JL Fantasy

Boken handlar om hur Temujin växer upp och till slut enar alla stammarna under 1200-talet i Mongoliet. Det är en historisk roman om den mytomspunna Khanen som många säger ha varit historiens allra största erövrare och bästa general.

Iggulden försöker varken försköna eller förfula Djingis och hans folk. Man får förklarat varför de var så hänsynslösa, men det sker alltid ur ett underifrånperspektiv vilket gör att man fortsätter att hejja på Mongolernas erövringar trots den enorma förstörelsen och det enorma lidande som de för med sig. Det hjälper också att Djingis i grunden har goda motiv för sina erövringar. Han drivs inte av maktlust eller pengar, utan vill ena sitt folk och se till att de får en framtid säkrad från sina uråldriga fiender. Böckerna är inte helt historiskt korrekta men de avvikelser som Iggulden gjort redovisar han för i bokens efterord. Det är i grunden inte någon faktabok utan en historisk roman.

Boken var lättläst och spännande från början till slut. Det enda jag hade problem med var att boken hela tiden hoppar mellan de olika karaktärernas perspektiv. I grunden får vi följa Djingis men väldigt ofta hoppar det till hans bröder, hans fru, hans mor, hans far och alla hans fiender. Så ofta att jag då och då längtar tillbaka till att bara få följa Djingis.

Betyg: 4/5

Den andra Game of Thrones trailern är här och gör mig galet taggad!

Jag kallar Star Wars för fantasy trots att de flesta skulle säga att det är sci-fi. Detta för att filmerna tar alla de klassiska fantasy-klichéerna och gör det fantastiskt väl. Bondpojken som räddar världen, den visa mentorn som dör och Kraften som magisystem. Star Wars är fantasy, fast i rymden.


Det är också den mest episka berättelsen som gjorts på film av den enkla anledningen att den gjordes till film först. Jag kan inte komma på någon annan stor sci-fi eller fantasysaga som först gjorts som film. Allt har först blivit skrivet som serietidning eller som bok för att sedan bli film. Star Wars Episode VII är som om Sagan om Ringen eller Star Trek skulle komma med en helt ny film, med nya skurkar och hjältar. Min hype är större än den någonsin varit.

I många fall är skurkarna mer intressanta än hjältarna. Därför har jag sammanställt en lista på mina fem favoritskurkar.

Varning för spoliers!



Få skurkar kan toppa denna i ren ondska. I Warhammers bokserie Time of Legends får vi följa Nagash - den första nekromantikern, kanske den mest kraftfulla magikern i hela deras universum, skaparen av de odöda och av de första 11 vampyrerna. Han börjar som en besviken prins som tvingas bli präst i rikets dödskult, där de försöker förlänga ens liv med magiska medel. Men snart nöjer han sig inte med det, utan vill ta över riket och senare hela världen med alla möjliga medel, däribland en armé av odöda före detta landsmän.

Vill du läsa en serie där du redan från början vet att huvudkaraktären sakta men säkert kommer bli mer och mer ond och försöka utrota allt levande på planeten? Läs Nagash.



Mangaserien Naruto har flera intressanta skurkar, så det är svårt att välja ut en som är den allra bästa. Men Nagato, aka Pain, var nog min favorit. Som ung blev hans by gång på gång attackerad av de starkare nationerna, och han insåg att det enda sättet att se till att hans vänner skulle få leva i fred var genom att påtvinga fred på andra, med våld om nödvändigt.

Jag gillar särskilt två saker med honom. Det första är monologerna där han förklarar att det enda sättet för människor att förstå hur viktigt fred är, är att orsaka dem smärta. Det andra är hur obskyra hans magiska krafter är genom serien - det är inte förrän i slutet som man verkligen förstår vidden av hur stark han är och hur han kan besegras. Som läsare får man konstant försöka gissa vad hans krafter egentligen är.





Pojkkungen i George R.R Martins Sagan om Is och Eld fick en hel värld att hata honom. Joffrey är Jamie och Cersei Lannisters äldsta son som fått allt han pekat på, något som inte är en bra kvalitet när man sedan blir kung. Att han dessutom gillar att plåga barn, djur och kvinnor gör honom inte direkt mer omtyckt.

Han platsar in på den här listan för att han, trots sin ondska, känns så mänsklig. En skyddad uppväxt och en smått maktgalen mamma är allt som behövs för att göra honom trovärdig och fruktansvärt läskig.



I ung ålder hörde Griffith en profetia som sade att han var menad för stora saker. Efter detta strävade han konstant efter att klättra uppåt i samhällets skikt.

När han presenteras i serien är han ledaren för en legosoldatgrupp kallad "Band of The Hawk". Griffith själv kallas för Höken eftersom han har en skarp genomskärande blick som tycks se in i djupet av ditt hjärta och för att han bär en näbbformad hjälm i strid. Han blir huvudkaraktären Guts bästa vän och tillsammans tycks de vara ostoppbara.

STORA SPOILERS: Vill du någon gång se den bästa animeserien som gjorts? Fortsätt då inte läsa mer.

När Griffiths profetia slår in och han blir den femte ärkedemonen Femto, faller alla pusselbitar som serien smakfullt lagt ut på plats. Jag kände mig lurad samtidigt som jag äntligen förstår allting som hänt fram till den stunden. Jag har aldrig blivit så känslomässigt berörd av en serie som jag blev av denna. Jag har sett om den gång på gång för att förstå och njuta av den hemska resan. Allt tack vare Griffiths slutgiltiga svek och fall.








Han är Gollum. Vad mer behöver jag säga?

Gollum är sorglig, rolig, läskig, galen och fullständigt oförutsägbar, allt på samma gång. Han är anledningen till att den andra och tredje Sagan om ringen-filmerna är så sevärda som de är. Medan de goda karaktärerna blir tråkigare och tråkigare blir Gollum bara mer och mer intressant, ända fram till slutet.

Jag har nog aldrig läst eller sett en annan serie med en så komplex och ändå så trovärdig skurk. För det är ändå vad han är igenom alla tre böckerna. Trots tillfälliga, paranoida, stunder av godhet så är Gollum den bästa skurken. Detta trots att han inte har några särskilt mäktiga krafter eller arméer till sitt förfogande.




Vilken är din favoritskurk?