JL Fantasy

Varför skriver jag?0

07 mars 2021

Med risk för att blåsa upp min egen gärning, särskilt med tanke på att jag ännu inte gett ut en enda roman, och verka allt för pretentiös vill jag ändå berätta om vad jag vill få ut av mitt skrivande. Över tid har mina anledningar utvecklats från enkel nyfikenhet till grandiosa målsättningar som sannolikt aldrig kommer att uppnås.

Varför skriver jag JLFantasy Filosofi

Först en brasklapp. Jag funderade ett tag på om det var värt att lägga upp detta inlägg. Jag vet vad somliga kommer att tänka. Jag upplever att man kan se dessa personer lite varstans, särskilt på sociala medier. Hur de kommer att döma, jämföra och säkert se ner på en för att man vågar tänka högt och storslaget om sin egen potentiella betydelse. Den klassiska jantelagen.

Men jag tror samtidigt att detta är en del av vad det är att vara författare. Visst finns det de som bara skriver för sig själva, eller för att de "gillar" att skriva, utan några större tankar eller idéer om vad det gör eller vilken påverkan det skulle kunna få. Skrivandet suger dem till sig och om de inte skrev skulle de må sämre. Jag känner igen mig själv i det där. Jag tror dock att de flesta författare, om de är ärliga, vill mer än så. De kanske inte säger det högt till sina vänner, eller skriver det på nätet för vem som helst att läsa, men det finns där inne. Kanske inte hela tiden, men då och då tittar ambitionen fram, drömmarna om framtiden, tankarna om det potential som skrivandet rymmer, både för en själv och för andra. 

Jag började skriva för att idéerna uppenbarade sig för mig medan jag läste eller såg något jag gillade. Jag hade inga tankar på att bli författare, utan blev nyfiken och ville utforska denna nya sida av mig själv. Men det var allt. Jag hade, så vitt jag minns, inga större tankar om vad mitt skrivande skulle leda till eller några djupare tankar om hur skrivandet kunde påverka mig eller min omgivning. 

Detta har gradvis förändrats. I dag vill jag mer än bara skriva för skrivandet skull. Det beror förstås delvis på att jag har fått en bättre förståelse för vad skrivandet faktiskt innebär, men också för att jag läst och lyssnat på allt mer litteratur om författare, om skrivande och nu under det sista året även om filosofi som förvånande ofta pratar om skrivandets transformerande kraft. Men mest tror jag att det beror på att jag förstår mig själv bättre. 

Stoicism on FireThe Confucian PodcastFilosofiska RummetSweeny vs BardThe History of Philosophy Without Any GapsThe Philosopher's ToolkitPhilosophy NowWhen Breath Becomes Air48 Laws of PowerMasters of Greek ThoughtThe Great Ideas of PhilosophyThe Power of NowOn the Geneology of MoralsThe Will to PowerWhy Buddhism is TrueThe Power of VulnerabilityOn the Shortness of LifeMeditationsMans Search for MeaningEgo Is The EnemyThe Obstacle is The Way och Waking Up.

När jag ser listan på de poddar, kurser och ljudböcker om filosofi som jag läst och lyssnat på det senaste året slås jag av vilken påverkan de har haft på mig utan att jag stannat upp och reflekterat över det. Jag tycks inte kunna få nog, ju mer jag läser desto mer tycker jag att jag lär mig, ränta på ränta-effekten som jag skrev om för något år sedan har börjat ge sig till känna.

Mina tankar går ofta till filosofi, särskilt nu när jag är pappaledig och hemma med tre barn. Medan Folke och Elis leker i snöhögarna och Albin sover i vagnen vandrar jag runt i närheten och tänker på mitt skrivande och på livet i allmänhet. Det har blivit till en slags rogivande ritual de senaste veckorna.

Häromdagen slogs jag av en tanke. Varför skriver jag? Egentligen? Vilka funktioner rymmer skrivandet i mitt liv idag? 

JLFantasy Filosof Josef Lindell
Fotograf: Malin Grönborg    

Jag skriver för att det är svårt

There’s a secret that real writers know that wannabe writers don’t, and the secret is this: It’s not the writing part that’s hard. What’s hard is sitting down to write. What keeps us from sitting down is Resistance. - Steven Pressfield, The War of Art

Vi utökar vår kompetens och växer som människor när vi gör saker som är svåra. Jag sköt upp min skrivstart i 15 år. Rädslan för att misslyckas och övertygelsen att det jag skriver inte duger gjorde att jag aldrig började. Jag vågade inte skriva, inte ens bara för mig själv. Jag tålde inte att titta på det. Allt jag skrev var så dåligt. Jag bär på samma rädsla även idag, men nu fungerar den i stället som en kompass. Jag ser det som ett tecken på att jag bryr mig om det jag gör.

Filosofi, meditation och skrivande har tillsammans lett till att min syn på livet har expanderat. Det låter kanske flummigt, men idag ser jag möjligheter där jag tidigare bara såg hinder. Jag tänker klarare, jag vågar göra saker som jag tidigare undvikt, jag är mer vaksam på mina känslor och mina tankar och jag känner ett lugn inom mig som tidigare inte fanns där. Bara att skriva en text som denna och publicera den öppet för andra. Hade varit omöjligt bara för något år sedan.

