JL Fantasy

10 saker att se fram emot inför Avengers: End Game0

13 april 2019

Om en vecka avslutas den 20 år långa filmresan som Marvel har tagit oss med på. Biljetterna är införskaffade och jag har börjat svälta mig själv för att kunna äta extra mycket popcorn. Peppen kan inte vara större. Dags att bli hänförd eller besviken igen. Här listar jag 10 saker att se fram emot med Avengers: End Game.

Avengers End Game

10. Hälften av alla levande varelser är döda

Hur hanterar mänskligheten den katastrofala förändringen som Infinity War lämnade oss med? Möjligheterna i världsbygget är enorma. Jag hoppas att filmen tar sig tiden att utforska detta och att vi får se hur världen försöker reparera, sörja och gå vidare. Detta är en chans att visa något annorlunda som kan stanna kvar hos tittarna lång tid framöver, om det hanteras på ett smakfullt sätt. 

9. Captain Marvel

Direktören för Marvel Studios, Kevin Feige, har tidigare sagt att Captain Marvel är den starkaste av alla Marvels superhjältar. Kommer vi att få se vidden av hennes krafter i End Game? Vilken roll kommer hon att ha? Jag hoppas inte att hon blir en av nyckelkaraktärerna för att besegra Thanos. Hon är för ny för att få en så framträdande roll. Jag tror inte heller att Marvel skulle göra det misstaget. Min gissning är i stället att hon kommer att få ett viktigt sidouppdrag där hon får möjlighet att briljera med sina krafter och därmed bygga upp för framtida Captain Marvel-filmer. Alternativt att hon dödas tidigt in i filmen och sedan återuppväcks med alla andra i slutet.

8. Nebulas roll

Nebula har inte haft en enkel resa genom filmerna. Arg, bitter och ständigt misslyckad. Thanos dödade hennes syster Gomorra och har torterat henne genom hela livet – hela hennes karaktär är uppbyggt på hatet mot Thanos. Min gissning är därför att hon kommer vara den som slutligen sätter dolken i Thanos hjärta. Se fram emot att äntligen få se en sida av Nebula som faktiskt går att gilla.

7. Dr. Strange visste vad som skulle hända

The Sorcerer Supreme såg i den förra filmen in i framtiden och förutspådde vad som skulle hända. Av miljontals alternativa framtider var det bara i en av dem som hjältarna lyckades besegra Thanos. Jag förväntar mig ett bitterljuvt slut och oväntade twister. Allt annat vore en besvikelse. Allt är upplagt för att samtliga karaktärer ska visa sin yttersta potential. Hulken, Thor, Captain America och Iron Man – jag tror att i denna version som Dr. Strange såg kommer alla kärnhjältarna att visa en ny sida av sig själva. 

6. Tidsresande

Vad var det egentligen som Dr. Strange såg? Min gissning är att tidsresande kommer att vara en del av lösningen. Vi har redan sett deras nya dräkter, som liknar de som Hank Pym använde i Antman & The Wasp för att resa in i The Quantum Realm. I den filmen fick man även se en snabb glimt av en stad inuti en av Quantum Realms dimensioner. Varför ha med detta om det inte ska utforskas? Den sista kommentaren som droppades i Antman & The Wasp var att om man reste in i Quantum Realm och fastnade där så skulle man kunna fastna i en tidsvortex. Kan hjältarna träffa tidigare versioner av sig själva? Risken är stor med handlingar som berör tidsresande men belöningen kan även bli stor om det görs på ett snyggt sätt.

5. Den nya eran startar

Att hjältarna lyckas besegra Thanos och återställa universum är givet. Men hur? Och vad kommer det att kosta dem? Vilka karaktärer kommer att fortsätta in i den nya eran och vilka kommer att försvinna? Eftersom flera filmer redan är gjorda och ingen av dem är Hulken, Thor, Iron Man eller Captain America känns det som att dessa karaktärer kommer ta ett steg åt sidan och göra plats för nya hjältar. Men kommer alla att dö?

4. Captain Americas roll

För mig känns det givet att åtminstone Captain America kommer att dö. I serien har flera olika karaktärer axlat manteln som Captain America. Han är deras Gandalf. Ledstjärnan som ger alla hopp. Vad skulle skapa en mer dramatisk effekt, än hans död? Förvänta er någon slags mentorsscen där Cap offrar sig själv för att rädda alla andra. Fly, you fools. 

