JL Fantasy

Unlimited Blade Works (UBL) är den tredje serien i Fate/Stay Night konceptet. Den är självstående, så även om du inte sett de andra två kommer denna att förklara grunderna för världen. För de som sett de två tidigare kan denna bli lite väl repetativ då den åter igen ska förklara hur allt fungerar.

Till skillnad från t.ex. One Piece eller Naruto, där de extremt omfattande avsnitten ofta kan kännas utdragna, är detta en relativt kort serie bestående av 24 avsnitt. Den håller överlag ett lagomt tempo och inget avsnitt känns alltför segt.

Seriens största styrka är dess oerhört vackra grafik. Den absolut snyggaste animen jag sett. Fansen av serien har skämtsamt döpt om den till Unlimited Budget Works. 2D animationen är väldigt flytande och välkoreograferad. När sedan 3D effekter med exploderande vackra färger läggs till på magierna och striderna blir resultatet en fest för ögonen.

Men grafiken är inte det enda som är bra med UBL. De flesta av karaktärerna är intressanta, både magiker och servanter, och handlingen med dess twister är uppfriskande. Plottwisterna gör att serien svänger så mycket att det är svårt att förutspå vad som ska hända härnäst och håller därmed UBL vid liv när den i övrigt börjar att tappa mitt intresse.  

Serien saknar den mer episka uppbyggnad som jag vill ha av en animeserie. Efter de intressanta plottwisterna avklarats tappar serien fart och den andra halvan av serien blir aldrig så spännande som jag hoppats att de skulle bli. Inledningsvis känns UBL originell medan slutet känns förutsägbart och ganska alldagligt. 

Jag hade också hoppats på lite mer konflikt mellan alla sju magikerna. När flera av servanterna och magikerna dödas utan att ens presenteras känns det som att jag tappar lite av den komplexitet som jag tycker att serien delvis saknar.

Men det största problemet som serien har är den ena av huvudkaraktärerna, Emiya Shirou. Han är sinnebilden av den gyllene hjälten som hela tiden fattar idiotiska beslut för att han alltid måste vara genomgod, oavsett vilka konsekvenser det får. När han för tionde gången fattar ett dumt beslut på grund av sin genomgoda moral spyr jag lite lätt i min egen mun.

Gillar du otroligt vacker anime med historisk anknytning, i form av Servanterna, och en helyllehjälte.

Betyg: 3/5

Elantris är Brandon Sandersons debutroman och utsågs av Barns and Noble till 2005 års bästa fantasybok. En ensamstående episk fantasy, även om vi inte får ta del av något episkt uppdrag eller världens undergång. Istället får vi en blandning av politiska intriger, en intressant värld och ett nytt intressant magisystem baserat på japansk skriftsystem.

Likt många andra av Sandersons böcker tar den plats i en enda stad, Elantris och dess runtliggande förorter. 10 år efter att staden drabbades av den mystiska sjukdomen. Staden är nu en spöklik ruin och Elantrianerna driver runt inuti staden utan mening eller hopp.

Vi får följa tre karaktärer. Prins Raoden väljs ut av Dor och därmed kastas in i Elantris. Prinsessan Sarene, Raodens blivande hustru som precis anlänt till staden. Hrathen, en präst och missionär som skickats för att konvertera människorna i Arelon. Om Hrathen misslyckas med sitt uppdrag kommer alla människor i landet att utplånas av den mäktiga nationen Fjordell. Medan Raoden försöker överleva inne i Elantris måste Sarene hantera effekterna av prinsens försvinnande samtidigt som hon försöker stoppa Hrathen att konvertera nationen.

Det bästa med den här boken var världsbyggandet. Den sönderfallna staden Elantris var sorgsligt vacker i sin forna glans. Jag kände att jag ville spendera mer tid i den och hjälpa till att restaurera den. Man fick också direkt känslan att det fanns en massa saker i staden och i handlingen som inte var så enkla som de först verkade. Detta gjorde att jag ständigt var nyfiken på vad som egentligen hänt med staden och dess gudalika invånare.