Jag skriver för att vara ett föredöme

A person is a fool to become a writer. His only compensation is absolute freedom. - Roald Dahl 

Jag vet inte om jag håller med om att detta är sant. Verkligheten är för komplex att kunna sammanfattas i vackra one-liners. Jag tror att skrivandet i sig självt har ett inre värde betydligt större än enbart frihet. 

En sak som jag kan se är att mitt beteende påverkar min omgivning. Inte bara hur de ser på mig, utan hur de ser på sig själva. När jag strävar, jobbar hårt för att röra mig mot ett mål ser min omgivning det och påverkas av det, förhoppningsvis till det bättre. 

Det tydligaste exemplet är mina barn. Om jag vill att det ska gå bra för mina barn i livet, hjälper det att jag visar ett gott föredöme. Ger dem ett exempel på vad ett gott sätt att leva på kan vara. Om jag visar för dem att skriva, läsa, träna och att hårt arbete lönar sig kommer de att lära sig det. 

Jag skriver för att bidra till samhället

Det finns författare vars skrivargärning har bidragit till samhället på omätbara sätt. Astrid Lindgren, J.R.R Tolkien, George Orwell, m.fl. Även om det är en avlägsen dröm, tänk att få sitta vid samma metaforiska bord som dessa hjältar. 

Men are haunted by the vastness of eternity. And so we ask ourselves: will our actions echo across the centuries? Will strangers hear our names long after we are gone and wonder who we were, how bravely we fought, how fiercely we loved? - Wolfgang Petersen, Troy

Det är endast genom att aktiva människor möter världen som vi fortsätter att ha ett välmående samhälle. Det kan tyckas orättvist, borde inte saker och ting vara bra utan att vi hela tiden måste anstränga oss? Kan saker och ting inte bara fungera? Tillsammans gör vi den lite bättre än vad den var innan. Jag funderar allt oftare på om det jag gör verkligen bidrar till att ta mig mot det liv jag vill leva och om det hjälper till att forma samhället till något bättre. 

  

Varför skriver jag detta?

Som avslutning vill jag knyta an till min inledande brasklapp. Det är en sak att tycka och tänka dessa saker men varför måste jag lägga upp dem på bloggen? För mig finns det två skäl.

Det första är för att jag vill att bloggen ska fungera som en tidskapsel för mitt författarskap. I framtiden kan jag titta tillbaka på det här inlägget och förfäras över min högfärdighet. Eller så kan jag titta tillbaka och tänka. Det var under den här perioden som min målsättning blev tydliggjord. Det var nu jag vågade visa de delar av mig själv som jag tidigare kanske låtit sippra fram men inte helt och tydligt tagit ansvar för. 

Det andra skälet är för att jag tror på att tydliggöra sina målsättningar. Att försöka leva som man lär. Jag tror att själva akten att kliva fram och ta ställning, hjälper till att forma ens tankar. Det förbereder en för den fortsatta färden framåt, genom de prövningar som kommer på vägen.

------- 

Det är de anledningar jag har idag för mitt skrivande. Varför skriver du, eller varför skriver du inte?


Building a StoryBrand0

01 februari 2021

"If you confuse you lose". Marknadsföraren Donald Miller menar att människor inte dras till den bästa produkten. De dras till den med det tydligaste budskapet. Om bilderna på vår webbsida, språket som vi använder, mailen eller blogginläggen som vi skickar ut inte är tydliga med budskapet kommer människor att tappa intresse.

Building a Storybrand

Tycker du att marknadsföring är en av de tråkigare sakerna som en författare tvingas beblanda sig med? Känner du att vad man än försöker så är utfallet mer eller mindre detsamma? Kanske är det så att du inte vet hur du ska paketera dig själv och dina verk för att synas?

Jag har nyligen läst boken Building a StoryBrand: Clarify Your Message So Customers Will Listen av bästsäljande författaren och marknadsföraren Donald Miller. Marknadsföringskonceptet som han använder sig av kallas för Story Branding och metoden som den använder sig utav är att ta de universellt lockande aspekterna som klassiska hjälteberättelser har och använda dessa till att skapa en marknadsföringsberättelse som tydliggör ditt budskap och ökar din försäljning.

Hjälteberättelser har varit en del av den mänskliga historien i tusentals år. Från Gilgamesh, Jesus och Buddha till Harry Potter och Luke Skywalker. Litteraturhistorikern Joseph Campell skrev 1949 den nu klassiska boken The Hero With a Thousand Faces. I den menar Campell att alla mytiska narrativ genom historien är varianter av en och samma storslagna berättelse, en monomyt. Berättelserna kan tyckas vara olika men de genomgår alla samma faser och har ett djup i sig som lockat till sig läsare genom alla tider.

Storybranding ger dig som författare en tydlig steg-för-steg-metod som klargör vad kunderna reagerar på och hur du som marknadsförare kan lyfta fram detta i det du säljer. Boken är inte skräddarsydd för just författare utan riktar sig till företag av alla slag. Men jag tycker trots det att den har ett övertag mot andra marknadsföringsstrategier. Som fantasyförfattare kan jag monomyten utan och innan. Genom att använda just den som utgångspunkt och som inramning för min marknadsföring blir det lättare för mig att komma ihåg vilka grunder jag bör tänka på och kanske ännu viktigare, det blir lite roligare att tänka marknadsföring med den här metoden.

