JL Fantasy

Senast på TV och Internet0

28 mars 2015

Några snabba tips på sevärda filmer och serier.

Lätta spoilers i den andra delen av recensionerna.

Naruto:
1997 skapades Naruto, en japansk manga och senare anime som nu efter 18 år, 700 mangaavsnitt, har avslutats. Naruto har varit min favoritserie under många år. Det som fascinerat mig mest är alla fienderna i serien. Alltid anpassade till Narutos egen styrka, d.v.s. alltid lite starkare än honom. Alltid mörka, mystiska och viktigast av allt, trovärdiga. Karaktärer som Zabuza, Gaara, Orochimaru, Pain och Tobi m.fl. kommer alltid vara inspiration till skurkar i mina egna böcker.

Om ni kan stå ut med, eller hoppa över, alla fillers i animen, som nu också närmar sig sitt slut, så är detta min starkaste rekommendation idag. Förutsatt att du har tålamodet och tiden att läsa/se alla 700 avsnitt. 5/5

Marco Polo:

Han är en köpmannason från Venedig som tas till fånga av de mäktiga och blodtörstiga Mongolerna i 1300-talets Kina. I början försökte jag jämföra serien med Game of Thrones vilket jag snart insåg var ett misstag. Marco Polo har mer gemensamt med tv-serien Spartacus även om den inte är lika våldsam.

Serien är bra och har en intressant setting men karaktärerna och handlingen är för platta för att ge ett högre betyg. 2/5


House of Cards:
I USAs politiska topp får vi följa Francis Underwood, en kongressledamot som vill ha hämnd på de som han anser har ljugit för honom - vilket bland annat är USAs nuvarande president. Denna mörka serie är det något av det bästa som sänts på TV de senaste åren. Jag är livrädd för att se vilka hemskheter Francis och hans fru Claire ska göra härnäst för att få det han vill.

Om du kan stå ut med att se världens sanna, onda, ansikte så kommer du älska denna serie. 5/5


Orphan Black:
Den gatusmarta Sarah Manning ser hur en annan kvinna, som ser exakt ut som henne, tar sitt eget liv genom att hoppa framför ett tåg. Sarah bestämmer sig för att rymma från sitt problematiska liv 
och tar därför den andra kvinnans identitet.

Vid första anblick förstod jag inte att denna serien är en sci-fi förklädd som thriller och drama. Första säsongen är den starkaste då de två efterföljande tappar i trovärdighet. 3/5

Attack on Titan:
Serien som tagit internet med storm det senaste året. Människan har förlorat världen till titaner, stora 
människoliknande varelser utan intelligens. Det enda som finns kvar av mänskligheten är en sista stad som skyddas av tre höga murar. I den yttersta delen av staden lever Eren som får se hur muren bryts igenom och hur hans mamma äts upp av titanerna.

I likhet med Orphan Black så är den första säsongen av Attack on Titan den starkaste. Animen har ännu inte gjorts till en andra säsong men mangan är inte lika bra nu som den var i början. 4/5


Tokyo Ghoul:
Mörk fantasy anime som tar plats i nutida Tokyo där människoätande Ghouls sätter skräck i 
den styrande mänskliga befolkningen. Serien startar på ett klassiskt vis, huvudpersonen Kaneki dödas nästan i en Ghoulattack och förvandlas till hälften Ghoul hälften människa. Han tvingas nu inse att han måste börja äta människokött för att kunna överleva.

En grafiskt vacker serie med intressanta karaktärer. Serien känns dock lite för förutsägbar för att resultera i ett högre betyg. Jag hoppas att den kan överraska mig i framtiden. 3/5


Kuroko No Basket:
Tetsuya Kuroko var en medlem av det legendariska och obesegrade baskelaget Teiko. Nu då laget splittrats och dess medlemmar gått till olika klubbar är frågan, vilken av de tidigare medlemmarna
kan leda sitt respektive lag till vinst i den årliga basketbollturneringen.

Jag måste erkänna att jag har en förkärlek för japanska sportanimes och denna är en av mina favoriter. En lättläst/lättsedd serie som trots sin enkelhet verkligen har fångat mitt intresse. Ibland behöver man inte stora episka serier för att roas. 4/5

Parasyte:
En natt försöker en parasit ta över Shinichis hjärna men misslyckas och tar istället över hans hand. Shinichi måste nu lära sig leva i symbios med denna konstiga varelse samtidigt som han försöker leva ett vanligt liv. Vad är egentligen dessa parasiter och var har de kommit ifrån?

En spännande och tankeväckande anime som greppade mig från första avsnittet och höll fast mitt intresse hela vägen igenom dess enda säsong. 4/5


Big Hero 6:
Hiro är ett ungt geni som kan bygga det mesta, problemet är bara det att han inte vet vad han vill göra med sitt liv. Kanske kan hans storebror få honom att ändra sig och göra något mera betydelsefullt av sitt geni.

Filmen är actionladdad, rolig, sorglig och kärleksfull. Detta på ett flytande och naturligt sätt som jag älskar med de bästa Disneyfilmerna. Jag skulle närmast jämföra den med Lejonkungen även om Big Hero 6 tar plats i den fiktiva framtidsstaden San Fransokyo istället för i Afrikas savann. 5/5

Terry Pratchett0

13 mars 2015

"It is said that your life flashes before your eyes just before you die. That is true, it's called Life." - Terry Pratchett, The Last Continent


Jag hade tänk skriva en recension av Terry Pratchetts bok  Guards! Guards!  när jag läste att Pratchett hade gått bort i alzheimer, 66 år ung.

