Tack för besöket. Vi ses igen.
Sci-Fi Bokhandeln0
03 maj 2015
Det är en konstig känsla att vara omringad av ens bästa minnen. De tornar över mig från höga hyllor och ropar ner "Kommer du ihåg mig, du har väl inte glömt?" Det har jag inte. Jag drunknar av intrycken. Jag kan inte tänka, inte fokusera. I chock vandrar jag planlöst omkring, på vita moln mellan raderna. När jag äntligen lyckats sortera intrycken landar jag i värmen. Den bär jag med mig vart än jag går.
Tack för besöket. Vi ses igen.
Star Wars: The Force Awakens Teaser 20
17 april 2015
Den nya Star Wars teasern drabbade internet igår och tystade nog väldigt många tidigare disneyskeptiker.
Jag gillar flera saker med den. Hur mycket och samtidigt hur lite trailern visar. Tillräckligt mycket för att väcka intresse och men samtidigt tillräckligt lite för att visa på ett flertal olika möjligheter.
J.J. Abrams nya Star Wars filmer följer inte nödvändigtvis kanon där Luke blir den första av den nya Jediordern, samtidigt som den nya republiken växer fram och besegrar vad som kvarstår av imperiet. Vad som helst kan hända. Bara det lilla talet i början väcker intressanta frågor, mycket av det liknar det som sagt i tidigare filmer men med viss skillnad:
"The force is strong in my family. My father has it, I have it, my sister has it. You have that power too."
Är det Luke som pratar till sin son/dotter (men varför pratar han då om att fadern lever, är Vader en ande eller faktiskt vid liv?) Är det Lukes son som pratar till sin dotter/son? (Så att vi får följa tre generationer parallellt?)
Abrams och Disney verkar vara trogna de gamla Star Wars-filmerna. Samma design på många världar och karaktärer men med små skillnader. Särskilt den nya Kromstormtroopern/Darktroopern/Bountyhuntern med den svartröda kappan, vid 1.15, ser awsome ut.
Särskilt intressant tycker jag är scenen där clonetroopers blir attackerade av en TIE-fighter, vid 1.11. Jag tror att vi kommer få se olika politiska fraktioner med Stormtroopers som slåss mot varandra.
Jag är enormt taggad på denna nya trilogi.
Senast på TV och Internet0
28 mars 2015
Några snabba tips på sevärda filmer och serier.
Lätta spoilers i den andra delen av recensionerna.
Naruto:
1997 skapades Naruto, en japansk manga och senare anime som nu efter 18 år, 700 mangaavsnitt, har avslutats. Naruto har varit min favoritserie under många år. Det som fascinerat mig mest är alla fienderna i serien. Alltid anpassade till Narutos egen styrka, d.v.s. alltid lite starkare än honom. Alltid mörka, mystiska och viktigast av allt, trovärdiga. Karaktärer som Zabuza, Gaara, Orochimaru, Pain och Tobi m.fl. kommer alltid vara inspiration till skurkar i mina egna böcker.
Om ni kan stå ut med, eller hoppa över, alla fillers i animen, som nu också närmar sig sitt slut, så är detta min starkaste rekommendation idag. Förutsatt att du har tålamodet och tiden att läsa/se alla 700 avsnitt. 5/5
Marco Polo:
Han är en köpmannason från Venedig som tas till fånga av de mäktiga och blodtörstiga Mongolerna i 1300-talets Kina. I början försökte jag jämföra serien med Game of Thrones vilket jag snart insåg var ett misstag. Marco Polo har mer gemensamt med tv-serien Spartacus även om den inte är lika våldsam.
Serien är bra och har en intressant setting men karaktärerna och handlingen är för platta för att ge ett högre betyg. 2/5
House of Cards:
I USAs politiska topp får vi följa Francis Underwood, en kongressledamot som vill ha hämnd på de som han anser har ljugit för honom - vilket bland annat är USAs nuvarande president. Denna mörka serie är det något av det bästa som sänts på TV de senaste åren. Jag är livrädd för att se vilka hemskheter Francis och hans fru Claire ska göra härnäst för att få det han vill.
Om du kan stå ut med att se världens sanna, onda, ansikte så kommer du älska denna serie. 5/5
Orphan Black:
Den gatusmarta Sarah Manning ser hur en annan kvinna, som ser exakt ut som henne, tar sitt eget liv genom att hoppa framför ett tåg. Sarah bestämmer sig för att rymma från sitt problematiska liv
och tar därför den andra kvinnans identitet.
