JL Fantasy

Recension - Star Wars Episode 7 The Force Awakens0

22 december 2015


2012 köpte Disney Star Wars franchiseet från George Lucas. Många fruktade att Disney skulle förstöra Star Wars genom att göra allt för barnvänliga filmer och därmed ignorera de äldre fansen. Jag har sett episod 7, The Force Awakens, två gånger den senaste veckan, både i 2D och 3D. Håller filmen upp till de enorma förväntningarna som jagskrivit om tidigare?


Luke Skywalker has vanished. In his absence, the sinister FIRST ORDER has risen from the ashes of the Empire and will not rest untill Skywalker, the last Jedi, has been destroyed.
With the support of the REPUBLIC, General Leia Organa leads a brave RESISTANCE. She is desperate to find her brother Luke and gain his help in restoring peace and justice to the galaxy.
Leia has sent her most daring pilot on a secret mission to Jakku, where and old ally has discovered a clue to Luke's whereabouts...


När Rey åker förbi den förstörda Star Destroyern ute i Jakkus öken, när Poe besegrar nio TIE-fighters med sin X-wing och när Kylo Ren duellerar Rey på Starkiller base ryser jag. Detta ovanpå alla nya alienkostymer vars smutsiga detaljer gör att allt känns levande. The Force Awakens är den vackraste Star Wars filmen hitintills. 3D effekterna i biografen var dock inte särskilt nödvändiga. Se den i 2D.

Det bästa med filmen är de nya skådespelarna. Adam Driver som Kylo Ren, Daisy Ridley som Rey, John Boyega som Finn och Oscar Isaac som Poe Dameron. Alla spelar sina karaktärer fantastiskt väl.

Särskilt intressanta tycker jag att Rey och Kylo Ren är. Filmens antagonist, Kylo Ren, är Han Solo's och Leia Organa's son som tränats till Jedi av Luke men sedan vänt sig till den mörka sidan. Han är väldigt lik Anakin i början av episod 3, otålig, kluven och full av ilska. Hans vredesutbrott genom filmen är några av mina favoritscener. Det känns väldigt modernt och roligt att Disney valt att ha en ung självständig hjältinna som filmens huvudkaraktär. Rey är en föräldralös skrotletare som gradvis inser att hon är stark i kraften. Ray är stenhård och jag ser fram emot att se henne växa in i rollen som Jedi riddare i kommande filmer.

Han Solo och Chewbacca bär fram filmen med deras humoristiska konversationer. Även Finn och robotarna är väldigt roliga. När BB-8 gör tummen upp med en lite blåslampa skrattade hela biosalongen. Faktum är att den här filmen är den roligaste av alla Starwarsfilmer och den gör det utan att falla in i Jar Jar Binks fällan. Han Solo får mycket kameratid i den här filmen, anledningen till detta är att han dödas i slutet av sin son Kylo Ren. Filmens känslomässiga klimax, en framtida klassiker men inte riktigt i "No, I am your father"-klassen.

Roligt var också att Max Von Sydows karaktär, som vi inte ens får veta namnet på, dör efter ungefär en minut in i filmen. En del rykten antydde att han skulle spela en väldigt stor roll i filmen, kanske till och med ärkeskurken, men så var uppenbarligen inte fallet. Vem var han egentligen? Troligtvis kommer vi få veta mer om honom i nästa film då jag förutspår att Rey's och Luke's förflutna kommer att få stort utrymme.


Episode 7 är dock inte perfekt. Det största problemet med filmen är att den är alldeles för lik episod 4, A New Hope. Faktum är att handlingen nästan är identisk. En droid rymmer med en karta, karaktärerna presenteras och byggs upp, de förstör en ny Death star, som i den här filmen kallas Starkiller base. Den går inte in så mycket på vad som hänt i galaxen sedan Luke besegrade Darth Vader. Vi får troligtvis få se mer av detta i nästa film.

En annan sak som jag störde mig på var att Galaxen kändes liten i den här filmen. De hoppar mellan planeter som om det inte vore någonting och alla tycks känna eller vara släkt med någon från de gamla filmerna. Det är lustigt hur en hel galax kan kännas ungefär lika stor som Vännäsby.