3.  Den förstörda handsken

Något som jag ser fram emot extra mycket är att få en förklaring till vad det var som hände med handsken i slutet av Infinity War. Det såg ut som att den förstördes, men Thanos kunde ändå använda den för att skapa en portal till en annan värld. Min gissning är att handsken är begränsad på något sätt och detta kommer att spela en stor roll för handlingen. Kanske blir detta en twist, när hjältarna inser att deras plan att stjäla handsken och återställa allt inte går. Kanske kommer hjältarna åka iväg och möta Thanos, kanske till och med besegra honom, men sedan inse att det var lönlöst. Det skulle skapa en scen där den sista gnuttan av hopp lämnar alla. Men, Tony hittar självklart på en lösning i alla fall.

2. Thanos mest respekterade fiende

Jag tror att den karaktär som kommer att ha den största rollen i den här filmen är Iron Man. Tony är den enda levande karaktären som hade någon slags meningsfull dialog med Thanos i infinity War. Thanos sade till och med att han respekterade Tony. När allt ser ut att gå åt helvete igen för våra superhjältar, är det Cap's självuppoffring och Iron Mans förmåga att hitta en lösning på alla problem som kommer att rädda dagen.

1. Professor Hulk

Den kanske största besvikelsen i Infinity War var hur patetisk Hulken var. Varför ville den gröna jätten inte träda fram? Svaret kommer vi att få i den här filmen. Jag tror att vi kan förvänta oss en scen där Banner och Hulken kommer överens och går ihop till en varelse. Hulkens kropp men Banners intellekt. Den starkaste versionen av Hulken vi sett hittills: Professor Hulk.

  Filmer  Marvel

Att bli mer än bara en berättelse - Apriltankar0

06 april 2019

Att skriva med ett underliggande tema i din berättelse kan vara svårt. Om du är för övertydlig uppfattas berättelsen som föreläsande. Om temat inte kommer fram tillräckligt kan den uppfattas som meningslös. På sistone har jag börjat tänka mer och mer kring vikten av att vilja säga något med sin text, att göra något mer än att "bara" underhålla.

Att bli mer än bara en berättelse - Apriltankar

Att träda igenom bruset

Underhållning finns överallt omkring oss i fler former än någonsin förr. Alla säljer distraktion maskerat som underhållning. Miljontals människor tävlar om din uppmärksamhet, de vill att du ska köpa just deras berättelse. Det är näst intill omöjligt att träda igenom bruset.

Böcker blir ofta tråkiga att läsa om de bara är en radda av händelser som inte har något särskilt att säga eller visa oss. Riktigt bra berättelser å andra sidan, har ofta mer än bara välskrivna karaktärer, intressanta världsbyggen och spännande handlingar. De har även inbäddade budskap i sig. Dessa budskap greppar läsarna utan att de många gånger inte ens är medvetna om det. 

Har du några storslagna tankar med din berättelse? Vill du säga något om vad det är att vara människa? Vill du hjälpa andra till att bättre finna en väg framåt genom livets djungel genom att presentera en livsåskådning som du anser vara sann, eller åtminstone tankeväckande? Kort och gott, har din berättelse något tema som lyfter den över andra böcker? Om ja, hur tydligt är det här temat? Är det bärande i flera olika delar av berättelsen, eller är det ett litet frö som inte blommat ut? 

Jag läste en artikel för någon vecka sedan som visade att svenska författare inte längre aspirerar till att förändra samhället. Under 60- och 80-talet såg författare ofta sig själva som representanter för ett större kollektiv. Skrivandet var för dem ett viktigt sätt att delta i och påverka samhället. Sedan 90-talet har skrivandet kommit att handla mer om kreativitetens egenvärde. Författare skriver främst idag för att förändra sig själva, snarare än någon annan.

Skrivandets förändring över tid

 

Berättelsers psykologiska funktion

Berättelser och fantasi är essentiella för att vi människor ska kunna fungera. De psykologiska processer som ett barn använder för att lära sig nya saker drivs i stor utsträckning av hens fantasi och de berättelser som hen får berättade för sig, men även av de berättelser som hen skapar för sig själv. Fantasin fyller i gapet mellan erfarenhet, verklighet och förväntan och är därför en ovärderlig hanteringsmekanism.

Ett barn kan genom berättelsernas kontextuella ramverk hantera och testa nya idéer som vanligtvis skulle vara för ovana, för stora och för skrämmande för barnet. Det behöver inte handla om drakar eller om eldkastande magiker. Det kan vara vardagliga berättelser. Till exempel skilsmässor, kärlek, konflikthantering eller om att kliva fram och göra det rätta trots att du egentligen inte vågar. 