Elantris är dock inte riktigt lika bra som Sandersons nyare böcker, t.ex. Warbreaker, Mistborn eller Way of Kings. Det är Sanderssons första publicerade bok och tycker jag märks. Framförallt på grund av karaktärerna. Alla tre huvudpersonerna är välskrivna och intressanta men ingen av dem hade det där lilla extra som gör att de sticker ut. De fångade mig lika mycket som karaktärerna i hans nyare böcker gjort, t.ex. Lightsong, Kelsier eller Kaladin.

Elantris är lättläst och enkel att följa och jag kan rekommendera den till både vuxna och unga läsare även om den är 638 sidor lång.

Betyg: 4/5

Jag trodde att överraskningarna skulle bli fler i säsong sex, i och med att böckerna inte längre visade vägen. Jag kunde inte ha haft mer fel. Det var den mest förutsägbara av alla säsonger hittills. Det verkar som att producenterna tog sig mer friheter i den här säsongen än vad de gjort i de tidigare. Som att de tidigare försökt vara trogna böckerna, men nu kunde de helt och hållet köra sin egen linje, mindre "boklik" och mer som en vanlig hollywoodserie. Den gick snabbare fram, var mindre komplex och hade mer fokus på underhållande scener snarare än karaktärsutveckling. Personligen gillar jag denna variant sämre. Det fanns så många scener som jag tänkte att de hade kunnat göra bättre. Särskilt Arya och Sandsnakes-delarna. Jag tror också att säsongen gick fort fram för att slutet på serien är nära nu. De kan inte fortsätta lägga i twister i storyn och hålla onödiga skådespelare vid liv. De måste gå den väg som tar dem smidigast mot slutstriden för att det inte ska kosta för mycket pengar.

Å andra sidan hade den här säsongen det mest episka slutet. Både avsnitt nio och tio var mer eller mindre non stop action och känslosamma scener. Delar av The Battle of the Bastards var nog något av det snyggaste jag har sett på tv. Även slaget vid Meereen och Cerseis hämnd var väldigt välregisserat. Det var också i sista avsnittet som det äntligen kom lite överraskningar. Jag tänker främst på Margaerys och Freys död.

Säsong sex var den topp som serien byggt fram till genom de senaste fem säsongerna: Dani är på väg tillbaka, The North är enat igen, Arya är en lönnmördare nu, mysteriet kring Hodors förflutna är avklarat, Three Eyed Raven har lämnat över tyglarna till Bran, Johns föräldrar är avslöjade, Sansa är inte vek längre, Cerceis profetia är uppfylld och Tyrion har äntligen fått sin bekräftelse. Nu är det bara de sista förberedelserna kvar - enandet av hela Westeros, innan slutstriden kan ta vid.

Jag hade gärna gett säsongen 4/5 i betyg, men det var för mycket som jag tyckte att de hade kunnat göra bättre för att få ett så högt betyg.

Betyg: 3/5

Kings Landing - Så många bra saker som hände i Kings Landing att jag inte kan ta upp allt men här är mina favoriter.

Redan i början av avsnittet fick jag gåshud. En smakfull inledning där Cercei tittar ner på Septen medan alla gör sig redo för Loras och hennes rättegång. Ingen sade någonting under en lång tid utan, musiken fick sätta stämningen. Väldigt vackert och smart gjort. Det byggde upp nervositeten, även för oss som anade vad som skulle hända.

Jag trodde inte att Cercei skulle utplåna alla sina fiender på en och samma gång. Margaery är död! Även om hon alltid varit en bikaraktär till Cercei, trodde jag inte att de skulle döda av henne. Äntligen lite överraskning i denna säsong. När The High Sparrow överväldes av Wildfire tänkte jag bara en sak - äntligen, har längtat efter det i två säsonger, kanske ännu mer än vad jag längtade efter Joffreys död.

