JL Fantasy

Recension - Deadpool0

20 februari 2016

En moraliskt flexibel före detta militär blir diagnosticerad med obotbar cancer. Hans enda chans är ett experiment som lämnar honom med kraften att kunna läka alla skador.

Handlingen tycks vara en ganska simpel superhjältesaga, men Deadpool är långt ifrån en vanlig superhjälte. Den största skillnaden mellan Deadpool och alla andra superhjältar, alla andra filmer för den delen, är att han är medveten om att han är med i en film. Han pratar med publiken och driver med sig själv, sina vänner och framförallt sina fiender. Hans humor är rå, bland det råaste jag någonsin sett på film. Onödigt våld och sexskämt fullkomligen haglar över publiken genom hela filmen. Men på något sätt känns ändå skämten smakfullt utvalda; de blir aldrig tjatiga. Kanske på grund av att Deadpool gång på gång vänder sig till kameran och påminner publiken om att det här en film. Den ska inte tas på för stort allvar. Den är gjord för att få dig att skratta och det är precis vad man gör. Jag har inte skrattat så mycket åt en film sedan Dum & Dummare.

Jag har läst en hel del recensioner, som alla tycker att filmen är rolig men som inte tycker att handlingen är särskilt djup. Jag tycker att den är precis lagom djup för det som filmen försöker åstadkomma. För mycket drama skulle förstöra filmens helhet. Den håller precis rätt nivå mellan superhjältescener, lagom mycket action, lagom mycket drama och skratt från förtexterna till eftertexterna.

Gillar du mörk humor och superhjältar är det här den bästa filmen som någonsin gjorts.

Betyg: 5/5

Recension - Ondvinter0

05 februari 2016



Ondvintern kommer med en kyla som tränger in i människors hjärtan och sinnen. Ingen kan veta vem som drabbats, vem som går att lita på, vem som ännu inte är i Vinterkungens våld...

Tvillingarna Sunia och Wulf har en speciell kontakt, de har alltid kunnat känna det den andra känner. Men det är mycket de inte vet, om sin far och hans förräderi, om sin härkomst och sitt mörka arv.


Ondvinter är den första delen av fyra i fantasyserien Berättelsen om Blodet av författaren Anders Björkelid. Boken gavs ut 2009 via Natur och Kultur. 

Ondvinter är en berättelse om två barns farliga resa genom skog och snö i jakt på svar. Tvillingarna Sunia och Wulf fångar av en händelse en mystisk varelse i skogen utanför sin fars stuga. Den ger dem en mörk profetia som alltför snart visar sig vara sann. Snart blir de indragna i en uråldrig konflikt och tvillingarna har ingen aning om vad som händer eller varför det händer just dem.

Någonting annorlunda är att boken inledningsvis är skriven i vi-form. Vi får ta del av båda tvillingarnas tankar på samma gång. Detta tyckte jag först var jobbigt, men ganska snart accepterade jag det och tyckte att det var nytänkande. Det fördjupar känslan av att det är något speciellt med tvillingarna och det skapar en oro hos läsaren när vi-formen senare tas bort, längre in i boken.

Jag skulle rekommendera Ondvinter för barn mellan 7-13 år. För den målgruppen är boken välskriven och har en spännande ton som håller i sig från början till slut.

Betyg: 3/5


Fem steg för att planera en fantasybok0

30 januari 2016

Här beskriver jag de fem steg som jag går igenom när jag planerar skrivandet av mina fantasyböcker. Det är lite som att lägga pussel.

Steg 1: Vilket pussel ska jag lägga? 
Jag börjar med en tanke om vad jag vill skriva. För mig innebär det alltid fantasy, men vilken sorts fantasy? Ska det vara en lång serie? Ska det finnas mystiska varelser? Ska det vara en ungdomsbok eller en vuxenbok? Ju mer episkt, ju fler raser och ju fler nationer – desto fler bitar i pusslet.