Pratchett var en av fantasyvärldens mest lysande stjärnor. Det är svårt att förklara just hur speciell och viktig Pratchett var för fantasy över hela världen. I en genre som ofta är ganska stel och som ständigt använder samma gamla teman om och om igen gick han tillsynes alltid sin egen väg och skrev böcker på ett sätt som ingen annan gjorde. Pratchett var mer eller mindre hela genren, humoristisk fantasy, personifierad. I alla fall för mig. Hans skämt var inte bara roliga de var ofta också väldigt meningsfulla och tankeväckande.

"Stories of imagination tend to upset those without one." - Terry Pratchett

Recension - The Gathering Storm0

08 mars 2015

The Gathering Storm är den första av de tre sista böckerna i serien Drakens Återkomst. Seriens skapare Robert Jordan dog 2007 och nu har serien skrivits färdig av Brandon Sanderson, anlitad av Robert Jordans fru Harriet. Sanderson är en av mina personliga favoritförfattare. Även om jag sörjde Jordans död så blev jag glad att det blev han som fick äran att skriva färdigt fantasyvärldens, enligt mig, mest episka och mest genomtänkta serie. Flera gånger läste jag igenom hela serien när en ny bok utgavs. Om jag ska säga något negativt om serien så är det att den är för massiv och ofta allt för långsam. Nya karaktärer presenterades i vart och var annat kapitel och ibland kunde det gå tillsynes hela böcker utan att huvudkaraktärerna syntes till. Ett "fel" som Sanderson rättat till i The Gathering Storm.



The Gathering Storm är den tolfte boken i denna massiva fantasyserie. Boken håller ett högt tempo, i Jordan-mått, och det är tack och lov mer eller mindre endast huvudkaraktärerna vi får följa. Framförallt Rand och Egwene som båda väver samman många av de handlingstrådar som Jordan började nysta i för flera böcker sedan. Boken har även flera dramatiska och actionladdade kapitel där jag som läsare håller andan och fick nördrysningar till. Sanderson har förvaltat Jordans värld mycket väl och jag som gammal läsare märkte inte nämnvärt av författarbytet. Boken känns i det stora hela mer fokuserad än böckerna som kom innan trots att den är över 1000 sidor lång. Jag slukade boken på tre dagar och är utan tvekan det bästa jag har läst på ett bra tag.  

Betyg: 5/5


45 minuter per dag0

01 mars 2015

Jag har velat skriva min egen fantasyserie sedan jag var 18 år. Det fanns dock alltid ett stort problem, jag har alltid tyckt att jag varit dåligt på att skriva. Grammatiska regler, stavning, rätt ordval och sånt där har aldrig intresserat mig. I ärlighetens namn skämdes jag för de få texter jag hade skrivit.

De få försök jag inledningsvis gjorde i att skriva kastade jag genast bort. Fullt övertygad om min egen värdelöshet försökte jag ge upp mina tankar på att skriva en bok. Men det tog emot. Jag kunde inte riktigt släppa mina tankar på hur coolt det vore att själv skriva en episk fantasyserie. Tillslut landade jag i en tanke;

En vacker dag, när jag blivit äldre, kanske jag skulle ha blivit bättre på att skriva. När den dagen kom, då, skulle jag skriva hela min serie och till dess skulle jag bara planera min serie. Då skulle ju åtminstone förarbetet vara gjort.

På det sättet behövde jag inte ge upp min dröm helt. Jag gick, nöjd med mig själv, till bokhandeln och köpte ett rödsvart anteckningsblock som jag sedan alltid bar med mig vars jag än åkte. Här är en av mina allra första anteckningar, på sätt och vis starten på allt.




I början funderade jag mycket på vad som inspirerade mig. T.ex. twisten i slutet av bok två av Paksenarrion, magisystemet i Drakens Återkomst, kamaraderiet i Space Wolf och mycket mer. Urskiljningslöst började jag stjäla alla coola saker jag kunde lägga mina giriga händer på och med det pussla ihop en bok.

När jag gick ut universitetet, efter sju år, hade jag planerat en grundstomme för min första fantasyserie, 6 böcker. Men problemet var dock fortfarande detsamma. Jag kunde fortfarande inte skriva. Det dröjde ytterligare sex år innan jag tillslut, av en slump, vågade skriva. Jag hade en personlig kris relaterat till mitt dåvarande arbete och uppsökte en jobbcoach, Jenny Eklund. Hon övertalade mig att våga börja skriva, att möta min rädsla.

Du kommer aldrig att bli bättre på att skriva genom att sitta och drömma. Om du vill bli ett hockeyproffs måste du träna. Om du vill bli författare måste du skriva. Du måste ge ditt projekt en ärlig chans, de förutsättningar, den tid och den energi som behövs för att det ska kunna lyckas. Du måste våga misslyckas för att kunna gå framåt. Det är det jag försöker göra. Ett litet steg närmare, 45 minuter per dag.
(45 minuter per dag var namnet på min gamla blogg).