Exempel på detta sker runt omkring oss hela tiden. En liten pojke ser en hund på väg till skolan. Hunden skäller åt honom. Detta behöver i sig inte vara farligt för barnet, men kan bli farligt om han efteråt skapar en berättelse i sitt huvud om "den farliga hunden". Han skapar ett narrativ för sig själv som handlar om hur han nästan blev biten och tvingades fly för sitt liv. Genom berättelsen blir pojken i det här fallet rädd för hundar. En alternativ berättelse hade kunnat vara att hunden skällde och pojken blev rädd men att han fortsatte gå till skolan i alla fall och det gick bra. I detta fall stärks barnet genom berättelsens inbäddade budskap. Världen kan vara läskig, kanske till och med farlig ibland, men du kan klara av att möta faran och bli stärkt genom det.

Detta är inte bara viktigt för barn. Ungdomar genomgår flera livsförändrande faser och genom att rama in dessa faser i rätt berättelser kan de förbereda sig själva inför dem, precis som barnen. Samma sak kan även sägas om vuxna. Om vi läst mer berättelser om vad det innebär att skaffa barn, att fylla femtio eller att tappa sin far till en sjukdom, kan vi bli bättre på att hantera dessa situationer med värdighet när de väl händer oss. Kanske skulle vi inte behöva gå i terapi eller psykoanalys lika ofta om vi läste fler berättelser med underliggande budskap om livet.

Människor styr jorden för att vi är det enda djuret som kan samarbeta hyfsat väl i stora grupper. Vi kan skapa stora nätverk där tusentals och miljontals främlingar samarbetar mot ett gemensamt mål. Om man jämför en enda människa med en enda schimpans, är vi skrämmande lika schimpanser. Alla försök att förstå vår unika roll i världen genom att studera våra hjärnor eller våra familjerelationer är dömda att misslyckas. Den riktiga skillnaden mellan oss och schimpanserna är den mystiska färdighet som gör att miljontals människor kan samarbeta effektivt.

Denna mystiska färdighet är berättelser.

Vi samarbetar effektivt med främlingar för att vi tror på saker som gudar, nationer, pengar och mänskliga rättigheter. Du kan aldrig övertyga en schimpans att ge bort en banan genom att lova henne, att efter att hon dör så kan hon få oändligt många bananer i schimpans-himlen. Bara människor tror på sådana berättelser. Och det är genom dem som vi styr jorden. - Yuval Harari

Berättande är ett sätt att skapa mening ur kaoset som är vår omvärld och kaoset inuti oss själva. Berättandet ger oss en form. En början, en mitt och ett slut. Något som gör att vi kan känna att vi betyder något och att vi bidrar något till vår omvärld. Berättelser ska underhålla men de kan också lära oss viktiga lärdomar.

Min fantasyberättelse är menad att underhålla men det finns en del underliggande allegorier till problem som finns i vår värld som jag hoppas att vakna läsare ska uppmärksamma och lära sig något av. I redigeringen försöker jag nu lyfta fram dessa teman ytterligare för att berättelse förhoppningsvis ska ta mer plats och bli något som läsare funderar kring, även efter att de läst färdigt boken.


10 saker att se fram emot med Game of Thrones säsong 80

31 mars 2019

Två veckor kvar till sista säsongen av Game of Thrones. Samtidigt som jag är otroligt peppad är jag också lite sorgsen. Även om resan inte har varit perfekt hela vägen, så har den gett många fina minnen. Här är 10 saker jag ser fram emot med säsong 8.

Game of Thrones säsong 8

  

10. Längden på avsnitten

Säsongen består endast av sex ynka avsnitt, men de flesta av dessa kommer att vara längre än normalt. De två första ska vara 54 respektive 58 minuter långa. Resterande avsnitt är alla runt en timme och tjugo minuter, som en kortare film. Det första avsnittet släpps den 14 april och det sista avsnittet den 19 maj.

9. Theon och Yara

Vad är poängen med att trycka ner Theon i skiten så länge som Martin gjort om han inte till slut ska få sitt moment to shine? Men hur kommer det att se ut? Hur stor roll har Theon att spela? En del av mig hoppas att det är Theon som är personen som profetiorna pratade om, Azor Ahai/The prince who was promised, men ska jag vara mer realistisk så tror jag att jag får nöja mig med att han räddar sin syster och dödar Euron. 

