JL Fantasy

Mina mål 20190

05 januari 2019

Ett nytt år är här och det är dags att sätta nya mål för mitt skrivande. År 2018 var ett ögonöppnande år på flera sätt och med den kunskapen i bagaget siktar jag nu på att 2019 ska ta mitt skrivande till en ny nivå.

Mina Mål 2019  

Jag ska fortsätta vara personlig. Månadsinläggen har hjälpt mig att reda ut mina tankar, men de har också varit de inlägg som har genererat mest kommentarer från läsarna. Jag ska fortsätta våga berätta om saker som kan vara jobbiga att blotta och jag ska fortsätta att ge läsarna en chans att följa vad jag egentligen gör i mitt skrivande genom mina månadsinlägg. 

Jag ska bli bättre på att skriva. Den stora satsningen som jag gör under 2019 är att jag har startat ett samarbete med en lektör. Jag har anlitat henne enligt ett coachingupplägg vilket innebär att jag kommer att skicka in texter till henne löpande varpå hon ger mig tips och råd i vad jag bör tänka på. Det kommer att bli svårt att mäta om jag har uppnått det här målet i slutet av året, men jag vet att jag har en rad brister i mitt skrivande. Förhoppningsvis ska jag genom samarbetet med lektören känna mig tryggare i hur jag hanterar det.

Jag ska skriva diskussionsinlägg. Bloggen kommer inte förändras lika mycket som den gjorde i fjol. Förutom månadsinläggen skrev jag under förra året även några topplistor och guider. Dessa inlägg var ett försök att utveckla bloggen för att den inte ska stagnera. I år har jag i stället tänkt skriva några diskussionsinlägg kring olika ämnen som rör fantasy. Mycket för min egen del, för att minnas saker jag har lärt mig och kanske dyka ännu djupare in i dem och göra lite egen forskning. 

Jag ska färdigställa min första novell. Detta blir det svåraste målet för mig eftersom jag aldrig har färdigställt ett skönlitterärt projekt. Slutredigeringen av den och en eventuell utgivning eller publicering här på bloggen ska bli intressant och utmanande att ta mig an.

Jag ska gå en MasterClass i kreativt skrivande. Jag har fått en skrivkurs med Margaret Atwood i present. Det ska bli intressant att se vilka lärdomar och skrivövningar denna digitala skrivkurs har att erbjuda.

Jag ska göra fler författarintervjuer. Detta var ett av mina mål även förra året och det gick rätt bra. Jag gjorde fyra författarintervjuer och jag vill fortsätta i samma anda. Intervjuerna har varit ett bra sätt att hjälpa andra att synas, men också för mig då jag fått en möjlighet att knyta lite djupare kontakter med andra författare. Även om många av intervjuerna endast skett via mejl upplever jag att man får en annan kontakt med de författare som man kommunicerar med, än vad man får till exempel på facebook.

Jag ska skriva mer. Det ständiga målet. Under en lång tid kämpade jag med att klämma in fler skrivpass på kvällar och morgnar. Efter att jag gått igenom en period där inga av dessa försök fungerade särskilt bra, och snarare ledde till att jag lade för mycket press på mig själv, kom jag till slut till en insikt. Jag kunde ibland känna mig stressad över att jag tog mig tid att sitta och titta på tv-serier med min fru vilket jag till slut insåg var helt orimligt. Jag skriver för att må bra. Jag skriver inte för att tjäna pengar eller att bli känd. Jag behöver inte sätta upp tidsmål kring mitt skrivande i den utsträckning jag tidigare gjort. Det är okej om det tar 10 år för Devans Dans att bli klar, så länge jag känner att den blir bra och för mig mot de mål jag satt upp för min författarkarriär. 

I år hoppas och tror jag att det äntligen kommer att lossna lite mer tid till skrivande än vad jag haft under de senaste åren. Detta eftersom att min arbets- och barnsituation är något annorlunda. Jag har gått ner i tid på jobbet och kommer att skriva två timmar på tisdag, onsdag och fredag förmiddag. Utöver detta hoppas jag även, nu när barnen sover bättre på nätterna, kunna kliva upp tidigare på morgnarna och skriva. 


Årskrönika 20180

31 december 2018

De många förändringar som 2017 innebar gjorde att jag tog mitt skrivande på större allvar än tidigare. När 2018 startade var jag redo att lägga i nästa växel och bibehålla det momentum som jag kände att 2017 fört med sig.