Punkterna nedan är en kortfattad version av bokens centrala budskap. Utöver att tydliggöra de olika stegen i din story brand, ger boken även övningar som ämnar att underlätta identifikationsprocesserna för dig och den går även igenom olika tips för hur du kan inleda din marknadsföringskampanj.

Så hur gör man monomytens universella element till en brand story? Det hela börjar med en hjälte.

Make your customer into a hero

  1. Kunden är hjälten. Det första steget är att förstå din roll i sagan. Du som författare är inte hjälten i din berättelse. Kunden är det. Det är allt för vanligt att nya författare försöker sälja sig själva till kunden. "Jag har den här bakgrunden eller det här intresset och det har gjort att jag kan skriva den här boken". Ännu mer vanligt är det att man i allt för stor utsträckning fokuserar på själva berättelsen och inte på vad berättelsen kommer att ge kunden (ja, det finns en skillnad här). Många författare säger att de inte har någon särskild målgrupp utan att alla är deras kund. Dessa är vanliga fel som författare gör när de ska försöka nå ut med sin bok. Innan du kan börja din marknadsföring måste du definiera vem din idealiska kund är och rikta budskapet till denne. Gå bortom bara demografi. Försök identifiera vad denne gillar, vad den läst tidigare, vad jobbar den med? Försök använda denna information till att rikta budskapet till och göra just honom eller henne till en hjälte. Bättre med en kraftfull kampanj till få än en urvattnad kampanj till många. 
  2. Hjälten har ett problem. Din förmåga att lösa kundens problem är kroken i din brand story. Vad oroar dina kunder sig för? Vad är det som gör att de kanske inte köper din bok? Har kunden kanske haft svårt att hitta fantasyböcker med tillräckligt mycket magi, romantik eller action i dem? Marknadsför då din story som den som ger dem detta. Kanske har de haft svårt att koppla av på sistone och behöver en bra fantasyberättelse att läsa. Din bok tar dem på en resa som får dem att glömma tid och rum. Försök att identifiera och skapa en lista av problem som du tror att kunden kan ha när den försöker hitta rätt fantasybok att läsa och rikta ditt budskap för att lösa ett eller flera av dem. Om du har en tydlig problembild som känns äkta får du ett starkare driv i din brand story.
  3. Hjälten träffar en guide. Varje hjälte behöver en guide. I Star Wars håller rebellerna på att förgöras, vår hjälte Luke Skywalker är fast på en ökenplanet. Men då får de tag på Obi Wan Kenobi som visar vägen framåt via kraften. Din roll i din story brand är att vara Obi Wan Kenobi. Du ska vara lösningen på dina kunders problem. Visa empati för deras problem och kompetens för att guida dem till lösningen. Men kom ihåg att inte kliva fram för mycket i din inledande marknadsföring, då riskerar du att bli hjälten istället för guiden. Bibehåll fokus på kundens problem.
  4. Guiden ger hjälten en plan. Du har hittat hjälten, identifierat dennes problem och positionerat dig själv som guiden som kan lösa dem. Det finns hopp. Du har nu kommit längre än de flesta andra i din marknadsföring, men det är fortfarande för tidigt att be dem köpa din bok. Om Obi Wan hade sagt åt Luke att åka upp i rymden och döda kejsaren första gången de träffades så hade de inte gått. Hjälten är inte redo. Kunden litar inte helt på dig och din plan ännu. Du behöver först vägleda kunden framåt i processen, utan att pressa den att köpa något. Detta kan ta olika former beroende på vilken form av marknadsföring vi pratar om. Boken ger en rad olika exempel. Det kan vara att visa upp hur just din plan har hjälpt tidigare kunder med korta blurbs på framsidan av boken, som följs av en knapp som lyder, "Läs mer" längst ner på reklamannonsen. Vilket i sin tur guidar kunden vidare till mer information om dig och din bok på din hemsida. Det kan vara att be kunden att fortsätta hålla kontakt med dig genom att skriva upp sig på din maillista, i utbyte mot att få en gratis novellsamling och med ett löfte om att det är enkelt att avfölja listan när som helst. Planen ska vara något som inte kostar kunden något. De är redan dränkta i marknadsföringsbudskap från alla håll och kanter så det är otroligt viktigt att denna uppmaning är så enkel och tydlig som möjlig. Det får inte vara för stort steg, som "KÖP HÄR!" vilket riskerar att skrämma bort kunden i det här kritiska stadiet.
  5. Guiden uppmanar till handling. Men planen är bara en plan. Hjälten måste själv till slut våga ta klivet in i det okända. Du har nu om du följt de första tre stegen och med din vägledande plan fostrat tillräckligt med förtroende för att be om ett köp. Det finns olika sätt att uppmana till köp men det viktiga är att göra det enkelt för kunden. En Köp här knapp ska synas tydligt på toppen av din hemsida, gärna i en annan färg, och även dyka upp då och då på andra ställen på din hemsida. Finns det för många andra knappar att tycka på blir inte uppmaningen tillräckligt tydlig. Hemsidan är extra viktig för det är ofta det första trevande kunder möter. De som inte redan bestämt sig, de som vill veta mer innan de gör ett köp.
  6. Handlingen hjälper hjälten att undvika misslyckande. Ben ger Luke en tydlig plan att följa för att nå sina mål. Lita på kraften. Om han inte gör det kommer rebellerna förlora och galaxen hamna i det onda Imperiets händer. Ofta är hjälten dock först lite rädd, han vill inte ta risken. I likhet med detta kan det hjälpa, de extra tveksamma kunderna, att tydliggöra just hur din bok kan hjälpa dem att undvika att misslyckas. Om vi pratar hemsidor kan det kanske finnas en särskild sektion som tveksamma kunder kan gå till för att läsa ännu mer om din bok och om dig. Länkar till nyhetsartiklar, intervjuer eller blogginlägg som visar på din kompetens eller bokens styrkor. Kom dock ihåg att detta inte ska synas först och främst på din hemsida eller i din reklam.
  7. Hjälten når fram till ett lyckligt slut. I likhet med att visa vad som kan hända om hjälten misslyckas måste visionen om vad som kan hända om han lyckas också vara tydlig. Vi vill vara lyckliga. Även om en del av oss är skeptiska till en del köp av böcker så finns det en del inom oss som vill tro. Kanske är det ändå den här boken som är den där jag har letat efter. Det är alltid viktigt att exempelvis ha en lockande framsida på boken. Om du ska lägga ut pengar på något i din marknadsföring borde en riktigt snygg framsida ligga långt upp på din prioriteringslista. Ett annat exempel som visar exempel på lyckliga slut kan åter igen vara din hemsida där du kan ha sektion som visar bilder på eller fler blurbs av nöjda kunder. Om det är en reklampost vi talar om kanske du kan ha en liten dekal som visar att du vunnit ett pris eller en större novelltävling. Många människor dras till ett lyckligt slut. Ge dem en sista liten mjuk knuff som leder dem till det.  

