Det beror nog på att jag känner mig färdig med min bok, Cirkeln av Hat (CaH). Redigerandet har överlag varit tråkigt och jag känner inte heller att texten blir tillräckligt mycket bättre. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så känns det som att grundhandlingen inte är tillräckligt intressant. Det krävs en mer omfattande redigering för att boken ska bli så bra som jag vill att den ska bli och det har jag helt enkelt inte tillräckligt med energi för. I nuläget känns det bättre att bara göra en sista mindre redigering, utifrån läsarkommentarerna och sedan skicka iväg det till förlag och hoppas på det bästa. Troligtvis kommer boken bli refuserad men då har jag i alla fall gett den en chans att bli upplockad innan jag går vidare med något nytt.
När jag började med CaH gick jag fortfarande i skolan och jag hade ingen aning om vad jag håll på med. Målet när jag startade var att bara börja skriva. Det behövde inte bli bra, det behövde bara bli något. Nu när jag ska börja med min nästa bok har jag gått flera skrivarkurser och jag har skrivit en bok. Förhoppningsvis har jag lärt mig mycket som jag kan använda till att göra den här boken bättre än den förra.
Jag väntar fortfarande på de sista av alfaläsarnas kommentarer. Förutsatt att dessa inte säger något som får mig att ändra mitt beslut så kommer jag att, åtminstone tillfälligt, vara färdig med CaH i slutet av november.
Det är konstigt hur det fortfarande kan komma nya uppenbara saker, efter två års skrivande, som man själv inte tänkt på men som alla alfaläsare ser omedelbart. Man blir verkligen hemmablind när man sitter själv med sina texter varje dag.
Om två veckor är det dags för mig att skicka in mitt manus till förlag. Nervositeten har sakta men säkert smugit sig på mig trots att jag sagt för mig själv att jag inte ska ha några förhoppningar om att manuset ska plockas upp av ett förlag. Hoppet är svårt att lämna bakom sig.
Detta har gjort att de senaste veckorna varit en kamp mot klockan. En kamp att hinna bli färdig i tid. Jag vet att det aldrig riktigt blir "färdigt" men jag vill åtminstone få det så färdigt som jag själv vill att det ska bli. Det känns som att manuset förtjänar det.
Två veckor kvar.