  

2018 blev dock på flera sätt ett lugnare än vad året innan varit. Den enskilt största förändringen för familjen var att min fru vid årsskiftet lade ner sitt företag och fick ett nytt jobb. Jag blev även erbjuden ett jobb som tillfällig rektor på skolan jag arbetar men jag tackade nej till detta för att i stället vara hemma med mina två söner, Folke (3 år) och Elis (1 år). Från juni till december har vardagen kretsat kring dem och kring mina försök att finna energi och skrivtid i mitten av allt blöjbytande, lekande, matande och läsande. Precis som förra gången jag var föräldraledig var det en ögonöppnande upplevelse. Det är roligt att se hur lika, men ändå så olika, mina två söner är. Till exempel äter Elis oftast tre eller fyra gånger mer mat än Folke. Storleksmässigt kan man snart tro att de är tvillingar. Nästan alla som träffar dem för första gången säger att de är väldigt lika, detta trots att det skiljer nästan två år mellan dem.

Till min glädje har dinosaurier och böcker blivit barnens främsta intressen.

  

Det är roligt att se att bloggen börjar ränta, under året har jag haft över 4000 unika läsare och nästan 14 000 sidvisningar. Men ännu viktigare än antalet visningar är att fler och fler personer i branschen har börjat höra av sig. Både för att få sina böcker recenserade men också bara för att visa att de gillar mina inlägg och vill att jag skriver fler saker om olika ämnen. De flesta kommentarerna får jag efter mina månadsinlägg där jag i stället för att recensera skriver om mina egna reflektioner kring mitt skrivande.

Under hösten raderade jag mitt twitterkonto, skar ner på min närvaro i olika Facebook-grupper och läst färre fantasyböcker än normalt. Men ändå har jag läst mer böcker än vad jag gjort på många år, på grund av att jag blivit desto mer intresserad av facklitteratur i olika genrer. Jag fick även möjligheten att delta i en podd för första gången. I podden Evil Flow pratade jag om boken Lying av Sam Harris och hur den fick mig att anamma principen att aldrig ljuga. 

  

Detta var mina mål inför 2018

Jag är väldigt nöjd med att jag höll/uppnådde de mål som jag satte upp i början av året.

Jag besökte två skrivkonvent. Den första var Swecon i Stockholm, där jag medverkade i min första paneldebatt - Från bok till tv-serie. Den andra var Bokmässan i Göteborg, som jag besökte för första gången. Där var höjdpunkten ett mingel och middag med flera svenska fantasyförfattare som jag ser upp till. En sak som blivit extra tydligt för mig i år är just hur viktigt det är för aspirerande författare att lära känna och knyta kontakter inom branschen innan man ger ut sina verk. Att besöka olika konvent och mässor är en av de bästa investeringarna jag gjort i mitt författarskap och det har även varit väldigt roligt och inspirerande. Jag har där lärt känna flera fantastikförfattare som peppar och stöttar mig och en del av dem har till och med tagit sig tid att testläsa och ge feedback på mitt fantasymanus under hösten.

Paneldebatt

Paneldebatt på Swecon

  

Bokmässan 2018

Boksläpp på bokmässan

    

Jag vågade vara mer personlig än tidigare. Under året har jag skrivit månadsinlägg där jag försökt vara öppen med vad som rör sig i mina tankar. Att våga blotta sig själv genom att vara öppen med ens mål och det man tycker och tänker är något som jag tror är centralt för att ens namn ska sticka ut från mängden av alla andra författare och aspirerande författare där ute. Mest känslosamt för mig var Oktoberinlägget där jag berättade om hur jag tacklade insikten att Devans Dans skulle ta längre tid att redigera än vad jag först trott. 

Vet dina framtida läsare vem du är nu? Inte? Då är chansen att du ska bli utgiven av ett större förlag näst intill obefintlig. De som ska köpa dina böcker behöver veta vem du är redan innan du ens gett ut din bok. - Anna Granlund, Bonnierförlagen

Jag testade att skriva andra typer av inlägg på bloggen. Månadsinläggen har resulterat i mer engagemang från mina läsare än de flesta av mina andra inlägg. Men det inlägg som fått allra flest läsningar under året var inte ett av de personliga utan en av mina topplistor. Under året har jag skrivit tre topplistor och av dessa var det Top 10: Överskattade fantasyserier som engagerade mest. Troligtvis på grund av det något provocerande innehållet.

Att det var just det inlägget som fick flest klick under året var något av en besvikelse om jag ska vara ärlig. Under året har jag försökt testa lite olika  ingångar för att skapa trafik till bloggen och tyvärr verkar det i särklass bästa sättet vara att göra folk arga. Genom att reta upp folk med en provocerande rubriker eller instick vill folk berätta hur fel man har eller hur dum man är. Det genererar alltså fler kommentarer och gör i sin tur att fler personer blir nyfikna på att ta reda på vad det är som provocerar så. Jag skrev om mina reflektioner kring denna trista insikt i junitankar.