   

Så är detta något som man som författare kan ha användning av? Kommer det att leda till en ökad försäljning? Donald Miller säger självklart det. Jag är skeptisk kring vissa delar, framförallt punkt sex och sju. Jag ser inte tydligt framför mig hur stort värde dessa två punkter har för just författare, men boken riktar sig som sagt till alla typer av företag. Ofta känns det också som att de regler som gäller på den amerikanska marknaden många gånger inte stämmer överens med hur det fungerar på svenska. Flera av dessa råd är saker som jag tror att de flesta författare redan gör vilket kan göra boken överflödig för somliga. Men för min del känns det ändå betydligt bättre att ha ett tydligt koncept att gå efter. En riktning. En guide, som steg för steg delar upp marknadsföringens grund och leder mig framåt. Påminner mig om hur jag ska tänka i stället för att testa lite av allt möjligt och se vad som fungerar. Kanske kan den hjälpa dig med. Gå ut och bli hjälten som skapar det där fantastikundret.


Årskrönika 20200

11 januari 2021

Årets största händelser, hur det gick med mina skrivmål under covid, Pokemon Go som copingmekanism och vad jag läst och lyssnat på under 2020.

2020 var ett blandat år för min del. Flera positiva saker. Albin föddes. Familjen fick ett nytt hem i Bjästa. Jag tog tjänstledigt och var hemma halva året för att plugga på distans. I samma veva höll vi barnen hemma från förskolan i två månader för att de skulle kunna fortsätta träffa sin farmor och farfar, vilket gick över förväntan. Jag tog äntligen min lärarexamen i religion för gymnasiet, och påbörjade ett masterprogram i Utbildningsledning. Jag startade en ny skrivgrupp och drog igång ett stort samarbete med en rad svenska fantastikförfattare på bloggen.

Men det var även ett år som rörde till det och när saker inte gick som det var tänkt. Missad sömn. Instängdhet. Flera månader utan att kunna träffa vänner. En ständig känsla av att inte ha någon tid för mina egna projekt, vilket ledde till perioder då jag inte skrev någonting och första gången på allvar övervägde att sluta blogga helt. Det var ett år då vi dagligen brottades med att hålla energin och framtidsvisionerna vid liv.

Måluppföljning

Inför 2020 satte jag upp fem mål för mitt skrivande och ska jag vara ärlig har det gått sisådär med dem.

Det första målet var att jag skulle njuta mer av skrivandet. Det har jag gjort men inte på det sättet jag tänkt. Tanken var att jag skulle fortsätta skriva dagligen och inte lägga så stor press på mig själv. Men i och med att Albin, vårt senaste tillskott i familjen, sovit väldigt dåligt både på dagar och nätter har jag inte funnit någon skrivenergi under året. Detta har jag sett som ett misslyckande och varit något som jag i perioder känt mig frustrerad över. Men de gånger jag har skrivit har det varit väldigt befriande.

Det andra var att jag skulle ha en avslappnad inställning till min blogg. Det har jag på sätt och vis haft. Jag skrev endast 12 inlägg till bloggen under hela året. Betydligt färre än de ca 50 inlägg per år som jag har snittat under de senare åren. Det har gått rätt bra att inte klanka ner på mig själv för att det blivit så, året har inneburit ett flertal omställningar och då är det inte konstigt att skrivtid och skrivenergin får stå åt sidan en stund.

När jag insåg att jag inte skulle orka skriva särskilt mycket själv till bloggen uppfylldes jag under en period av missmod. Att skriva ett inlägg varje vecka var en stor sak för mig under bloggens första levnadsår och jag lade ner mycket tid och möda på det. Att på grund av sömnbrist nu knappt orka få ur mig ett inlägg i månaden, såg jag som ett hinder för mitt mål att bli utgiven av ett större förlag en dag. Jag ville verkligen skriva fler recensioner av serier och påbörjade flera men orkade inte färdigställa dem. Att jag sedan även tvingades pausa mitt samarbete med min lektör, sved också.