Vid första anblick förstod jag inte att denna serien är en sci-fi förklädd som thriller och drama. Första säsongen är den starkaste då de två efterföljande tappar i trovärdighet. 3/5
Attack on Titan:
Serien som tagit internet med storm det senaste året. Människan har förlorat världen till titaner, stora
människoliknande varelser utan intelligens. Det enda som finns kvar av mänskligheten är en sista stad som skyddas av tre höga murar. I den yttersta delen av staden lever Eren som får se hur muren bryts igenom och hur hans mamma äts upp av titanerna.
I likhet med Orphan Black så är den första säsongen av Attack on Titan den starkaste. Animen har ännu inte gjorts till en andra säsong men mangan är inte lika bra nu som den var i början. 4/5
Tokyo Ghoul:
Mörk fantasy anime som tar plats i nutida Tokyo där människoätande Ghouls sätter skräck i
den styrande mänskliga befolkningen. Serien startar på ett klassiskt vis, huvudpersonen Kaneki dödas nästan i en Ghoulattack och förvandlas till hälften Ghoul hälften människa. Han tvingas nu inse att han måste börja äta människokött för att kunna överleva.
En grafiskt vacker serie med intressanta karaktärer. Serien känns dock lite för förutsägbar för att resultera i ett högre betyg. Jag hoppas att den kan överraska mig i framtiden. 3/5
Kuroko No Basket:
Tetsuya Kuroko var en medlem av det legendariska och obesegrade baskelaget Teiko. Nu då laget splittrats och dess medlemmar gått till olika klubbar är frågan, vilken av de tidigare medlemmarna
kan leda sitt respektive lag till vinst i den årliga basketbollturneringen.
Jag måste erkänna att jag har en förkärlek för japanska sportanimes och denna är en av mina favoriter. En lättläst/lättsedd serie som trots sin enkelhet verkligen har fångat mitt intresse. Ibland behöver man inte stora episka serier för att roas. 4/5
Parasyte:
En natt försöker en parasit ta över Shinichis hjärna men misslyckas och tar istället över hans hand. Shinichi måste nu lära sig leva i symbios med denna konstiga varelse samtidigt som han försöker leva ett vanligt liv. Vad är egentligen dessa parasiter och var har de kommit ifrån?
En spännande och tankeväckande anime som greppade mig från första avsnittet och höll fast mitt intresse hela vägen igenom dess enda säsong. 4/5
Big Hero 6:
Hiro är ett ungt geni som kan bygga det mesta, problemet är bara det att han inte vet vad han vill göra med sitt liv. Kanske kan hans storebror få honom att ändra sig och göra något mera betydelsefullt av sitt geni.
Filmen är actionladdad, rolig, sorglig och kärleksfull. Detta på ett flytande och naturligt sätt som jag älskar med de bästa Disneyfilmerna. Jag skulle närmast jämföra den med Lejonkungen även om Big Hero 6 tar plats i den fiktiva framtidsstaden San Fransokyo istället för i Afrikas savann. 5/5
Naruto:1997 skapades Naruto, en japansk manga och senare anime som nu efter 18 år, 700 mangaavsnitt, har avslutats. Naruto har varit min favoritserie under många år. Det som fascinerat mig mest är alla fienderna i serien. Alltid anpassade till Narutos egen styrka, d.v.s. alltid lite starkare än honom. Alltid mörka, mystiska och viktigast av allt, trovärdiga. Karaktärer som Zabuza, Gaara, Orochimaru, Pain och Tobi m.fl. kommer alltid vara inspiration till skurkar i mina egna böcker.
Om ni kan stå ut med, eller hoppa över, alla fillers i animen, som nu också närmar sig sitt slut, så är detta min starkaste rekommendation idag. Förutsatt att du har tålamodet och tiden att läsa/se alla 700 avsnitt. 5/5
Marco Polo:
Han är en köpmannason från Venedig som tas till fånga av de mäktiga och blodtörstiga Mongolerna i 1300-talets Kina. I början försökte jag jämföra serien med Game of Thrones vilket jag snart insåg var ett misstag. Marco Polo har mer gemensamt med tv-serien Spartacus även om den inte är lika våldsam. Serien är bra och har en intressant setting men karaktärerna och handlingen är för platta för att ge ett högre betyg. 2/5
House of Cards:
I USAs politiska topp får vi följa Francis Underwood, en kongressledamot som vill ha hämnd på de som han anser har ljugit för honom - vilket bland annat är USAs nuvarande president. Denna mörka serie är det något av det bästa som sänts på TV de senaste åren. Jag är livrädd för att se vilka hemskheter Francis och hans fru Claire ska göra härnäst för att få det han vill.