Ett av mina mål var att skriva fler guider på bloggen. Detta blev dock något mer komplicerat än vad jag först tänkte när jag väl började fundera kring vilka ämnen som skulle kunna fungera att skriva om. I mina ögon är det en stor skillnad mellan att "bara" vara påläst om ett ämne och att vara så insatt i något att just du är rätt person att skriva en guide om t.ex. gestaltning. Vad är det i din bakgrund som har gjort att just du är extra påläst på just detta ämne. När jag började fundera var det enda temat som jag kände att jag var tillräckligt påläst om och som jag inte sett särskilt många andra skriva om (i alla fall på svenska) magi inom fantasylitteratur. Jag skrev därför tre guider om att skapa magisystem för fantasyböcker. 

Det blev därmed även färre recensioner på bloggen. Under 2017 var de flesta av mina inlägg på bloggen recensioner av olika slag. I år har det blivit färre av dessa i förmån för fler personliga inlägg, gästskribenter och författarintervjuer. Det är få författare som har hört av sig för att göra en intervju men desto fler som hört av sig och velat att jag ska recensera deras böcker. Jag har dock varit dålig på att säga till dem att jag istället gärna gör en intervju om deras bok och skrivande. Jag har tyvärr varken haft tiden eller energin för att recensera några svenska fantasyböcker (knappt några engelska heller) eftersom det tar betydligt mer tid att skriva dessa än vad det gör att till exempel skriva en filmrecension. 

Jag bjöd in gästskribenter att skriva på bloggen.  Under året har jag även frågat en handfull personer om att skriva gästinlägg av olika slag och det har blivit två stycken under året. Kanske har du gjort research om något till din bok eller kanske är du bara extra intresserad av ett ämne som är kopplat till skrivande eller fantastik. Vill du göra lite reklam för dig själv eller ditt företag genom att skriva ett gästinlägg får du mer än gärna höra av dig.  

Du behöver antagonism när du berättar om ditt varumärke - Gästinlägg av UX-skribenten och designern Samuel Stenberg

   

Jag tog mig an redigeringen av Devans Dans.  Utöver bloggandet har mitt huvudsakliga projekt under året varit att göra en första redigering av Devans Dans. Precis som jag fruktade innan är redigering min svagaste sida. Jag tycker att det är tråkigare än själva skrivandet och mycket tråkigare än planerandet. Till slut tog jag trots detta mod till mig och skickade ut manuset till fyra författare som jag knutit kontakt med på konvent och via bloggen. Den feedback jag fick av dem var ovärderlig, men också rätt tuff att hantera. Efter flera veckor av funderande av och an fick jag till slut acceptera att jag inte var lika långt fram i mitt skrivande som jag, i mina mer självgoda stunder, upplevt att jag var. Ni som väntar på att jag ska ge ut min bok snart får vänta lite längre.

  

Tack till er alla som har följt mig under året. Gott nytt år!    


Spider-Man: Into the Spider-Verse - Recension0

23 december 2018

Miles Morales lever i ett universum där Spindelmannen (Peter Parker) håller ordning i New York. För att återse sin familj bygger hans fiende, Kingpin, en maskin som kan öppna upp revor till parallella universum. Ur en av de andra verkligheterna kommer en konstig liten spindel som gör att Miles får krafter som påminner mycket om en annan hjältes.

Spider-Verse

Det är fullt förståeligt om du är less på Spindelmannens återkommande filmäventyr. Under 2000-talet har det gjorts tre versioner av Spindelmannens bakgrundshistoria. Att det kommer en fjärde tolkning nu medan hypen för Marvels universum är som störst kändes som ett konstigt beslut från Sonys sida. Särskilt med tanke på att Homecoming var bra. Behöver vi verkligen en till, animerad, version av Spindelmannen just nu? 

Spider-Verse består huvudsakligen av tre akter: (Lätta spoilers)

Inledningen där Miles privatliv byggs upp på ett bra sätt. Särskilt relationen till pappan. Både Miles men också bikaraktärerna runt om honom känns trovärdiga och är lätta att tycka om. Hans resa från mobbad i skolan till nätslingande superhjälte är kanske inte en särskilt unik bakgrundsberättelse men den ger karaktären tillräckligt mycket djup för att jag ska bry mig om resten av filmen. Animationerna är väldigt bra och humorn refererar ofta till serietidningarna och de tidigare filmerna på ett smakfullt sätt, vilket fick mig att skratta högt vid ett flertal tillfällen. 