Folke och Elis hälsar Albin välkommen hem från BB.

Det tredje var att experimentera med en ny idé till bloggen.  I början av året hörde författaren Markus Åberg av sig och kom med idén om att starta en serie blogginlägg på ett givet tema - Fantastiken under 2020-talet. En serie där vi tillsammans diskuterade fantastiken och sia dess framtid på olika vis. Kanske kunde vi bjuda in andra fantastikförfattare och skapa en slags tråd som utvecklades under året. Jag var positiv, men osäker på om vi skulle få folk att ställa upp. Till min förvåning ställde nästan samtliga jag frågade upp – 16 stycken författare har bidragit med inlägg om diverse ämnen. För detta är jag oerhört tacksam.

Ämnet som har varit mest tongivande bland författarna är så klart Covid-19. Flera författare har berört hur pandemin påverkat deras författande och hur de upplevt att synen på genrerna i stort har förändrats i och med coronavirusets framfart. Några skrev om digitaliseringseffekter och marknadsföring. Ett annat tema som legat mig nära om hjärtat är spekulationer och tankar kring ett svenskt fantastikunder. Flera författare dök in i anledningarna till varför läget är som det är och andra gav sina spaningar på vad som kan göras för att svensk fantasy ska kunna sälja mer.

”Ingen kan anklaga dig för att stryka svensk fantastik medhårs.” Så sade en författarkollega efter att ha läst en tidig version av mitt avslutande bidrag till fantastiken under 2020-talet. Det inlägget, Vi gör svensk fantastik en björntjänst, blev årets mest lästa inlägg och ledde till nästan 300 kommentarer på Facebook i olika forum. Totalt hade bloggen 4228 unika besökare som tillsammans besökte sidan ca 10 000 gånger under 2020. Det är marginellt mindre än i fjol.

Josef Lindell och Torbjörn LöwendahlTorbjörn Löwendahl på besök i Bjästa

Det fjärde målet var att jag skulle träffa författare som jag tidigare bara hade pratat med online. Det är lustigt nu när man ser tillbaka på året att jag satte just det här målet för just det här året. Men helt misslyckat var det inte för jag träffade faktiskt författare Torbjörn Löwendahl i somras, som av en händelse spenderade en del av semestern i Höga kusten.

I stället för att åka på konvent startade jag upp en ny skrivgrupp. Sedan min förra grupp upphörde för några år sedan har jag känt en saknad och beslutade mig därför att själv skapa en ny grupp via mina kontakter och sidor på Facebook. Detta blev ett betydligt större projekt än vad jag först trott. Intresset var stort och i stället för en skrivgrupp blev det sex stycken. Författaren Ewa Holmqvist intervjuade mig om initiativet på hennes blogg. Denna skrivgrupp har jag uppskattat mycket under året.

Det sista målet var att upprätthålla mina rutiner.  Detta har jag inte lyckats göra och det tror jag är allra viktigast faktiskt.

Under det här året, utan vänner, året av ändrade rutiner och året med skrikande barn glömde jag bort att jag behöver mina rutiner – träning, meditation, läsning, dagbok, skrivande och nu även Wim Hof-övningar, för att må bra. Både i kropp och själ. Att pausa dem för att bara ”härda ut” under en intensiv period var inget bra alternativ. Även om det ibland tar emot att göra rutinerna så ger det så mycket mer, det gör mig lugn, stark och målmedveten. Även om jag inte har tid, måste jag fortsätta ta mig tiden för dem.

Detta är mitt enda mål under 2021, att fortsätta upprätthålla mina rutiner. Jag tror att om den grunden sitter kommer energin tillbaka och förhoppningsvis ska även fingrarna leta sig tillbaka till tangentbordet lite oftare.

Pokemon Go

Pokemon Go som copingmekanism

Det kanske låter hemskt att säga det men mycket av årets jobbiga sidor har inte varit på grund av covid-19 utan på grund av vår nyfödde. Eller snarare hans sömnmönster. Jag älskar honom mer än livet självt, men sömnbristen som han medfört har inte varit något skämt. Det har varit en av de största utmaningar som jag och min fru mött.

Efter förlossningen drabbades min fru av en depression, vars mest intensiva fas varade i några veckor. Det gick som tur var över under sensommaren. Men isoleringen från våra vänner och sömnbristen har lett till att det hela året har känts som om vi gått i en dimma. Merparten av mina och Hannas samtal har kretsat kring hur vi ska handskas med detta. Jag tycker att vi har hittat ett sätt att hantera det hyfsat och vi hoppas på att nu när Albin, nu när han börjat krypa, kanske kommer trötta ut sig lite mer och sova bättre.

Efter ett besök av barnens kusiner under sommaren började jag och Hanna spela Pokemon Go. Spelet var en bra katalysator för att tvinga ut mig och Hanna och med rörelse och frisk luft injicera lite energi i kroppen. Jag var besatt av spelet (och många andra spel) när det släpptes men lade ner det i samma veva som jag gick på spelberoendeträffar under 2016–2017. Att börja spela det igen var därför inledningsvis ett beslut som jag var skeptisk till.