Om du kan stå ut med att se världens sanna, onda, ansikte så kommer du älska denna serie. 5/5
Orphan Black:
Den gatusmarta Sarah Manning ser hur en annan kvinna, som ser exakt ut som henne, tar sitt eget liv genom att hoppa framför ett tåg. Sarah bestämmer sig för att rymma från sitt problematiska liv och tar därför den andra kvinnans identitet.
Vid första anblick förstod jag inte att denna serien är en sci-fi förklädd som thriller och drama. Första säsongen är den starkaste då de två efterföljande tappar i trovärdighet. 3/5
Attack on Titan:
Serien som tagit internet med storm det senaste året. Människan har förlorat världen till titaner, stora människoliknande varelser utan intelligens. Det enda som finns kvar av mänskligheten är en sista stad som skyddas av tre höga murar. I den yttersta delen av staden lever Eren som får se hur muren bryts igenom och hur hans mamma äts upp av titanerna.
I likhet med Orphan Black så är den första säsongen av Attack on Titan den starkaste. Animen har ännu inte gjorts till en andra säsong men mangan är inte lika bra nu som den var i början. 4/5
Tokyo Ghoul:
Mörk fantasy anime som tar plats i nutida Tokyo där människoätande Ghouls sätter skräck i den styrande mänskliga befolkningen. Serien startar på ett klassiskt vis, huvudpersonen Kaneki dödas nästan i en Ghoulattack och förvandlas till hälften Ghoul hälften människa. Han tvingas nu inse att han måste börja äta människokött för att kunna överleva.
En grafiskt vacker serie med intressanta karaktärer. Serien känns dock lite för förutsägbar för att resultera i ett högre betyg. Jag hoppas att den kan överraska mig i framtiden. 3/5
Kuroko No Basket:
Tetsuya Kuroko var en medlem av det legendariska och obesegrade baskelaget Teiko. Nu då laget splittrats och dess medlemmar gått till olika klubbar är frågan, vilken av de tidigare medlemmarna kan leda sitt respektive lag till vinst i den årliga basketbollturneringen.
Jag måste erkänna att jag har en förkärlek för japanska sportanimes och denna är en av mina favoriter. En lättläst/lättsedd serie som trots sin enkelhet verkligen har fångat mitt intresse. Ibland behöver man inte stora episka serier för att roas. 4/5
Parasyte:
En natt försöker en parasit ta över Shinichis hjärna men misslyckas och tar istället över hans hand. Shinichi måste nu lära sig leva i symbios med denna konstiga varelse samtidigt som han försöker leva ett vanligt liv. Vad är egentligen dessa parasiter och var har de kommit ifrån? En spännande och tankeväckande anime som greppade mig från första avsnittet och höll fast mitt intresse hela vägen igenom dess enda säsong. 4/5
Big Hero 6:
Hiro är ett ungt geni som kan bygga det mesta, problemet är bara det att han inte vet vad han vill göra med sitt liv. Kanske kan hans storebror få honom att ändra sig och göra något mera betydelsefullt av sitt geni. Filmen är actionladdad, rolig, sorglig och kärleksfull. Detta på ett flytande och naturligt sätt som jag älskar med de bästa Disneyfilmerna. Jag skulle närmast jämföra den med Lejonkungen även om Big Hero 6 tar plats i den fiktiva framtidsstaden San Fransokyo istället för i Afrikas savann. 5/5
Terry Pratchett0
13 mars 2015
"It is said that your life flashes before your eyes just before you die. That is true, it's called Life." - Terry Pratchett, The Last Continent
Jag hade tänk skriva en recension av Terry Pratchetts bok Guards! Guards! när jag läste att Pratchett hade gått bort i alzheimer, 66 år ung.
Pratchett var en av fantasyvärldens mest lysande stjärnor. Det är svårt att förklara just hur speciell och viktig Pratchett var för fantasy över hela världen. I en genre som ofta är ganska stel och som ständigt använder samma gamla teman om och om igen gick han tillsynes alltid sin egen väg och skrev böcker på ett sätt som ingen annan gjorde. Pratchett var mer eller mindre hela genren, humoristisk fantasy, personifierad. I alla fall för mig. Hans skämt var inte bara roliga de var ofta också väldigt meningsfulla och tankeväckande.