Huvudakten startar efter att Peter Parker misslyckas med att stoppa Kingpin, vilket lämnar Miles att med sina nyfunna krafter själv försöka stoppa Kingpin och hans många superskurkar till hantlangare. Han får snart hjälp av flera andra "spindelpersoner" som läckt över från andra dimensioner. Spider-Gwen, Noir-Spider, Spiderpig, Peni-Parker och, viktigast av alla, en andra Peter Parker som deppat ihop efter att han lämnat sin fru och sysselsatt sig med att käka pizza i titta på tv i några år. Relationen mellan Miles och Dekadens-Parker är filmens hjärta. Den ena vill inget annat än att bli en hjälte medan den andra har lämnat det livet bakom sig. Dynamiken är god och de har båda mycket att lära från den andra.

Slutet var i mina ögon den svagaste akten eftersom skurkarna inte gavs lika mycket tid som de övriga karaktärerna. Filmen hade gärna fått vara en halvtimme längre och där helt fokuserat på skurkarna som kämpar för Kingpins sak. I stället för att kännas meningsfull blir slutstriden en kavalkad av one-liners mellan Miles och de andra spindelpersonerna och även en animationsfest, då de olika dimensionerna kollapsar inpå varandra likt spegelvärlden i Dr. Strange. Roligt och snyggt men inte tillräckligt för att lämna något minnesvärt intryck.  

Spider-Man: Into the Spider-Verse känns på många sätt som en välgjord Pixar- eller Disney-film. Tonen och handlingen känns anpassad för en yngre publik medan meta-humorn och den vackra animationen kan hålla de mer pålästa fansen intresserade. Jag rekommenderar den till yngre tittare och till fans som älskar de olika spiderman-universumen lika mycket som jag. Har du inget bättre för dig kan det vara värt att se den på bio, men har du annat för dig kan du gott vänta till den släpps på DVD.

Betyg: 3 av 5

  

Vill du läsa fler recensioner?

Spiderman: Homecoming

Venom

Deadpool 2


Decembertankar - Noveller och Lektörer0

15 december 2018

När den tredje testläsarens kommentarer landade i mailboxen häromdagen landade jag i några nya insikter. Förutom att fortsätta på min utstakade väg: fortsätta blogga varje vecka och sträva efter att få Devans Dans utgiven av ett större förlag. Kommer jag under våren starta upp två nya delmoment.

Decembertankar

Fler noveller

Det första är att skriva fler noveller. Medan Devans Dans varit hos testläsare har jag filat på min allra första novell och förra veckan skickade jag ut ett första utkast till några skrivande vänner för feedback, som kom tillbaka väldigt uppmuntrande. Novellen är i nuläget 4000 ord och mörkare än något annat jag tidigare skrivit. En mix av grim dark och high fantasy skulle man kunna säga.

Jag har tidigare skrivit om hur jag sett på noveller. På det stora hela en rätt tråkig genre eftersom det inte går att dyka in på djupet i någon del av berättelsen. Som läsare har jag aldrig riktigt fattat grejen. Men som författare kan jag nu se fördelen med noveller. Jag har hört i poddar att noveller är bra träning inför att ta sig an sin första roman, men eftersom jag aldrig uppskattat att läsa noveller har jag mer sett det som ett slöseri med värdefull skrivtid. Jag tänkte att det är bättre att träna på att skriva romaner direkt istället för att först ta mig an noveller.

Skrivandet och redigerandet av denna novell har gett mig mycket. Betydligt mer än vad jag hade förväntat mig. Dels är det skönt att se att processen rör sig framåt så snabbt. Första utkastet skrev jag på cirka 7-8 timmar (utslaget över cirka 6 veckor) skulle jag gissa. Och redan en vecka senare hade jag som sagt svar från fyra olika testläsare. Jämför detta med Devans Dans som tagit två år att skriva och som troligtvis kommer att ta något år till innan den är klar. Den här snabbare processen gav mig massor av energi och ideér till fler noveller. 

Jag har en fantasyvärld som jag håller på att bygga upp vid sidan av världen som Devans Dans utspelar sig i och jag tänker mig att skriva några noveller som utspelar sig i den världen dels skulle vara bra träning för mitt skrivande, dels skulle det hjälpa mig att göra den världen mer levande tills det är dags att sätta igång ett större projekt. Men mitt huvudsakliga fokus kommer fortsatt att vara Devans Dans och novellerna kommer jag att flika in när jag behöver lite paus från redigeringen.