8. Jon och Dany's relation

Sam anländer till Winterfell och berättar att Jon är en äkta Targaryen redan i första eller andra avsnittet tror jag. Hur kommer Jon och Dany reagera när de får reda på att de är släkt? Troligtvis blir det någon kortvarig inre konflikt men att deras kärlek för varandra och för deras växande barn gör att de inte bryr sig. Targaryen-ätten är också kända för att ha tillåtit giftemål inom släkten. Och de är ju inte så himla nära släkt.

Jag tror att Dany är gravid för de gjorde en stor sak i de tidigare säsongerna över att "hon inte kunde få barn och att drakarna istället var hennes barn". Men om serien ska få ett lyckligt slut, vilket absolut inte är säkert att den får, vore en indikation om säkrade framtida Targaryen-generationer ett bra sätt att visa detta. Det vore konstigt om Danys och Jons ätt bara dog ut. Vem vet – kanske vi till och med får se en födsel i slutet av säsongen?

7. The Golden Company

I en av säsongens trailers fick vi se en liten glimt av legoknektarna som vunnit hela krig. De stod på Yurons skepp i gyllene rustningar och såg imponerande ut. Det har hintats om detta legendariska kompani genom hela serien. Flera kungar har övervägt att anlita dem. De sägs vara en av de bästa arméerna i världen. Infanteri, bågskyttar, kavalleri, stridselefanter – de har allt. Men deras mest beryktade "färdighet" är att de aldrig någonsin bryter sitt kontrakt. En ovanlig kvalitet för legoknektar. Jag ser fram emot att se vilken betydelse de kommer att ha för säsongen och jag ser fram emot att få se vilka ondheter Cersei begår för att få dem att, för första gången, bryta sitt kontrakt. 

6. Cleganebowl  

Det hintades om en framtida strid mellan Clegane-bröderna i slutet av säsong sju, när The Hound stirrade ner sin stora zombifierade storebror. Att få se ZombieMountain i en ordentlig strid har jag sett fram emot länge. Jag hoppas att The Mountain dödar sin lilla bror och sedan besegrar the Night Kings arméer helt själv. Säsongen borde sluta med att hela Westeros hyllar ZombieMountain som räddaren av dem alla.

5. Vad är Brans roll egentligen?

Bran har byggts upp i sju säsonger nu och vi fick äntligen en del pay off i förra säsongen när Bran började lära sig att kontrollera sina nya krafter, när han worgade och reste tillbaka i tiden vid flera tillfällen. Men jag tror att vi kommer att få se mycket mer av Brans krafter i den här säsongen. Visserligen gillar Martin att inte göra en stor grej av magi men när en karaktär byggs upp på det här sättet, under en så lång tid, förväntar jag mig någon en större pay off i slutet. Jag hoppas att han worgar in i en drake eller kanske in i en död någon gång under säsongen.

4. Azor Ahai

There will come a day after a long summer when the stars bleed and the cold breath of darkness falls heavy on the world. In this dread hour a warrior shall draw from the fire a burning sword. And that sword shall be Lightbringer, the Red Sword of Heroes, and he who clasps it shall be Azor Ahai come again, and the darkness shall flee before him. -Melisandre, Clash of Kings.

Vem är det som ska hjälpa de levande att besegra The Night King? Det mesta tyder på att Jon Snow är Azor Ahai. Han verkar vara den enda karaktären som stämmer in på alla ledtrådar som getts. Men man vet aldrig med George R.R Martin. Kanske är det Dani, Bran, Jamie eller Theon som är Azor Ahai? 

3. Cerseis död

Efter att Jon och de andra har förlorat Norden i de första avsnitten kommer de att fly söderut för att försöka ena hela riket. Det jag tror att allt kommer att hänga på till slut är att Cersei måste dö. Oavsett vad som händer kommer hon aldrig att byta sida. Någon måste döda henne. Vem kommer det bli? Kommer Arya att få stryka ett namn från sin lista? Kommer Sansa att få hämnas? Kommer Jon eller Dany att bränna henne till aska? Eller kommer profetian som hon fick som liten att slå in? Alla hennes barn skulle dö före henne, vilket de redan gjort. Och hon skulle dödas av sin yngre bror. Naturligt är att man tänker att detta skulle vara Tyrion, men Jamie är den yngre tvillingen. Mina pengar ligger på att Jamie stryper henne till döds i en tårfylld scen. Eller så kanske de har strypsex som går lite för långt. 

2. The Final Battle

Tydligen ska säsong åttas slutstrid få the Battle of the Bastards att se tam ut i jämförelse. Enligt producenterna ska det inte bara vara den största stridsscenen i serien, utan den största stridsscenen i filmhistorien. Till och med längre än nuvarande rekordinnehavaren Lord of The Rings: The Two Towers med dess 40 minuter långa strid i Helm's Deep. Förvänta dig att i stort sett alla huvudkaraktärerna kommer vara där. Däribland Melisandre och de andra prästerna av R'hyllor. 

