JL Fantasy

Efter sex månaders redigering är det andra utkastet av min bok äntligen färdigt. Nu kvarstår en genomläsning av en första läsargrupp, en mer genomgående språklig redigering och en sista redigering utifrån vad läsargruppen kommer fram till, innan jag skickar in mitt manus till förläggare. Förhoppningsvis hinner jag lagom till när de tar emot sina vårmanus.

Det har varit en lång resa fylld av frustration, tidiga morgnar och tålamod, men också av lärdomar. Här kommer mina tre största lärdomar från redigeringsprocessen:

1. Att redigera tar mycket längre tid än man tror. När jag började redigera fanns det en del av mig som trodde att jag skulle kunna göra en grov redigering av hela boken på 1-2 månader. Nu i efterhand är jag glad att jag över huvud taget tog mig igenom hela processen. Jag har också insett att jag inte gillar att redigera. Det är mycket roligare att skriva själva berättelsen än att hålla på att peta i texten och skruva på meningar om och om igen. Efter bara några minuter känns det som att orden bara jävlas med mig, texten blir en retsam mobbare.

2. Fightscenerna behöver bli bättre. Jag har fokuserat för mycket på själva striderna och för lite på vad karaktärerna tänker och känner i stridsögonblicket.

3. Att skriva dialoger är det jag behöver utveckla mest.  Mina bikaraktärer har känts för platta vilket har gjort att dialogerna har blivit rätt karaktärslösa. Under redigeringen har jag fördjupat bikaraktärerna och läst på en hel del om olika tips och tricks för hur man kan skriva bättre och mer trovärdiga dialoger, men jag har fortfarande en bit kvar tills jag är nöjd.

Någon som känner igen sig?

Idag har jag gjort research om fullhudsbrännskador och dess läkningsprocess, ärrbildning, varande m.m.

Sedan lyssnade jag på Terese Cristianssons sommarprat om hur barn och kvinnor drabbas av krig. Jag fick lära känna fickan som tappade sitt ansikte och mamman som försökte sälja sin fyra månader gamla dotter för att hon skulle ha en chans att komma ifrån kriget, men som inte hann genomföra transaktionen eftersom dottern dog i hennes armar.

Min fästmö toppade sedan det hela genom att sätta på Weeping Willows som stämningsmusik till frukost.

Tung morgon.

Redigeringen av min bok fortlöper. Cirka ett kapitel per vecka har jag hunnit med under de senaste två månaderna. Jag vet inte om detta egentligen är långsamt men det känns i alla fall så. Jag hade nog inte trott på någon om de hade förklarat för mig i förväg hur frustrerande redigeringsprocessen skulle bli. Mitt humör åker en vild bergochdalbana.

Det är en konstig känsla att vara omringad av ens bästa minnen. De tornar över mig från höga hyllor och ropar ner "Kommer du ihåg mig, du har väl inte glömt?" Det har jag inte. Jag drunknar av intrycken. Jag kan inte tänka, inte fokusera. I chock vandrar jag planlöst omkring, på vita moln mellan raderna. När jag äntligen lyckats sortera intrycken landar jag i värmen. Den bär jag med mig vart än jag går.

I veckan blev jag färdig med min första genomläsning av första utkastet. Det blev en omtumlande upplevelse. När jag började skriva boken hade jag inte någon aning om vad jag höll på med, och nu 1.5 år senare ser min skrivstil helt annorlunda ut, förhoppningsvis bättre. Här kommer fem fel som jag insett att jag gjort i stor utsträckning.

1. Upprepningar:  I början var jag väldigt osäker om läsarna skulle förstå vad jag skrev så jag överförklarade många scener. Ibland kunde jag säga samma sak 3-4 gånger på olika sätt men jag insåg det inte. Jag har förstått hur viktigt det är att välja just rätt ord i varje mening för att slippa behöva förklara och utveckla varje mening. Detta är fortfarande något som jag tycker är väldigt svårt. synonymer.se har blivit en konstant följeslagare.
2. Beskrivningar:  Tidigt i min skrivprocess bestämde jag mig för att skriva korta beskrivningar av karaktärers utseende och platsbeskrivningar, mest för att jag tyckte att det var tråkigt att skriva. Jag har alltid hoppat över utförliga beskrivningar när jag läst böcker. I början av boken blev beskrivningarna väldigt korta eller helt obefintliga medan jag eftersom blev mer och mer bekväm i att skriva längre beskrivningar så i slutet är de för långa. Mitt tips nu är att inrikta sig väldigt mycket på en detalj, t.ex. en rock och beskriva den riktigt ordentligt, istället för att beskriva alla kläder på karaktären. Allt det andra som du inte skriver kommer då magiskt ändå att uppenbara sig i läsarens fantasi. 
3. Tid och Svordomar: I början valde jag medvetet att inte tänka på tid och svordomar i berättelsen. Trots att det var en medeltida fantasyvärld pratade alla om minuter som om det var jätteenkelt att alltid hålla koll på tiden. Jag använde även nutida svordomar vilket ganska snabbt blev en enorm kulturkrock då en kultur använde fan och jävlar trots att de aldrig själva trott på det. Inte det svåraste att ändra på i efterhand men i framtiden ska jag tänka på dessa saker innan jag börjar skrivandet, för att spara tid och för att jag snabbare ska komma in i karaktärerna och världen.
4. Gnäll:  I början skrev jag mina karaktärer och deras dialog som jag tänkte mig att människor pratar. Stort misstag. Karaktärerna blev gnälliga och tråkiga att läsa om. Även de karaktärer som jag tänkte mig var tuffa och hårda började gnälla. Att skriva dialog är kanske det roligaste i hela skrivprocessen men också kanske det svåraste.
5. Platta karaktärer:  Min huvudkaraktär var hyfsat genomtänkt med en personlighet och en tydlig bakgrund men alla mina sidokaraktärer var väldigt outvecklade. De var mest där för att fylla en viss roll men hade ingen egen vilja. Dialogerna blev därför platta och styltiga. Nu har jag skrivit mer omfattande bakgrunder och personligheter till alla mina mer uttalade karaktärer för att göra dem mer trovärdiga.

Dags att gå tillbaka och redigera alla felen.