. 
 
I bok två fördjupas huvudkaraktärerna, världen öppnas upp och kompliceras ytterligare på ett väldigt bra sätt. Vi rör oss från Oceans Eleven temat och får istället ta del av en handling som mer cirkulerar kring kärlek och hoppet om en bättre värld. I bok två tycker jag att man på ett ännu bättre sätt får se Sandersons storhet som författare. Karaktärerna fördjupas och det fantastiska magisystemet visas upp till fullo.
Jag vill inte säga mycket om bok tre då det skulle förstöra för mycket för eventuella läsare. Men gillar du episka böcker kommer denna passa dig perfekt. 

Betyg 5 av 5

  

Ljusets krafter har enats under Rand som Draken och Egwen som den Amyrlintronade. Tillsammans med Mat och Perrin är det dessa fyra karaktärer vi får följa mest genom boken. Handlingen är i stort sett en enda lång strid från början till slutet. Till exempel så är ett av de sista kapitlen, "The Last Battle", över 250 sidor långt. Inledningsvis får vi förklarat att slutstriden kommer att ske på fyra olika fronter och ljuset är underlägsna på alla fyra. Hur ska våra hjältar överkomma mörkrets krafter som ansamlats i Shayol Ghoul och som nu leds av Demandred själv?

Flera viktiga karaktärer dör, en del överlever, en del strider känns onödiga, andra snabbas igenom för mycket. Om slutet är bra eller dåligt går att diskutera men överlag måste jag säga att jag är nöjd med hur serien avrundades av Brandon Sanderson.

I cirka 20 år har jag läst serien och det känns sorgligt men ändå skönt att äventyret äntligen är över.

Betyg 4 av 5

Sanderson har åter igen lyckats skriva en fantastisk bok och min beundran för honom växer.

Huvudperspektiven i denna bok är Mat och Perrin. Särskilt Perrins utveckling var extra intressant att följa då han äntligen inser sin egen betydelse och accepterar vargen inom honom. Vi får även följa Rand som går igenom en stor förändring. Han öppnar ögonen och nu välkomnar sin mera mjuka och visa sida vilket förändrar hans krafter på ett drastiskt sätt.

Överlag har alla huvudkaraktärerna vuxit upp och är nu de hjältar som vi lovats genom 13 böcker.  Alla de stora karaktärerna är samlade och jag längtar efter att få kasta mig över den sista boken, A Memory of Light, där kampen mellan ljuset och mörkret äntligen ska få sitt slut.

Betyg: 4/5

Lätta spoilers i den andra delen av recensionerna.

Naruto:
1997 skapades Naruto, en japansk manga och senare anime som nu efter 18 år, 700 mangaavsnitt, har avslutats. Naruto har varit min favoritserie under många år. Det som fascinerat mig mest är alla fienderna i serien. Alltid anpassade till Narutos egen styrka, d.v.s. alltid lite starkare än honom. Alltid mörka, mystiska och viktigast av allt, trovärdiga. Karaktärer som Zabuza, Gaara, Orochimaru, Pain och Tobi m.fl. kommer alltid vara inspiration till skurkar i mina egna böcker.

Om ni kan stå ut med, eller hoppa över, alla fillers i animen, som nu också närmar sig sitt slut, så är detta min starkaste rekommendation idag. Förutsatt att du har tålamodet och tiden att läsa/se alla 700 avsnitt. 5/5

Marco Polo:
Han är en köpmannason från Venedig som tas till fånga av de mäktiga och blodtörstiga Mongolerna i 1300-talets Kina. I början försökte jag jämföra serien med Game of Thrones vilket jag snart insåg var ett misstag. Marco Polo har mer gemensamt med tv-serien Spartacus även om den inte är lika våldsam.

Serien är bra och har en intressant setting men karaktärerna och handlingen är för platta för att ge ett högre betyg. 2/5


House of Cards:
I USAs politiska topp får vi följa Francis Underwood, en kongressledamot som vill ha hämnd på de som han anser har ljugit för honom - vilket bland annat är USAs nuvarande president. Denna mörka serie är det något av det bästa som sänts på TV de senaste åren. Jag är livrädd för att se vilka hemskheter Francis och hans fru Claire ska göra härnäst för att få det han vill.

Om du kan stå ut med att se världens sanna, onda, ansikte så kommer du älska denna serie. 5/5


Orphan Black:
Den gatusmarta Sarah Manning ser hur en annan kvinna, som ser exakt ut som henne, tar sitt eget liv genom att hoppa framför ett tåg. Sarah bestämmer sig för att rymma från sitt problematiska liv 
och tar därför den andra kvinnans identitet.

Vid första anblick förstod jag inte att denna serien är en sci-fi förklädd som thriller och drama. Första säsongen är den starkaste då de två efterföljande tappar i trovärdighet. 3/5

Attack on Titan:
Serien som tagit internet med storm det senaste året. Människan har förlorat världen till titaner, stora 
människoliknande varelser utan intelligens. Det enda som finns kvar av mänskligheten är en sista stad som skyddas av tre höga murar. I den yttersta delen av staden lever Eren som får se hur muren bryts igenom och hur hans mamma äts upp av titanerna.

I likhet med Orphan Black så är den första säsongen av Attack on Titan den starkaste. Animen har ännu inte gjorts till en andra säsong men mangan är inte lika bra nu som den var i början. 4/5


Tokyo Ghoul:
Mörk fantasy anime som tar plats i nutida Tokyo där människoätande Ghouls sätter skräck i 
den styrande mänskliga befolkningen. Serien startar på ett klassiskt vis, huvudpersonen Kaneki dödas nästan i en Ghoulattack och förvandlas till hälften Ghoul hälften människa. Han tvingas nu inse att han måste börja äta människokött för att kunna överleva.

En grafiskt vacker serie med intressanta karaktärer. Serien känns dock lite för förutsägbar för att resultera i ett högre betyg. Jag hoppas att den kan överraska mig i framtiden. 3/5


Kuroko No Basket:
Tetsuya Kuroko var en medlem av det legendariska och obesegrade baskelaget Teiko. Nu då laget splittrats och dess medlemmar gått till olika klubbar är frågan, vilken av de tidigare medlemmarna
kan leda sitt respektive lag till vinst i den årliga basketbollturneringen.

Jag måste erkänna att jag har en förkärlek för japanska sportanimes och denna är en av mina favoriter. En lättläst/lättsedd serie som trots sin enkelhet verkligen har fångat mitt intresse. Ibland behöver man inte stora episka serier för att roas. 4/5

Parasyte:
En natt försöker en parasit ta över Shinichis hjärna men misslyckas och tar istället över hans hand. Shinichi måste nu lära sig leva i symbios med denna konstiga varelse samtidigt som han försöker leva ett vanligt liv. Vad är egentligen dessa parasiter och var har de kommit ifrån?

En spännande och tankeväckande anime som greppade mig från första avsnittet och höll fast mitt intresse hela vägen igenom dess enda säsong. 4/5


Big Hero 6:
Hiro är ett ungt geni som kan bygga det mesta, problemet är bara det att han inte vet vad han vill göra med sitt liv. Kanske kan hans storebror få honom att ändra sig och göra något mera betydelsefullt av sitt geni.

Filmen är actionladdad, rolig, sorglig och kärleksfull. Detta på ett flytande och naturligt sätt som jag älskar med de bästa Disneyfilmerna. Jag skulle närmast jämföra den med Lejonkungen även om Big Hero 6 tar plats i den fiktiva framtidsstaden San Fransokyo istället för i Afrikas savann. 5/5