1. Vilka kommer att dö?

Det jag dock ser fram emot allra mest är att få se alla dödsscener. Jag kommer att bli besviken om inte minst hälften av alla huvudkaraktärer dör under den här säsongen. Jag förväntar mig massor av tårdrypande och chockerande scener. Ingen går säker. Vilket dödsfall tror du kommer vara säsongens mest chockerande händelse?

Dödsmontage på alla som dödas igenom säsong 1 till 6.

De top tio bästa dödsfallen


Can't Hurt Me - Recension0

23 mars 2019

David Goggins kallas för världens hårdaste man och efter att ha läst hans bok är jag benägen att hålla med. Han möter alla problem utan att tveka och hans hårda men enkla budskap skär igenom alla ursäkter. Berättelserna och läxorna som Goggins delger i Can't Hurt Me har gjort att jag orkar och vågar utmana mig själv till saker jag tidigare drog mig för att ens försöka.

Can't Hurt Me

Varför recenserar du självhjälpsböcker Josef? Är inte det här en blogg om fantasy? Jo, det är det men det är också en blogg om min personliga skrivresa och insikter som hjälper mig att utvecklas. Can't Hurt Me passar in i den kategorin mer än någon annan bok jag läst. 

David Goggins påpekar gång på gång att han inte är speciell på något sätt. Han hade inte någon medfödd talang, han var inte smart eller ens särskilt uthållig som liten. Han fuskade sig igenom skolan, skyllde sina problem på andra och hade svårt att knyta meningsfulla kontakter med omvärlden. Men genom några särskilda principer som han över tid satte upp för sig själv har han lyckats åstadkomma saker som de flesta skulle anse vara galenskap. I denna självbiografi/självhjälpsbok redogör han för de viktigaste händelserna i hans liv och de lärdomar han tagit med sig av dessa händelser. 

Boken börjar med hans hårda uppväxt med en far som misshandlade honom mentalt och fysiskt och med berättelser om hur klasskamraterna sprejade nigger på sidan av bilen. Goggins var bitter, arg och ansåg att världen var emot honom. Sedan bestämmer han sig för att ändra sin världsbild och sakta men säkert börjar saker hända. Från överviktig skolkare till att bli den enda personen i historien att genomföra tre Hell Weeks (Navy Seal-träning) och Ranger-träning. Utöver det har han även tagit förstaplatsen i några av världens tuffaste ultramaratonlopp och satt världsrekord i antal pull-ups på 24 timmar: 4025 stycken. Berättelserna om dessa bravader är intressanta, men det som gör denna ljudbok unik är att Goggins och uppläsaren diskuterar händelserna mellan kapitlen och ger handfasta tips och råd för vad du som lyssnare kan göra i ditt liv för att nå dina mål, oavsett vad de är. 

Här är några av Goggins lärdomar:

  

1. Inställning trumfar motivation

Goggis tror inte på motivation. Det första han säger i boken är "Motivation is crap". Det är lätt att vara motiverad så länge livet omkring oss är bra. Din partner mår bra, barnen mår bra, det går bra på jobbet, solen skiner. Vid dessa tillfällen är det lätt att dra på sig löparskorna. Men när jobbet suger, när familjen har lämnat dig, när det spöregnar ute, då är det svårt att hålla motivationen uppe. Din inställning (purpose) är allt. Det är människor som har en annan inställning än de flesta andra som orkar fortsätta, som sätter på sig skorna och regnkläderna i alla fall. De når sina mål när andra bara kommer halvvägs. Andra kanske kommer att tycka att du är konstig, Goggins säger att han har blivit kallad galen fler gånger än han kan räkna, men han ser det som ett bevis på att han har en inställning som kommer att ta honom dit han vill.

  

2. Var ärlig mot dig själv

Goggins anser att vårt samhälle är för snällt. Vi får lära oss att vi är bra som vi är, att det viktigaste är att försöka, att alla är speciella. Vi får massor av råd från vänner och samhället, råd som gör att vi ger upp på vägen. Han menar att dessa råd lär oss att skylla på allt utom oss själva. Endast genom att vara brutalt ärlig med dig själv, identifiera dina brister och åtgärda dem kan du utvecklas till att bli mer än vad du är idag. Ställ dig framför spegeln och säg som det är. Om du är fet, säg det då. Jag är fet. Om du spelar för mycket tv-spel, säg det då. Jag är en lat jävel som spelar för mycket tv-spel. Jag är inte bra som jag är. Det viktiga är inte att försöka och ge upp när det blir jobbigt. Titta dig i spegeln och säg i stället till dig själv: Jag kan bättre. Jag orkar mer. Jag vågar mer. Självkritik och ärlighet mot dig själv och din omgivning kommer kanske inte göra dig till den mest populära personen, men det kommer att hålla dig på rätt väg.