  

Lektörssamarbete

För det andra  har jag inlett ett samarbete med en lektör. Detta skedde något slumpaktigt. Lektören Marita Brännvall  utlyste en tävling i höstas i en författargrupp på facebook där man kunde vinna ett lektörsutlåtande på sitt manus. För att vinna skulle man skicka in två scener från sitt manus. När tävlingen var över hörde hon av sig till mig och sade att jag inte hade vunnit lektörsutlåtandet men att hon ändå ville erbjuda mig en månads kostnadsfri coachning eftersom hon tyckte att mitt manus hade potential. Vi är mitt uppe i detta samarbete och det har varit väldigt lärorikt. Hon har sett över de första kapitlen på Devans Dans och ska snart även ge feedback på min novell.

Jag har även under året sparat ihop pengar som var menade att fungera som en början till en reservplan, utifall jag inte lyckades bli utgiven på ett större förlag. Denna plan har jag beslutat att släppa. De pengar jag har sparat ihop kommer jag i stället att lägga på lektörskostnader under nästa år. Skulle det i framtiden visa sig att något av de större förlagen inte vill satsa på Devans Dans får jag spara ihop nya pengar till de kostnader som ett boksläpp medför. Jag går på sätt och vis mer all-in skulle man kunna säga för den till synes omöjliga uppgiften att få ett stort förlag. Vi får se om det visar sig vara pengar i sjön eller om det ger resultat. Oavsett tror jag att det kommer att höja kvaliteten på Devans Dans och förhoppningsvis stärka mitt författarskap rent skrivtekniskt.


Läsåret 20180

09 december 2018

Många författare säger att man bör läsa många böcker i den genre som man själv skriver. Även om jag inte tror att detta är en järnhård regel ligger det säkert en hel del i det. Man förstår vad man själv och vad läsarna är intresserade av. Man får också en närmare relation till litteraturen, vilket tränar ens skrivande på en rad olika plan. Men den främsta anledningen är kanske att läsandet ska nära ens kreativitet och ge en nya ideér. 

  Läsåret 2018

Jag har alltid haft ett ganska inskränkt förhållande till mitt läsande. Jag har i princip bara läst fantasyböcker och sett allt som inte kan klassas in i fantasylitteratur som sekundärlitteratur. Jag har dessutom värderat mitt läsande helt utifrån kvalitén på de fantasyböcker jag har läst. Om böckerna jag läst under ett år har varit dåliga har det automatiskt varit ett dåligt läsår. Förra året var inget undantag, men trots detta lyckades jag i fjolårets inlägg lista en rad böcker som jag tyckte var väldigt bra, framförallt böcker från andra genrer. 

I början av det här året var min inställning densamma, men under våren tappade jag lusten att läsa fantasy (mer om detta i förra veckans inlägg). Jag behövde en paus. Pausen blev dock mer omfattande än jag tänkt och jag har nu landat i insikten att läsande som inte är fantasy kan vara precis lika meningsfullt. Det låter väldigt barnsligt nu när jag tänker efter, men jag har som sagt haft ett ganska inrutat och absolut sätt att se på vad jag gillar att läsa och inte.

Det blev totalt åtta fackböcker, åtta skönlitterära böcker och en massa manga, läst under 2018. Sammanfattningsvis har jag nog fått mest ut av mangaserierna. Särskilt One Piece, som är bättre än vad den någonsin varit. Men även Kingdom, Hajime no Ippo, Goblin Slayer, Haikyu och One Punch Man har varit extra bra i år.

Nästa år fortsätter jag med min paus ifrån skönlitteratur. Kanske tar jag mig an någon enstaka fantasybok, men i första hand fortsätter jag läsa mangaserier och mer facklitteratur.

  

Årets fyra bästa böcker

The Righteous Mind

Med boken The Righteous Mind gav forskaren Jonathan Haidt mig en bättre förståelse för varför våra politiker inte tycks kunna jobba tillsammans. Han har under flera år forskat på vad det är, djupt inom oss, som gör att vi landar i så olika insikter om vad som är rätt och fel. 

Principles

Ray Dalio är en av världens mest lyckades företagare. I boken Principles lägger han fram de insikter som han gjort, under sin 40-åriga resa, kring vilka principer han använt sig av för att lyckas både i privatlivet och i de företag som han drivit.  

Sins of Empire

Den enda fantasyboken som jag verkligen uppskattade i år var Sins of Empire. Highfantasy, gudar, musköter, politiska intriger, krig och massor av magi. En bok som både kändes bekant och nydanande på samma gång. 

The Girl With All The Gifts

Från första sidan var jag fullkomligen förälskad i både huvudkaraktären och upplägget som M.R. Carey skapat. Den tappade något i den andra och tredje akten men på det stora hela var The Girl WIth All The Gifts en bok som jag sent kommer glömma.