Till en början fungerade det bra. Jag spelade allt mer och gick ett tag 10 mil i veckan, oftast med Albin i barnvagnen – vilket var ett av få sätt att få honom att somna. Energin kändes under någon månad rätt bra igen, trots lite sömn på nätterna. Men när temperaturen började sjunka blev det inte lika energigivande att gå ut och gå.

Trots det fortsatte jag spela. Framförallt blev jag väldigt intresserad av spelets nya PvP-funktion. Jag läste på guider om olika moves, hur man kan utnyttja lagg till sin fördel, vilka Pokemon som var mest relevanta i metan och så vidare.

Ja, ni hör ju.

Det som skulle ge mig energi blev till slut det jag fruktade. Jag klarar inte av att hantera spel. Sociala spel som brädspel, visst, men inte spel där man kan spela själv och tävla mot andra. Jag försökte skära ner på tiden framför skärmen några gånger men lyckades inte. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och avinstallerade spelet.

I stället har jag åter igen försökt skifta fokus till mina rutiner i förhoppning att kunna balansera sömnstörningarna något. Det har hjälpt mycket att få tillbaka energi och nu på slutet även fått mig att leta mig tillbaka till tangentbordet på morgnarna.

When Breath Becomes Air

Vid trettiosex års ålder och i slutfaserna av sin läkarutbildning får Paul Kalanithi beskedet att han har lungcancer. When Breath Becomes Air är boken som Paul skrev de sista månaderna i sitt liv. 

Mitt läsande och lyssnande

Något som det dock har funnits mer tid för är läsande. Medan Albin har sovit i bärselen eller i vagnen har jag läst och lyssnat på poddar och ljudböcker. Jag satte som mål för året att jag skulle läsa 40 böcker och det har jag med råge överskridit. Årets bästa bok var When Breath Becomes Air av Paul Kalanithi. Det mesta av det jag har läst har varit ganska snäv litteratur på grund av de tre kurser jag läst under året: Religionshistoria, Religionspsykologi och Utbildningsledning.

Utöver dessa kurser har jag även förkovrat mig inom filosofisk och självutvecklingslitteratur men också någon enstaka bok om skrivande och tre fantasyböcker. Särskilt den filosofiska litteraturen har öppnat mina ögon och gett mig många tankar och idéer till mina böcker. 

Den bästa nya mangan jag hittat under året är The Beginning After The End som handlar om en bäbis som föds med alla sina minnen kvar från sitt förra liv, där han var en kung. Mangan One Piece har nått 1000 avsnitt, den startade 1999 och i mina ögon fortsätter serien bara att bli bättre och bättre. Jag sticker ut hakan och säger att skaparen Eiichiro Oda borde vinna Nobels litteraturpris för det han skapat. I övrig har även Solo Leveling och Jujutsu Kaisen varit extra intressanta att följa i år.

Jag har lyssnat på mycket poddar under året. Totalt sett 336 timmar av allehanda material. Ämnen som jag funnit extra intressanta under året är informationsekologi, meritokrati, covid-19, BLM, stresshantering och skolutveckling.

Bäst av dessa har som vanligt Making Sense med Sam Harris varit men jag har även gillat det Förlagspodden, Kvartal, Ledarredaktionen och Kornhall & Netz tagit upp under året.

___________________________________

  

Skule Berget

Blev rekordmånga vandringar i år, en av fördelarna med att bo i Höga Kusten. Här är hela familjen på väg upp till toppen av Skuleberget. 

Kan du bära alla oss?

Mycket tid hemma med hela familjen - Kan du bära alla oss?

BordAlbin

Allra mest tid har gått åt att bära och rulla runt på Albin. Flera nya multitaskingskills har upptäckts.

Hela familjen i sängen

Vardag.

  

___________________________________

Tack till er som följt mina inlägg under året. Jag ser fram emot nya tag under 2021 och allt vad det bär med sig. 


Vi gör svensk fantastik en björntjänst0

25 december 2020

Under året har 16 fantastikförfattare öppnat på locket in i sina tankar om 2020-talet. Idag avslutar jag serien om fantastiken under 2020-talet med mina egna tankar som kretsar kring hur vi som författarcommunity kan utvecklas tillsammans.

Josef Lindell

Fotograf: Malin Grönborg

Vi måste börja ta böckerna på allvar

Jag står mellan två montrar på Fantastikgränd och funderar på vilken av dem jag ska gå till först. Året är 2018 och jag är på Bokmässan för första gången. Jag är fortfarande rätt ny på det här med att skriva recensioner till bloggen och undrar om det är värt all tid jag lagt ner på det. Kanske är det bättre att sluta blogga och istället fokusera på att skriva färdigt mina böcker? Bloggandet verkar ändå inte få någon större respons från läsarna. Fram kliver en svensk författare, sträcker fram sin hand och säger ungefär följande: 

Jag läste ditt inlägg om recensioner och svensk fantasy. Jag har också tänkt på det där, att ingen vågar säga något negativt om andra författares böcker. Jag har slutat läsa recensioner, eftersom det mest är ryggdunkande och vänner som promotar vänner. På sin höjd lämnar de någon mindre negativ kommentar i slutet av recensionen för att balansera upp det hela en aning. Jag läser nu bara svenska böcker om de rekommenderats av någon jag verkligen litar på.