  

3. Regeln om 40 % 

Ett koncept som Goggins återkommer till flera gånger är regeln om våra 40 %. Det kanske tydligaste exemplet på detta är när han berättar om hur han lärde känna entreprenören Jesse Itzler. Itzler hade sett Goggins springa ett maraton på brutna ben och var helt hänförd av hans förmåga att ta sig förbi den smärttröskel som vanligtvis stoppar andra. Efteråt bad Itzler Goggins att träna honom och kort därefter flyttade han in hos Itzler i en månad. Den första dagen sade Goggins åt honom att göra 100 pull-ups. Efter att ha gjort 14 stycken var Itzler helt slut och förklarade att han inte orkade fler. Goggins sade åt honom att göra en till, vila lite och göra en till. Efter några timmar hade han gjort hundra stycken.  

Goggins visade mig, där och då, att vi är kapabla till så mycket mer än vad vi tror. När din hjärna säger åt dig att du är slut, då har du bara nått ungefär 40 % av din egentliga förmåga. - Jesse Itzler, Living with a Seal

  

4. Kakburken

Goggins har en särskilt förmåga att vända alla motgångar och svagheter till energi för framtida framgångar. Han presenterar flera övningar för hur du kan se tillbaka på ditt liv och finna styrka i det du tidigare gjort, oavsett vilket slags liv du levt. En av dessa övningar handlade om att minnas de gånger du har lyckats. När saker och ting blir jobbiga behöver vi finna styrka i de prestationer vi utfört tidigare. Han ber dig att skriva ner alla de saker du är stolt över. Oavsett om det är fysiska prestationer, arbetsprestationer, sociala eller mentala prestationer. Skriv ner dem på en lapp och lägg dem i en burk. När du känner dig nere, tar du fram burken och påminns om hur bra du kan vara. Enkelt, men betydelsefullt.

  

5. Valka ditt sinne

Goggins huvudsakliga budskap är relativt enkelt. Våga lida lite mer. När saker och ting blir jobbiga, när din hjärna säger åt dig att sluta – det är då utvecklingen är som störst. Han är väldigt noggrann med att påpeka att din egen hjärna är din värsta fiende. Den vet om alla dina rädslor, alla dina svagheter och den är skapad för att hjälpa dig att undvika problem. Den gör det för att skydda dig från de hemska sakerna som finns överallt omkring oss. Men alla som har tränat i sitt liv vet att det är där det börjar bli jobbigt som den största utvecklingspotentialen finns. Detta gäller för fysisk träning men även för mental träning. Din hjärna är elastisk på samma sätt som dina muskler är. Genom att göra saker som du tycker är jobbigt, tränar du dig själv att bli bättre på de sakerna. Hitta dina svagheter, leta rätt på det du är rädd för och ta kontroll över det. Se det inte som hinder att undvika, se det som områden där du har störst utvecklingspotential. Om du tycker att du är dålig på att läsa, läs böcker. Om du tycker att du är dålig på att skriva, sätt dig ner och skriv. Han menar att vi lever i den mest bortskämda tidsperioden någonsin. Samhället säger åt oss att hitta den enkla vägen, att utnyttja våra styrkor i stället för att stärka våra brister. Självklart går det att hitta genvägar och hjälpmedel på vägen men oavsett vilka tips och tricks du använder dig av kommer du aldrig komma runt det faktum att du måste spendera den tiden och energin som krävs för att du ska kunna utvecklas. Hur jobbigt det än må vara. På samma sätt som dina händer valkas om du lyfter vikter på gymmet behöver du också valka ditt sinne inför de problem du onekligen kommer möta genom ditt liv. Gör du det kommer du ha ett försprång på alla andra omkring dig. Ett försprång på de som ständigt undviker de jobbiga sakerna för att de tror att det snabbare kommer leda dem till ett lyckligare liv.

