JL Fantasy

Humörsvängningar0

14 juni 2015

Redigeringen av min bok fortlöper. Cirka ett kapitel per vecka har jag hunnit med under de senaste två månaderna. Jag vet inte om detta egentligen är långsamt men det känns i alla fall så. Jag hade nog inte trott på någon om de hade förklarat för mig i förväg hur frustrerande redigeringsprocessen skulle bli. Mitt humör åker en vild bergochdalbana.

Ena veckan vill jag ge upp och dricka alkohol för att bedöva känslorna av värdelöshet.
"Boken kommer aldrig bli färdigt. Allt jag skriver helt värdelöst. Varför jagar jag den här hopplösa drömmen?" 

När jag känner mig på detta sätt försöker jag inte fokusera på boken utan på själva skrivprocessen. Påminna mig själv hur långt jag har kommit och hur mycket jag lärt mig sedan jag började skriva. Jag försöker att släppa tankarna av självkritik och bara jobba på. Det gäller att ha tillit till processen snarare än till dig själv i vissa lägen.

Veckan därefter tror jag att det kommer att bli en succé, texterna känns levande och välbalanserade. Jag försöker njuta av dessa stunder så mycket jag kan för de kommer inte ofta. Dessa stunder ger mig energi och påminner mig om att kanske, bara kanske, kan det faktiskt gå vägen. När jag nästa gång faller tillbaka till min självkritik försöker jag minnas stunderna då jag faktiskt tyckte att det jag skrev var bra.

Christopher Lee0

12 juni 2015

1922-2015







Drakens Återkomst - Recension0

07 juni 2015

Tidens Hjul vrider sig. Åldrar kommer och åldrar går, och de efterlämnar minnen som blir legender. Legenderna bleknar till myter, och till och med myten är sedan länge glömd när den ålder som var dess upphov återkommer. I en ålder, av somliga kallad Tredje Åldern, en ålder som ännu skulle komma och en som sedan länge var förbi, uppstod en vind i De Dimmiga Bergen. Vinden var ingen början. Det finns varken början eller slut när Tidens Hjul vrider sig men det var en början.



Den unga fåraherden Rand al'Thor ska enligt profetian rädda världen från Shai Tan, ondskan personifierad. Han är ensam, ovillig och underlägsen på alla sätt. När hans by attackeras flyr Rand och hans vänner tillsammans med en mystisk Aes Sedai, magiker, och hennes väktare. En 4.422.397 ord lång resa har tagit sin början. Jag har läst denna serie i nästan 20 år, läst om böckerna flera gånger, och för mig är Drakens Återkomst den mest tongivande episka fantasyserien som skrivits sedan Sagan om Ringen.

DET BRA: 
Världen
Serien är omfattande, de nationer och kulturer som vi sakta men säkert får lära känna genom böckerna känns så levande att de nästan hoppar ut ur boken. Dussintals nationer och främmande kulturer med helt egna sätt att se på världen. Allt från ökennationer, till havsnationer, till magiska ordnar, uråldriga fiender och mycket mer. Alla är trovärdiga och välskrivna.

Magisystemet
Drakens återkomst var en av de första fantasyböckerna, som jag läst, som hade ett spännande och trovärdigt magisystem. Magin inte bara förklaras den används också aktivt i hela världen. En del, slumpmässigt utvalda människor, kan i olika styrka kalla på elementens kraft, eld, vind, jord, vatten och ande. Urkällan är uppdelad i kvinnlig del och en manlig del vilket har skapat en stor rivalitet mellan de manliga och de kvinnliga magikerna. Utöver magin har vi även människor som kan vandra i drömmar och även personer som kan tala med vargar. Det är ett rikt magisystem och huvudkaraktärerna fortsätter att utvecklas inom det genom hela bokserien.

Goda mot onda
De flesta äldre fantasyböcker som jag läst har alltid en god sida som ska besegra den uppenbart onda sidan. En ganska uttjatad ide som många av dagens fantayförfattare väljer att kliva ifrån. Drakens återkomst har även detta men Jordan har lyckats göra det på ett bra sätt av två anledningar. Först föra att den goda sidan så omfattande och oliktänkande. Det finns inte bara en god sida utan ett dussintal och de har svårt att samarbeta. Detta göra att världen blir levande och gör den goda sidan intressant att läsa om. För det andra är också den onda sidan intressant. Shai Tan's generaler, De Förlorade, är alla unika och intressanta att läsa om. De drivs alla av rädsla för Shai Tan men också av längtan att få överträffa alla de andra Förlorade och bli den ondes högra hand.