Steg 2: Leta fram hörnbitarna
När jag har bestämt vad jag vill skriva börjar jag med att leta fram hörnbitarna i pusslet – kärnan och ramen för världen jag vill skapa.
  • Vilket magisystem ska världen ha? Jag bestämmer alltid detta först eftersom magi påverkar hela världen. Det påverkar ekologi, ekonomi, samhällsskick – allt. 
  • Vilka raser ska finnas? Ska det bara vara människor eller andra raser också? 
  • Ska världen, förutom magisystemet, ha samma naturlagar som jorden? 
  • Vilken känsla vill jag att läsarna ska få? Ska de få läsa en rysare, en deckare, ett äventyr eller kanske en krigsberättelse? Fantasy kan vara vad som helst – det är det som jag tycker är det bästa med fantasygenren.
Steg 3: Samla ihop kantbitarna
När hörnbitarna är lagda är det dags att leta fram resten av kanterna till pusslet. Det här tar tid. Under flera år samlar jag på mig koncept, karaktärer, platser, citat, bilder – ja, allt jag kan komma på som kan kopplas till världen. Detta utan att nödvändigtvis veta exakt var biten ska läggas i pusslet. Idéerna skriver jag ner i Evernote men  Pinterest är också ett bra verktyg för att samla och sortera alla rambitarna.

Steg 4:  Pusslet börjar ta form
Nu startar pusslandet på allvar och alla karaktärer och sidointriger formas från rambitarna. En del saker blir väldigt framträdande – tydliga bitar i pusslet som jag sedan bygger vidare kring. Ibland lägger jag bitar på fel plats och måste tänka om. Vissa delar går väldigt fort att lägga för att de tidigare stegen redan har gjort en del av arbetet, medan andra delar är helt blanka och tar desto längre tid.

Steg 5: De sista bitarna
Det sista steget i mitt idéskapande är att jag, kapitel för kapitel, bygger upp handlingen. Flyttar runt de sista bitarna som inte redan har en plats tills allt ligger där jag vill att det ska ligga. Här är det bra att ha smarta verktyg till hands. Jag använder  corkboardfunktionen i ett program som heter  Scrivener för att staka ut och flytta runt mina kapitel. Bilderna som jag samlat på mig i Pinterest lägger jag in i Scrivener för att påminna mig om hur jag har tänkt att världen ska se ut. Jag skapar också tidslinjer till karaktärer och för bakgrundshistorien med Aeon Timeline.

Pusslet är klart. Hur gör ni när ni bygger upp era böcker?

Gear Forth0

17 januari 2016

Äntligen här!




Recension - Jessica Jones 0

07 januari 2016

Netflix nya superhjälteserie Jessica Jones utspelar sig i samma värld som alla övriga marvelfilmer/serier. Ibland kommenterar Jessica till "the big green guy" och "the flag-waver" men vi får aldrig se någon av Marvels tidigare superhjältar. Istället har vi här en helt egen berättelse som skiljer sig på flera sätt från de andra marveltitlarna.


Jessica Jones har lagt sin misslyckade superhjältekarriär på hyllan. Hon vill nu bara dricka bort sina dåliga minnen och leva sitt liv i ensamhet. Hon livnär sig genom att arbeta som privatdetektiv och det är där serien tar sin början.

Det känns som att Netflix och Marvel testar marknaden med alla dessa nya superhjälteserier. Avengers, Daredevil, Agents of Shield, Jessica Jones m.fl. Vilken kommer få störst genomslag? Jag tror att det kommer att bli Jessica Jones av tre anledningar.
  1. Den har den mest intressanta och mest skrämmande skurken jag någonsin har sett. Killgrave, a.k.a. Purple Man från serietidningarna, som spelas av den söta David Tennant (f.d. Dr. Who). Jag fullkomligen darrar varje gång han visar sig. Att de lyckats göra detta samtidigt som han är väldigt verklighetstrogen är mycket imponerande. Han förtjänar att få en Golden Globe för den här rollen. 
  2. Serien är enormt rå, mycket (men inte bara) tack vare just Killgrave. Jag skulle inte rekommendera den till någon under 18 år. Min sambo frågade vid ett tillfälle om det verkligen var bra att jag såg på den här serien när min tre månader gamla son var i samma rum. Jag fullkomligen älskade de tre sista avsnitten då råheterna avlöste varandra i tät följd.
  3. En kvinnlig huvudkaraktär som löser sina egna problem. Den handlingskraftiga, tuffa och mörka huvudkaraktären Jessica, spelad av Krysten Ritter. 
Det känns skönt att äntligen få se en serie som är gjord för en vuxen publik. För mig var detta den bästa TV-serien under 2015, till och med bättre än Daredevil.

Förvänta dig inte hjältar som skjuter laser ur ögonen, flyger runt och räddar världen. Vill du istället ha en handling som är rå och går djupare in på karaktärernas känslor är detta en superhjälteserie för dig.

Betyg: 5/5