"Stories of imagination tend to upset those without one." - Terry Pratchett
45 minuter per dag0
01 mars 2015
Jag har velat skriva min egen fantasyserie sedan jag var 18 år. Det fanns dock alltid ett stort problem, jag har alltid tyckt att jag varit dåligt på att skriva. Grammatiska regler, stavning, rätt ordval och sånt där har aldrig intresserat mig. I ärlighetens namn skämdes jag för de få texter jag hade skrivit.
De få försök jag inledningsvis gjorde i att skriva kastade jag genast bort. Fullt övertygad om min egen värdelöshet försökte jag ge upp mina tankar på att skriva en bok. Men det tog emot. Jag kunde inte riktigt släppa mina tankar på hur coolt det vore att själv skriva en episk fantasyserie. Tillslut landade jag i en tanke;
En vacker dag, när jag blivit äldre, kanske jag skulle ha blivit bättre på att skriva. När den dagen kom, då, skulle jag skriva hela min serie och till dess skulle jag bara planera min serie. Då skulle ju åtminstone förarbetet vara gjort.
På det sättet behövde jag inte ge upp min dröm helt. Jag gick, nöjd med mig själv, till bokhandeln och köpte ett rödsvart anteckningsblock som jag sedan alltid bar med mig vars jag än åkte. Här är en av mina allra första anteckningar, på sätt och vis starten på allt.
I början funderade jag mycket på vad som inspirerade mig. T.ex. twisten i slutet av bok två av Paksenarrion, magisystemet i Drakens Återkomst, kamaraderiet i Space Wolf och mycket mer. Urskiljningslöst började jag stjäla alla coola saker jag kunde lägga mina giriga händer på och med det pussla ihop en bok.
När jag gick ut universitetet, efter sju år, hade jag planerat en grundstomme för min första fantasyserie, 6 böcker. Men problemet var dock fortfarande detsamma. Jag kunde fortfarande inte skriva. Det dröjde ytterligare sex år innan jag tillslut, av en slump, vågade skriva. Jag hade en personlig kris relaterat till mitt dåvarande arbete och uppsökte en jobbcoach, Jenny Eklund. Hon övertalade mig att våga börja skriva, att möta min rädsla.
Du kommer aldrig att bli bättre på att skriva genom att sitta och drömma. Om du vill bli ett hockeyproffs måste du träna. Om du vill bli författare måste du skriva. Du måste ge ditt projekt en ärlig chans, de förutsättningar, den tid och den energi som behövs för att det ska kunna lyckas. Du måste våga misslyckas för att kunna gå framåt. Det är det jag försöker göra. Ett litet steg närmare, 45 minuter per dag.
En vacker dag, när jag blivit äldre, kanske jag skulle ha blivit bättre på att skriva. När den dagen kom, då, skulle jag skriva hela min serie och till dess skulle jag bara planera min serie. Då skulle ju åtminstone förarbetet vara gjort.
På det sättet behövde jag inte ge upp min dröm helt. Jag gick, nöjd med mig själv, till bokhandeln och köpte ett rödsvart anteckningsblock som jag sedan alltid bar med mig vars jag än åkte. Här är en av mina allra första anteckningar, på sätt och vis starten på allt.
I början funderade jag mycket på vad som inspirerade mig. T.ex. twisten i slutet av bok två av Paksenarrion, magisystemet i Drakens Återkomst, kamaraderiet i Space Wolf och mycket mer. Urskiljningslöst började jag stjäla alla coola saker jag kunde lägga mina giriga händer på och med det pussla ihop en bok.
När jag gick ut universitetet, efter sju år, hade jag planerat en grundstomme för min första fantasyserie, 6 böcker. Men problemet var dock fortfarande detsamma. Jag kunde fortfarande inte skriva. Det dröjde ytterligare sex år innan jag tillslut, av en slump, vågade skriva. Jag hade en personlig kris relaterat till mitt dåvarande arbete och uppsökte en jobbcoach, Jenny Eklund. Hon övertalade mig att våga börja skriva, att möta min rädsla.
Du kommer aldrig att bli bättre på att skriva genom att sitta och drömma. Om du vill bli ett hockeyproffs måste du träna. Om du vill bli författare måste du skriva. Du måste ge ditt projekt en ärlig chans, de förutsättningar, den tid och den energi som behövs för att det ska kunna lyckas. Du måste våga misslyckas för att kunna gå framåt. Det är det jag försöker göra. Ett litet steg närmare, 45 minuter per dag.
(45 minuter per dag var namnet på min gamla blogg).