JL Fantasy

Igår lämnade jag ut mitt redigerade manus till en grupp alfaläsare. Det var jobbigt. Kroppen protesterade så gott den kunde: "Nej, lämna inte bort det! De kommer att tycka att det är värdelöst. De kommer inte att förstå det. De kommer att klaga på språket, handlingen och karaktärerna. De kommer att tycka att det är löjligt, barnsligt...".

Efter sex månaders redigering är det andra utkastet av min bok äntligen färdigt. Nu kvarstår en genomläsning av en första läsargrupp, en mer genomgående språklig redigering och en sista redigering utifrån vad läsargruppen kommer fram till, innan jag skickar in mitt manus till förläggare. Förhoppningsvis hinner jag lagom till när de tar emot sina vårmanus.

Det har varit en lång resa fylld av frustration, tidiga morgnar och tålamod, men också av lärdomar. Här kommer mina tre största lärdomar från redigeringsprocessen:

1. Att redigera tar mycket längre tid än man tror. När jag började redigera fanns det en del av mig som trodde att jag skulle kunna göra en grov redigering av hela boken på 1-2 månader. Nu i efterhand är jag glad att jag över huvud taget tog mig igenom hela processen. Jag har också insett att jag inte gillar att redigera. Det är mycket roligare att skriva själva berättelsen än att hålla på att peta i texten och skruva på meningar om och om igen. Efter bara några minuter känns det som att orden bara jävlas med mig, texten blir en retsam mobbare.

2. Fightscenerna behöver bli bättre. Jag har fokuserat för mycket på själva striderna och för lite på vad karaktärerna tänker och känner i stridsögonblicket.

3. Att skriva dialoger är det jag behöver utveckla mest.  Mina bikaraktärer har känts för platta vilket har gjort att dialogerna har blivit rätt karaktärslösa. Under redigeringen har jag fördjupat bikaraktärerna och läst på en hel del om olika tips och tricks för hur man kan skriva bättre och mer trovärdiga dialoger, men jag har fortfarande en bit kvar tills jag är nöjd.

Någon som känner igen sig?

Idag har jag gjort research om fullhudsbrännskador och dess läkningsprocess, ärrbildning, varande m.m.

Sedan lyssnade jag på Terese Cristianssons sommarprat om hur barn och kvinnor drabbas av krig. Jag fick lära känna fickan som tappade sitt ansikte och mamman som försökte sälja sin fyra månader gamla dotter för att hon skulle ha en chans att komma ifrån kriget, men som inte hann genomföra transaktionen eftersom dottern dog i hennes armar.

Min fästmö toppade sedan det hela genom att sätta på Weeping Willows som stämningsmusik till frukost.

Tung morgon.

Redigeringen av min bok fortlöper. Cirka ett kapitel per vecka har jag hunnit med under de senaste två månaderna. Jag vet inte om detta egentligen är långsamt men det känns i alla fall så. Jag hade nog inte trott på någon om de hade förklarat för mig i förväg hur frustrerande redigeringsprocessen skulle bli. Mitt humör åker en vild bergochdalbana.

Det är en konstig känsla att vara omringad av ens bästa minnen. De tornar över mig från höga hyllor och ropar ner "Kommer du ihåg mig, du har väl inte glömt?" Det har jag inte. Jag drunknar av intrycken. Jag kan inte tänka, inte fokusera. I chock vandrar jag planlöst omkring, på vita moln mellan raderna. När jag äntligen lyckats sortera intrycken landar jag i värmen. Den bär jag med mig vart än jag går.