DET DÅLIGA:
Karaktärer
Det finns över 3000 karaktärer i Drakens Återkomst (ca 2000 enligt andra källor). Enligt wikipedia har serien 22 huvudkaraktärer. Inte perspektivkaraktärer, av dessa finns hela 129 stycken, utan huvudkaraktärer. I början är det egentligen bara tre huvudkaraktärer, Rand, Matrim och Perrin men när dessa splittras expanderar karaktärsmängden snabbt och serien tappar sin framåtrörelse. Särskilt den mellersta delen av serien kan stundtals bli oerhört långsam och det känns som att det ibland går hela böcker utan att man får följa någon av de tre första huvudkaraktärerna. Jag jublar inombords när jag inser att detta kapitel faktiskt handlar om Rand eller Matrim och till och med i deras egna perspektiv.

Längden
15 böcker på engelska, inklusive New Spring. På svenska delades böckerna in i två delar och förlaget Natur och kultur hann släppa 22 stycken innan de abrupt slutade att ge ut serien till många fans förtret. Det sägs att Robert Jordan ursprungligen planerade att serien skulle bli en trilogi. Att serien tillslut blev 15 böcker säger en hel del över hur långsam och hur lite som händer i en del av böckerna.

Sammanfattning
Läs inte serien om du inte har tålamod med långa utdragna sekvenser där nya karaktärer presenteras på löpande band. Läs serien om du älskar världsbyggande och episk fantasy med det klassiska temat goda mot onda.

Betyg:  3/5
 
WoT

Mistbornserien - Recension0

01 juni 2015

För några veckor sedan släpptes den första delen i Brandon Sandersons Mistbornserie på svenska, Sista Riket. Mistborn fick Sanderson att slå igenom på allvar och på många sätt bli fantasyvärldens okrönte konung.


Jag sträckläste alla tre böckerna förra sommaren på engelska och tänkte kort dela med mig mina tankar om serien i sin helhet utan att spoila allt för mycket.  Recensionen är främst riktad åt personer som funderar på att läsa serien men som vill veta lite mer om den i sin helhet innan de börjar.
 
Huvudkaraktären Vin och hennes mentor Kelsier ska tillsammans stjäla från The Lord Ruler. Man kan likna honom med Sagan om Ringens antagonist Sauron. Grundpremissen för hela världen är att långt tillbaka i tiden så misslyckades The Hero of Ages med att rädda världen från ondskan och nu styr därför The Lord Ruler världen, som han kallar Det Sista Riket, med ett järngrepp.
 
Sista Riket är en mörk saga där hoppet om en bättre framtid sedan länge lämnat alla utom huvudkaraktärerna. Jag skulle närmast beskriva boken som fantasyvärldens svar på Oceans Eleven då målet att stjäla från The Lord Ruler till en början verkar helt omöjligt. Bok ett kan på många sätt läsas helt för sig själv men Sandersson har byggt upp en större och mer komplicerad handling än vad man kan tro när man först börjar läsa serien. 
 
I bok två fördjupas huvudkaraktärerna, världen öppnas upp och kompliceras ytterligare på ett väldigt bra sätt. Vi rör oss från Oceans Eleven temat och får istället ta del av en handling som mer cirkulerar kring kärlek och hoppet om en bättre värld. I bok två tycker jag att man på ett ännu bättre sätt får se Sandersons storhet som författare. Karaktärerna fördjupas och det fantastiska magisystemet visas upp till fullo.
  
Jag vill inte säga mycket om bok tre då det skulle förstöra för mycket för eventuella läsare. Men gillar du episka böcker kommer denna passa dig perfekt. 

Betyg 5 av 5
  
 

Recension - A Memory of Light0

23 maj 2015

A Memory of Light är den sista boken i serien Drakens Återkomst. Jordan och Sanderson har lagt fram pusselbitarna i 13 böcker och nu är det endast den sista episka striden mellan ljusets och mörkrets krafter kvar.


Spoilers
  
Ljusets krafter har enats under Rand som Draken och Egwen som den Amyrlintronade. Tillsammans med Mat och Perrin är det dessa fyra karaktärer vi får följa mest genom boken. Handlingen är i stort sett en enda lång strid från början till slutet. Till exempel så är ett av de sista kapitlen, "The Last Battle", över 250 sidor långt. Inledningsvis får vi förklarat att slutstriden kommer att ske på fyra olika fronter och ljuset är underlägsna på alla fyra. Hur ska våra hjältar överkomma mörkrets krafter som ansamlats i Shayol Ghoul och som nu leds av Demandred själv?

Flera viktiga karaktärer dör, en del överlever, en del strider känns onödiga, andra snabbas igenom för mycket. Om slutet är bra eller dåligt går att diskutera men överlag måste jag säga att jag är nöjd med hur serien avrundades av Brandon Sanderson.

I cirka 20 år har jag läst serien och det känns sorgligt men ändå skönt att äventyret äntligen är över.

Betyg 4 av 5