En detalj som många kanske inte tänkte på var den korta scenen när Wildfire släpptes lös nere i källaren och vi fick se hur den gröna elden spreds ut över tunnorna, det är exakt samma scen som Bran fick i sin första vision. Bran kan alltså inte bara resa tillbaka i tiden, han kan även se framtiden.

Scenen då Qyburn beordrar barnen att döda Pycelle var också väldigt bra gjort. Massa små barn som styckmördar en gammal man. Kan inte komma på att jag sett någon råare scen än den, någonsin.

Tommen tar livet på sig genom att hoppa från ett fönster. Väldigt symboliskt och likt hur Jamie nästan dödade Bran. Cercei verkade inte ens särskilt ledsen när hon såg hans kropp, som om att hon förväntat sig att detta ska hända under en lång tid.

Det hela avslutas med att Cercei krönts till drottning med Qyburn och Zombimountain stående bredvid sig. Alla i publiken ser ut som dystra slavar. Jag kommer direkt att tänka på Lord Ruler i Mistbornserien när jag ser henne. Hon kan vara den bästa skurken som någonsin gjorts. Någon som har något förslag på en bättre skurk än Cercei Lannister i någon serie/bok? Hennes uppbyggnad till att bli just det här har varit så lång men ändå så naturlig. Nu då alla hennes barn är döda kommer hon inte bry sig om någonting annat än sin egen makt, det är det enda hon har kvar.

Meereen - Daenerys utser Tyrion till sin Hand of the Queen. Det känns som att jag väntat i sex säsonger på att Tyrion ska få sitt erkännande och äntligen kom det. För mig var detta avsnittets mest känslosamma scen.

Varys visar sina teleporterskills igen. Först i Dorn och raggar en allians med Sandsnakes och The Queen of Thorns, sedan bara någon minut senare tillbaka hos Daenerys och åker med i hennes massiva invasionshär. Jag tror att producenterna är väldigt medveten om alla dessa tidsluckor men de bryr sig inte. Det hade varit väldigt enkelt för dem att helt enkelt inte ha med Varys på båten men för dem är det viktigare att skapa coola scener snarare än att skapa trovärdiga scener. Jag hade nog hellre föredragit trovärdiga.

Old Town - Jämförelsevis med FlashVarys så tog det Sam en hel säsong för att åka över Westeros. Den snyggaste detaljen med Old Town tyckte jag var alla fastkedjade böcker.

The Twins - Avsnittets bästa citat: "I cant go killing my son-by-law, it wouldn't be right. Give the family a bad name". Efter att Jamie och Walder Fray firat deras vinst sitter Walder själv kvar på festen och äter paj. Plötsligt dyker Arya upp, drar av sig ett ansikte och dräper Walder med en kniv till halsen. Jag förstod att Arya skull börja bocka av personer på sin lista men jag trodde inte att det skulle ske så här fort eller så här brutalt. Hon matar honom hans söner först... Vad är det meningen att jag ska känna här? Ska jag jubla eller ska jag börja hata Arya nu? Jag lutar mer åt det senare. Jag tycker inte om den här versionen av Arya som verkar vara hur rå som helst. Hon verkar delvis ha tagit över Lady Stonehearts roll i sitt överdrivna hat mot Freys och Lannisters. Och sedan när lärde hon sig att byta ansikten? Snodde hon några masker från Meereen och har lärt sig att använda dem på egen hand? Är det något jag missat eller är det här ett enormt hål i handlingen?

Winterfell - John blir krönt King of The North, trots att det egentligen var Sansa som fixade segern. Mycket tack vare ännu ett badasstal av Lady Mormond. Hon börjar bli min nya favoritkaraktär i serien. Överlag gillar jag den här utvecklingen. Vi rör oss framåt men det finns fortfarande konflikter inom gruppen. Jag lovar att Littlefinger kommer att sitta på det slutgiltiga beslutet om vem som kommer gifta sig med Dani på något sätt. Han har fortfarande en stor plan som han inte har förklarat, större än han och Sansa på tronen.