En snabb googling på recensioner av svensk fantastik ger läsaren bilden av en blomstrande genre med inget mindre än genialiska författare och litterära verk som kan mäta sig med vem som helst. Samtidigt lyser formuleringar som innefattar någon form av negativ eller konstruktiv kritik med sin frånvaro.

En del av exemplen nedan är från sidor som jag beundrar och ser upp till. Ett av dem är från en av mina egna recensioner av svensk fantasy. Men det här inlägget och den kritik som det rymmer handlar inte om enstaka individer, utan om ett problem som jag upplever att genrerna i stort dras med.

”Det här är en av de bästa böcker jag läst i mitt liv och då har jag läst ett tusentals från barndom till nu…” 

”De korta kapitlen slukade jag i stadig takt och på mindre än en förmiddag var boken utläst.”

”Den bästa ljudboken jag någonsin hört…”

"Författaren har lyckats med allt, och då menar jag verkligen med allt, boken slår många internationella och stora fantasyförfattare på fingrarna…”

”Enkelt uttryckt. Boken är förmodligen den bästa svenska fantasyboken jag läst.” 

För att svensk fantastik ska kunna utvecklas och tas på allvar av omvärlden behöver vi bli bättre än så här. Vi måste börja ta böckerna på allvar. Jag har tidigare skrivit om den tysthetskultur som jag uppfattar inom svensk fantastik, hur den lett till att det uppstått ett vakuum av kritiska recensioner, och hur detta har påverkat mig som bloggare. Men varför har detta recensionsvakuum uppstått?

Jag tror att det finns tre huvudsakliga anledningar.

För det första är konkurrensen större än någonsin. Trycket från världens engelsktalande länder, men även den ökande inhemska egenutgivningen och småförlagen, har gjort att endast ett fåtal böcker når uppmärksamhet som sträcker sig längre än någon dag efter utgivningen. Det ges med andra ord ut fler fantastikböcker än någonsin, trots svag försäljning för varje enskild författare.

För det andra ser de större förlagen att svensk fantastik säljer dåligt, vilket gör dem obenägna att satsa på nya författare. Flera av årets gästinlägg på JLFantasy har berört ämnet. Det finns till och med exempel där förlag hellre ”döper om” boken och säljer den som ”magisk realism” i stället för att kalla den för fantasy. Därför tvingas fantastikförfattare leta sig till mindre förlag eller egenutgivning, vilket leder mig till den tredje anledningen till det rådande klimatet inom fantastikens Sverige.

Vi bor i ett land med liten befolkning. Många i branschen är både författare, recensenter och förlagsrepresentanter. Alla känner alla, och vi är rädda för att trampa varandra på tårna. Vi tror att negativa recensioner och kritik kan skada samarbeten och relationer och göra att vi tappar värdefulla kontakter och recensionsexemplar.

Så stenhård konkurrens, en genre med låg status och en bransch där alla känner alla. Det är fullt förståeligt att vi som är verksamma inom svensk fantastik inte direkt känner oss manade att snacka ner den ytterligare genom att publicera negativ kritik om våra författarkollegors prestationer. Men vilka konsekvenser får ett sådant klimat för svensk fantastik på lång sikt?

Foto: searchenginejournal

Devalvering av betygens och tipsens innebörd

Litteraturvetaren och journalisten Maria Schottenius skrev en text i DN Kultur om litteraturkritik där hon menar att många kortare recensioner om böcker egentligen inte är recensioner, utan snarare boktips. Ofta är de mer en redogörelse av vad boken handlar om, likt en längre bokbaksida. Många gånger är det till och med svårt att se om recensenten gillar boken eller inte. Jag tror att flera av oss skriver neutrala recensioner och, om vi kan, lyfter fram de positiva delarna i böckerna extra mycket. Syftet med att skriva dessa recensioner är i de flesta fall att hjälpa svensk fantastik. Vi vill uppmärksamma författarna och gärna öka deras försäljning så att det där efterlängtade fantastikundret kommer någon gång. Men vi gör fantastiken en björntjänst.

Jag menar att dessa texter har en negativ effekt för läsningen av svensk fantastik ur ett längre perspektiv. Sammantaget bidrar de till att devalvera betygens och tipsens innebörd och leder till att läsare kommer till böckerna med fel förhoppningar. Somliga läsare blir då brända och vågar sedermera inte ge svensk fantastik en chans, i linje med kommentaren som jag fick av författaren på bokmässan. 

Fotograf: Dariusz Sankowski

Vad är värdet i kritiska recensioner? 

I sin text menade Schottenius även att det av många idag anses vara, i större utsträckning än tidigare, onödigt och lite fult att skriva kritiskt om andra. Tiden då litteraturkritikerna kunde sitta och läxa upp författarna över deras felsteg samtidigt som recensenten hyllades för sina skarpsynta kommentarer är förbi. Kanske mestadels för det bästa.

Jag kan förstå kritiken av de kritiska recensionerna ur författarens och förlagens perspektiv. Jag läste nyligen en undersökning om onlinerecensioners negativa effekter på försäljning och den visade att endast en negativ recension kan driva bort så mycket som 20 % av en boks potentiella kunder. Fyra kritiska recensioner kan driva bort upp till 70 % av kunderna. Det finns så klart ytterligare faktorer som är relevanta, men det är uppenbart att en kritisk recension kan ha negativa effekter på försäljning.