Sammantaget är The Force Awakens en succe. Inte av den magnitud som jag hoppats på men det känns inte konstigt då mina förväntningar var skyhöga. Filmen är fylld av actionscener, ibland kanske lite väl mycket action. Det hade varit skönt med några mer avslappnande och reflekterande scener så att man hade kunnat få njuta av skådespeleriet och de fantastiska världarna ännu lite mer.

Betyg: 4/5

Code Geass - Recension0

09 juli 2015

En japansk anime rån 2006 med både mech och fantasy element.



Serien utspelar sig på en alternativ jorden där det Brittiska Imperiet, med deras nya mech-krigare, har tagit över Japan och även stora delar av resten av världen. Vi följer Lelouch vi Britannia som efter sin mors död svär att han ska störta Brittaniens kejsare. Något som inledningsvis inte går särskilt bra men när han av en händelse får den mystiska kraften Code Geass, som kan tvinga människor att följa hans vilja blir Lelouch snart ledare för motståndsrörelsen och kampen tar sin början.

Med intressanta plot-twist, rätt bra action (även om jag inte skulle säga att det är seriens starkaste sida) och ett utmärkt tempo som ständigt för handlingen framåt är serien mycket sevärd. Jag gillade särskilt hur seriens två huvudpersoner, Lelouch och Suzaku, förändras allt eftersom och hur serien utmanar stora frågor som t.ex. kan man vara ond men göra gott?

Hade action-sekvenserna varit lite bättre och att karaktärerna även i den aspekten hade utvecklats och inte bara "levlat upp" med nya coolare maskiner så hade serien nog fått en femma. 

Betyg: 4/5

Recension - A Memory of Light0

23 maj 2015

A Memory of Light är den sista boken i serien Drakens Återkomst. Jordan och Sanderson har lagt fram pusselbitarna i 13 böcker och nu är det endast den sista episka striden mellan ljusets och mörkrets krafter kvar.


Spoilers
  
Ljusets krafter har enats under Rand som Draken och Egwen som den Amyrlintronade. Tillsammans med Mat och Perrin är det dessa fyra karaktärer vi får följa mest genom boken. Handlingen är i stort sett en enda lång strid från början till slutet. Till exempel så är ett av de sista kapitlen, "The Last Battle", över 250 sidor långt. Inledningsvis får vi förklarat att slutstriden kommer att ske på fyra olika fronter och ljuset är underlägsna på alla fyra. Hur ska våra hjältar överkomma mörkrets krafter som ansamlats i Shayol Ghoul och som nu leds av Demandred själv?

Flera viktiga karaktärer dör, en del överlever, en del strider känns onödiga, andra snabbas igenom för mycket. Om slutet är bra eller dåligt går att diskutera men överlag måste jag säga att jag är nöjd med hur serien avrundades av Brandon Sanderson.

I cirka 20 år har jag läst serien och det känns sorgligt men ändå skönt att äventyret äntligen är över.

Betyg 4 av 5

Recension - Towers of Midnight0

26 april 2015

Towers of Midnight är den näst sista boken i serien Drakens Återkomst. Brandon Sanderson har skrivt en tydlig och enkel handling där de goda krafterna samlar sina styrkor inför den sista striden.


Sanderson har åter igen lyckats skriva en fantastisk bok och min beundran för honom växer.

Huvudperspektiven i denna bok är Mat och Perrin. Särskilt Perrins utveckling var extra intressant att följa då han äntligen inser sin egen betydelse och accepterar vargen inom honom. Vi får även följa Rand som går igenom en stor förändring. Han öppnar ögonen och nu välkomnar sin mera mjuka och visa sida vilket förändrar hans krafter på ett drastiskt sätt.
Överlag har alla huvudkaraktärerna vuxit upp och är nu de hjältar som vi lovats genom 13 böcker.  Alla de stora karaktärerna är samlade och jag längtar efter att få kasta mig över den sista boken, A Memory of Light, där kampen mellan ljuset och mörkret äntligen ska få sitt slut.

Betyg: 4/5