  

Den här boken hjälpte mig att se mina brister som mina styrkor. Den hjälpte mig att hitta sätt att prata med mig själv för att kunna utstå obehag och därigenom nå mina mål. Hans tips är dock inte för alla. Språket är väldigt grabbigt och bitvis rätt rått och om du inte gillar att pusha dig själv, att göra saker som du inte gillar att att göra kommer de flesta av hans budskap att kännas meningslösa. För mig skapade boken dock motsatt känsla. Det råa språket förhöjde känslan av allvar och jag har ofta fått höra att jag har en vinnarskalle som ibland hjälper mig framåt men som ibland också stöter mig mot min omgivning. Har du ett tydligt mål framför dig som du strävar mot, ett mål som du är villig att lida lite extra för att nå – då är det här boken för dig.

  

Betyg: 5 av 5


Captain Marvel - Recension0

17 mars 2019

Carol Danvers visar att hon är en av jordens starkaste superhjältar när hon hamnar mitt i ett intergalaktiskt krig mellan två utomjordiska raser.


Captain Marvel

Förra veckan hade Captain Marvel premiär, lagom till den internationella kvinnodagen. När jag såg mig runt i den stora fyllda salongen var publiken som väntat en blandad skara. Mer kvinnor och barnfamiljer än vad jag tidigare upplevt på Marvel-premiärer. Inte så konstigt. Efter 21 filmer har Marvel äntligen sin första kvinnliga huvudkaraktär. På tiden. Det i sig självt hade varit tillräckligt för att locka publik, men efter kommentarer från regissörerna och skådespelerskan Brie Larsson om filmens feministiska ton, exploderade internet. Rotten Tomatos var tvungen att stänga ner sin review-funktion för att så många personer gick in och rankade ner filmen, innan den ens var släppt. All publicitet är dock bra publicitet. Eller hur?

På många sätt har filmen blivit den perfekta symbolen i det pågående amerikanska kulturkriget mellan vänstern och högern. Att Captain Marvel kommer bli en ekonomisk succé har jag inga tvivel om. Detta trots alla röster som velat att filmen ska bojkottas. På kort sikt tror jag inte att Captain Marvel kommer att påverkas särskilt mycket av alla kritikernas kommentarer. Risken som jag ser det är långsiktig. Disney och Marvel har sagt att Captain Marvel ska vara frontfiguren för Marvel-filmerna efter Avengers: End Game. Om karaktären inte mottas väl av de allra mest trogna fansen kommer inte bara kommande Captain Marvel-filmer påverkas, utan även alla andra Marvel-filmer som indirekt blir kopplade till henne.

Grundhandlingen kretsar kring ett intergalaktiskt krig mellan två utomjordiska raser: Kree och Skrull. Vi får dock inte särskilt mycket information om vad dessa raser står för eller vilken historia de har. Kree ser ut som människor med blå hud och något mer avancerad teknologi. De verkar se sig själva som galaxens ädlaste krigare. Den andra rasen, Skrulls, är orchliknande varelser som kan förvandla sig till allt som de sett. Denna färdighet har de använt till att infiltrera andra planeter, skapat kaos och sedan tagit över dem. Kree är fast beslutna att besegra Skrulls innan de kan göra samma sak med deras hemplanet. 

På grund av Captain Marvels, som kallas Vers under filmen, förmåga att generera energi ur sina händer har hon valts ut för att delta i en militär SWAT-liknande styrka. I filmens inledande scen etableras det att Vers har tappat sitt minne. Hon ser korta flashbacks från sitt tidigare liv men förstår inte vad det betyder. För att hantera frustrationen som detta skapar inom henne knackar hon på hos sin överordnade Yon-Roggs (Jude Law) dörr och ber honom att träna henne. I den efterföljande träningsscenen förklarar Yon-Roggs att Vers har stort potential men att hon låter sina känslor kontrollera henne för mycket. Om hon bara kunde tysta sina inre tvivel och ta till sig kreernas stoiska visdom skulle hon kunna bli en storslagen krigare. Kort därefter skickas SWAT-styrkan iväg på ett uppdrag som går fel. Vers kraschar passande nog ner på jorden tillsammans med ett gäng Skrulls. Skrullsen är ute efter en forskare på jorden som ska ha information om en energikälla som de behöver. Forskaren verkar även ha information om Vers förflutna. En kamp om vem som först kan finna henne inleds. I sin jakt får Vers snart även oväntad hjälp av den unge shieldagenten Nick Fury (Samuel L Jacksson).

  

Känslomässig kontakt

Filmen startar i ett högt tempo. Massor av action och en uppsjö av Marvels typiska oneliners. På ytan är detta en klassisk Marvel-film som följer det typiska formuläret som de flesta av dagens hjältefilmer gör. Det som dock gör att denna film tappar jämfört med andra är framförallt två saker. 