Sammantaget

Fantastiskt avsnitt på alla sätt och vis. Det innehöll massa död och till och med en del överraskningar. R.i.p Margaery Tyrell, Mance Tyrell, Tommen, The High Sparrow och Freys. Enligt skaparna själv är det bara 13-15 avsnitt kvar av serien, fördelat över två säsonger. Ändå är det mycket kvar som måste redas ut.

- Vem ska gifta sig med Dani? Blir det det mest uppenbara, John, eller kommer de överraska oss?

- Vilka ska bli Danis "värdiga motståndare" i väntan på the White Walkers? Lannisters känns inte riktigt tillräckligt för att vara ett stort problem för Dani. Jag hoppas att Euron tar fram sitt magiska drakhorn och slår ihop sig med Cercei så att Dani får en del problem. Kanske kommer någon av drakarna att dö.

- Vad kommer Littlefinger göra? Han karaktär är för slug för att bara luta sig tillbaka och inte göra något. Förvänta er fler backstabs.

- Kommer White walkers äntligen att attackera och på vilket sätt?

- Vad kommer Jamie att göra? Det är ironiskt att Cercei nu har gjort det som Jamie förhindrade The Mad King från att göra. Sedan dog Jamies son på samma sätt som Jamie puttade Bran från ett fönster i säsong ett. Jag tror inte att han kommer att acceptera det Cercei har gjort även om alla deras gamla fiender nu är besegrade. Kanske kommer hans karaktär svänga igen och bli mer god. Han är som en moralisk jojo.

Meereen - Vi fick se striden mellan The Masters och Dani redan i detta avsnitt och självklart blev det en enkel vinst för Daenerys. Jag tyckte ändå de skötte striden på ett bra sett, snygga effekter och bra dialog, det enda jag störde mig på var att Drakarna plötsligt var fria. Jag hade velat se när de släpptes lösa.

Vi fick även se hur en pakt slöts mellan Daenerys och Greyjoy. De skämtar till och med fram och tillbaka om hur hemska deras föräldrar var. Kanske är detta slutet för Theons och Ashas storyline? Jag tror inte att de två kommer att ha någon särskilt framstående roll i kommande säsonger.

Slutligen fick vi även en stor hint om vad som ska komma i nästa avsnitt. Tyrion nämner Wildfire. "Bränn inte städerna som din far försökte göra". Han skulle ha gett det rådet till sin syster istället. Även om Tyrion kändes ganska vek i förra veckans avsnitt så tog han igen det i detta. En stark medlare som tycks se igenom allt, som han ska vara. Mer av det tack.

Winterfell - The battle of the bastards. Detta kan vara det coolaste fantasystriden jag har sett. Den enda som jag kan komma på som skulle vara i närheten är inledningen i Gladiator. Musiken, effekterna, jätten, blodet, smutsen och kaoset. Allt var extremt snyggt gjort. Det måste ha kostat många miljoner att filma. Rickons död blev inte så dramatisk som de hade kunnat göra den. På sätt och vis känns det ganska skönt att han är borta, allt han har gjort igenom hela serien är att dra ner de andra Starks.

Allt avslutades med att vi fick se hur Sansa skickade Ramseys hundar på honom själv. Bra att de inte klippte bort den scenen som de gjort med så många andra "Dödsscener". Hon till och med log när hon såg på hur hundarna åt upp honom. Jämför den scenen med scenerna av henne i säsong ett. :)

The North är nu mer eller mindre återställt och allt är äntligen klart för att Daenerys ska kunna återvända till Westeros. Hon har sin arme, hon har sin fred och hon har sina skepp. Jag förväntar mig att nästa avsnitt kommer att nästan uteslutande handla om Kings Landing och att vi endast kommer att få se små korta sekvenser från de andra karaktärerna som ämnar att bygga upp för säsong 7. Jag hoppas att vi får någon twist dock som det inte hintat så mycket om. Davos dödar Melisandre, Littlefinger avslöjar någon ny diabolisk plan, Jamie dödar Freys ala Red Wedding style och tar det nyvunna området för sig själv eller Bran kanske lär sig något nytt om/av sina krafter.