JL Fantasy

Detta är mina tre tips till dig som ska börja skriva din första skönlitterära bok.

1. Inse att du är dålig. När du börjar skriva en bok för första gången kommer det du skriver inte att vara bra. Om du har läst mycket böcker så kommer du själv att inse detta ganska snabbt. Du försöker få det bra men du lyckas inte riktigt. Du känner att något fattas. Många fastnar och slutar att skriva när de inser detta. Kom ihåg att alla författare har gått igenom det stadiet. Det tar tid att träna sig själv i vad som krävs för att skriva en bok. Det enda du kan göra är att fortsätta skriva.

2. Tänk om. Om du är som jag en gång var - en tonåring med en dröm om att komma på den där perfekta idén som skulle bli den perfekta boken är mitt tips till dig: tänk om. Idéer kommer lätt, att göra dem till intressanta berättelser är svårare. Glöm tanken om den perfekta boken och se istället ditt skrivande som träning. Du bygger inte en karriär som författare genom att skriva en bra bok. Försök istället att se dig själv som en hockeyspelare som vill bli bättre på att skjuta slagskott. Du kan läsa på om hur du ska hålla klubban, vilken vinkel du ska föra den mot pucken, vilken position skridskorna ska ha, men i slutändan är det bara att skjuta tusentals puckar mot mål som kan få dig att bli riktigt duktig och kanske till slut få till det där perfekta slagskottet.
3. Ge upp.  Det sista tipset jag vill ge dig är att ge upp. Sluta skriva på din bok. Med allra största sannolikhet kommer du inte att bli utgiven. Du kommer aldrig att bli tillräckligt bra. Du kommer inte ha tiden, tålamodet och modet som krävs för att fortsätta. Ge upp, och om du märker att du inte kan göra det så är du redo. Att gilla själva skrivandet är det viktigaste. Inte för att du ska bli en storsäljande författare, utan för att du älskar att skriva böcker.

Handlingen tycks vara en ganska simpel superhjältesaga, men Deadpool är långt ifrån en vanlig superhjälte. Den största skillnaden mellan Deadpool och alla andra superhjältar, alla andra filmer för den delen, är att han är medveten om att han är med i en film. Han pratar med publiken och driver med sig själv, sina vänner och framförallt sina fiender. Hans humor är rå, bland det råaste jag någonsin sett på film. Onödigt våld och sexskämt fullkomligen haglar över publiken genom hela filmen. Men på något sätt känns ändå skämten smakfullt utvalda; de blir aldrig tjatiga. Kanske på grund av att Deadpool gång på gång vänder sig till kameran och påminner publiken om att det här en film. Den ska inte tas på för stort allvar. Den är gjord för att få dig att skratta och det är precis vad man gör. Jag har inte skrattat så mycket åt en film sedan Dum & Dummare.

Jag har läst en hel del recensioner, som alla tycker att filmen är rolig men som inte tycker att handlingen är särskilt djup. Jag tycker att den är precis lagom djup för det som filmen försöker åstadkomma. För mycket drama skulle förstöra filmens helhet. Den håller precis rätt nivå mellan superhjältescener, lagom mycket action, lagom mycket drama och skratt från förtexterna till eftertexterna.

Gillar du mörk humor och superhjältar är det här den bästa filmen som någonsin gjorts.

Betyg: 5/5

Ondvinter är en berättelse om två barns farliga resa genom skog och snö i jakt på svar. Tvillingarna Sunia och Wulf fångar av en händelse en mystisk varelse i skogen utanför sin fars stuga. Den ger dem en mörk profetia som alltför snart visar sig vara sann. Snart blir de indragna i en uråldrig konflikt och tvillingarna har ingen aning om vad som händer eller varför det händer just dem.

Någonting annorlunda är att boken inledningsvis är skriven i vi-form. Vi får ta del av båda tvillingarnas tankar på samma gång. Detta tyckte jag först var jobbigt, men ganska snart accepterade jag det och tyckte att det var nytänkande. Det fördjupar känslan av att det är något speciellt med tvillingarna och det skapar en oro hos läsaren när vi-formen senare tas bort, längre in i boken.

Jag skulle rekommendera Ondvinter för barn mellan 7-13 år. För den målgruppen är boken välskriven och har en spännande ton som håller i sig från början till slut.

Betyg: 3/5

Steg 1: Vilket pussel ska jag lägga? 
Jag börjar med en tanke om vad jag vill skriva. För mig innebär det alltid fantasy, men vilken sorts fantasy? Ska det vara en lång serie? Ska det finnas mystiska varelser? Ska det vara en ungdomsbok eller en vuxenbok? Ju mer episkt, ju fler raser och ju fler nationer – desto fler bitar i pusslet.

Steg 2: Leta fram hörnbitarna
När jag har bestämt vad jag vill skriva börjar jag med att leta fram hörnbitarna i pusslet – kärnan och ramen för världen jag vill skapa.

• Vilket magisystem ska världen ha? Jag bestämmer alltid detta först eftersom magi påverkar hela världen. Det påverkar ekologi, ekonomi, samhällsskick – allt. 
• Vilka raser ska finnas? Ska det bara vara människor eller andra raser också? 
• Ska världen, förutom magisystemet, ha samma naturlagar som jorden? 
• Vilken känsla vill jag att läsarna ska få? Ska de få läsa en rysare, en deckare, ett äventyr eller kanske en krigsberättelse? Fantasy kan vara vad som helst – det är det som jag tycker är det bästa med fantasygenren.

Steg 3: Samla ihop kantbitarna
När hörnbitarna är lagda är det dags att leta fram resten av kanterna till pusslet. Det här tar tid. Under flera år samlar jag på mig koncept, karaktärer, platser, citat, bilder – ja, allt jag kan komma på som kan kopplas till världen. Detta utan att nödvändigtvis veta exakt var biten ska läggas i pusslet. Idéerna skriver jag ner i Evernote men  Pinterest är också ett bra verktyg för att samla och sortera alla rambitarna.
Steg 4:  Pusslet börjar ta form
Nu startar pusslandet på allvar och alla karaktärer och sidointriger formas från rambitarna. En del saker blir väldigt framträdande – tydliga bitar i pusslet som jag sedan bygger vidare kring. Ibland lägger jag bitar på fel plats och måste tänka om. Vissa delar går väldigt fort att lägga för att de tidigare stegen redan har gjort en del av arbetet, medan andra delar är helt blanka och tar desto längre tid.

Steg 5: De sista bitarna
Det sista steget i mitt idéskapande är att jag, kapitel för kapitel, bygger upp handlingen. Flyttar runt de sista bitarna som inte redan har en plats tills allt ligger där jag vill att det ska ligga. Här är det bra att ha smarta verktyg till hands. Jag använder  corkboardfunktionen i ett program som heter  Scrivener för att staka ut och flytta runt mina kapitel. Bilderna som jag samlat på mig i Pinterest lägger jag in i Scrivener för att påminna mig om hur jag har tänkt att världen ska se ut. Jag skapar också tidslinjer till karaktärer och för bakgrundshistorien med Aeon Timeline.

Pusslet är klart. Hur gör ni när ni bygger upp era böcker?