Det första är att regissörerna inte lyckas skapa någon känslomässig kontakt till handlingen och karaktärerna. Är det en buddy-cop-film? Är det en film om systerskap? En film om 90-talsnostalgi? Eller är det en hjälteresa? De klämmer in för mycket action, för mycket humor och för mycket fokus på filmens feministiska budskap samtidigt som den försöker bygga upp Captain Marvel till att bli den nya coola och starka frontfiguren för Marveluniversumet. I och med att de försöker så mycket skyndar de igenom och förbi scener som hade behövt utvecklas betydligt mer. Vilka är Kree och Skrulls? Hur har kriget mellan raserna sett ut? Var kommer Captain Marvels krafter ifrån? Varför ska jag bry mig om den här karaktären när jag inte vet något om henne? Det är inte förrän mot filmens avslutning, när gåtan kring Vers förflutna avslöjas, som filmen levererar några känslomässiga scener som på allvar hade kunnat greppa mig. Men då är det för sent. 

Det här är inte första gången som Marvel har haft en karaktär som spenderar hela filmen med att försöka ta reda på vem hen är. Men Star Lord och hans kompanjoner hade åtminstone charmerande personligheter som hjälpte till att hålla Guardians of the Galaxy levande. I Captain Marvel är avsaknaden av nya och spännande bikaraktärer slående. Jude Law blir aldrig mer än en symbol. Var han kommer ifrån eller vad han står för är för mig fortfarande en gåta. I stället är det Skrullernas ledare Talos (Ben Mendelsohn) som är den mest dynamiska karaktären. Han är både charmig, rolig och mot slutet visas det även att han har en komplex bakgrund som gör att karaktären blir mer än bara en skurk utan ansikte. Även Samuel L Jackson gör ett bra jobb som Nick Fury. Han har betydligt mer skärmtid än vad jag förväntade mig och det märks att han är van att spela karaktären och vågar visa fler sidor (t.ex. att mitt i stridens hetta stanna upp för att kela med en katt) än den hårdföra ledaren som han spelat i de tidigare filmerna. 

 

Det feministiska budskapet

Den andra stora bristen som jag ser det är, tyvärr, det feministiska budskapet. 

 “Really, what it came down to is I had a meeting with Marvel and what we sort of discussed was they wanted to make a big feminist movie,” Larson says. “And I remember[ed] going home being like, ‘shit, am I gonna do this? It’s kind of everything that I’ve wanted.’ - Brie Larson intervju

Jag har sett många kritisera Brie Larsons skådespeleri, men detta tyckte jag inte var ett problem. Det verkade mer som att manuset var dåligt. Ett manus som så tydligt säger att den här karaktären alltid ska kunna ta hand om sig själv, oavsett situation, tar bort den interna konflikten som behövs för att karaktären ska få en känslomässig kärna. De två tydligaste exemplen på den feministiska karaktäriseringen var när Vers ber sin barndomsvän Maria Rambeau (Lashana Lynch) att följa med på den slutgiltiga striden i rymden, trots att de öppet säger att hon inte har några krafter och att de troligtvis kommer att möta överväldigande motstånd. Men Rambo övertalas av dottern (!) att åka iväg med en osannolik formulering för en 10-åring: "Consider what kind of example you're setting for your daughter!"  Det andra var när Vers i slutstriden helt själv besegrar hela armador av fiender utan problem till tonerna av No Doubts I'm Just a Girl... Karaktären framstår som osympatisk när filmen lägger så mycket fokus på att visa hur stark och orubblig hon är. Jag fick en känsla av att regissörerna inte vågar visa detta för att riskera att det feministiska budskapet skulle gå förlorat. Det är tydligt att det här är en film som är skapad för att visa att tjejer kan. Det är inget större fel med det. Det finns flera anledningar till att vi behöver fler kvinnliga superhjältar. Men det gör det inte per automatik till en bra film.

Jag hoppas att vi får se mer av konflikten mellan Kree och Skrulls i framtiden och att de vågar göra Captain Marvel mer känslosam och sårbar i kommande filmer. Flera andra Marvel-filmer och DC-filmer har haft liknande problem. Det mest uppenbara exemplet är Stålmannen, när han flyger in i slutet av Justice League-filmen och gör alla andra superhjältar överflödiga. Om Marvel låter Captain Marvel ta över showen för mycket i End Game på ett liknande sätt skulle jag bli oerhört besviken.


Betyg: 2 av 5

  

Vill du läsa fler recensioner?

Black Panther

Venom 

Avengers: Infinity War