Men det finns också andra, mer långsiktiga värden som är viktiga att lyfta fram. Recensioner är primärt inte till för författare och förlag, de är till för läsarna. Om fler bloggar, youtubesidor, poddar och andra medier skulle analysera och kritisera böcker, tror jag att det skulle hjälpa läsare att hitta böcker som de verkligen uppskattar. I stället för att bli frustrerade på det de läser och sedan kanske avsäga sig svensk fantastik helt och hållet – ett fenomen som jag upplever är betydligt vanligare än många tror och något som jag själv gjort i perioder.

Visst förstår jag att många läsare inte kommer till litteraturen via bokrecensioner på blogginlägg och poddar. Så att förvänta sig att svensk fantasy plötsligt ska börja sälja för att vi skriver om den på en illa läst blogg är inte rimligt. Men vi måste först ta böckerna på allvar om resten av landet ska göra det. 

Jag tror även att det skulle göra fantastiken starkare. Fler skulle se att vi är måna om att skapa böcker med hög kvalitet. Fler skulle våga ta sig an genren och på sikt kan det göra att den ses mer som de andra genrerna, likt hur den gör i de flesta engelsktalande länder.

Så kanske är det dags att ta tillbaka åtminstone en liten del av den hyllade recensenten som proklamerade ut sina åsikter och skrämde författare med sina skarpa åsikter. Fantastiken behöver fler kritiska röster, men det är viktigt att kritiken framförs med omtanke och hänsyn. De få svenska fantasyböcker jag har recenserat, delvis kritiskt, har jag faktiskt fått en del positiva kommentarer kring av författarna själva. En av dem sade till och med att jag var den enda som gett någon mer genomgripande respons på boken efter att den blivit utgiven.

Foto: probo.inexure

Kritiska och konstruktiva recensioner

Jag hoppas att vi inom fantastiken gör 2020-talet till årtiondet då vi lyfter varandra och fantastiken i stort. Inte bara genom att försöka hjälpa varandras försäljning, utan genom att vara ärliga och konstruktiva med varandra. Författare behöver utmanas och kritiseras på ett konstruktivt sätt. Egentligen är det inte bara recensioner detta gäller, utan en allmän inställning att vara villig att lyssna på dem som tycker annorlunda än en själv. Jag hoppas också att vi under 2020-talet är transparenta med detta och visar att det är okej att både ge och ta emot kritik – även om det svider i stunden.

Jag vill avsluta med en uppmaning till alla där ute som har en plattform av något slag. Fortsätt gärna tipsa, men våga även skriva mer analyserande och kritiska recensioner av svensk fantastik. Skriv mer om de sakerna i böckerna som kunde utvecklas och var vaksamma med att skriva allt för översvallande positivt.

Det måste finnas plattformar som gör att läsarna lättare kan sålla bland den enorma mängd av litteratur som ges ut idag. Men det behövs även för att nya recensenter ska kunna träna sig i konsten att skriva kritiska men också konstruktiva recensioner. Jag är övertygad om att genren behöver det om den i framtiden ska tas på allvar av fler än bara inbitna fans.

-----

Jag hoppas att ni gillat den här serien av inlägg om fantastiken under 2020-talet. Skriv gärna en kommentar här på bloggen eller på Facebook om det här inlägget eller om serien i allmänhet om ni vill se fler liknande satsningar i framtiden. Om ni vill följa mig och bli uppdaterade på när det kommer nya inlägg kan ni gå in på min författarsida och gilla den. Tack till alla författare som ställt upp och bidragit med sin tid och sina tankar och tack till er som läst inläggen under året. Extra tack också till Markus Åberg som kom på idén till den här serien och skrev det första inlägget.


Fantastiken under 2020-talet, Del 16 - Kristina Hård0

01 december 2020

Under året kommer en rad författare att skriva artiklar på temat Fantastiken under 2020-talet. De har möjlighet att spana efter trender, lämna önskemål, belysa det lilla eller det stora, spinna vidare på och diskutera tidigare författares texter eller överraska i största allmänhet.

Kristina Hård

Syns vi inte, finns vi inte, finns vi inte kan ingen köpa våra böcker.

När jag 2007 letade förlag till min debutbok, sf-romanen Alba, såg det inte ut som det gör idag. Många av dagens mindre fantastikförlag var inte etablerade. Fantastikgränd på Bokmässan var inte ett begrepp. Ingen hoppades ännu på det svenska fantastikundret. Jag minns en händelse från LitteraLund (LitteraLund är en årlig bokfestival för ungdomslitteratur som hålls i Lund) som återberättades för mig. Någon, en förlagsmänniska, hade ställt sig upp och höjt rösten mot den fördärvliga engelskspråkiga ungdomslitteraturen. Läs fantasy. Och när det gällde den svenska vuxenfantastiken uppvisade den etablerade bokbranschen i stort samma avståndstagande som idag.

Sedan dess har mycket hänt, även om vissa saker är sig trist lika. Men om jag ska våga mig på att sia om Fantastiken under 2020-talet, är det att det kommer fortsätta hända saker eftersom det ligger i sakens natur när något sätts i rullning. Det stannar inte.

Mycket klokt om detta har redan skrivits av mina författarkollegor. Patrik Centerwall sammanfattar mina känslor om vad som är relevant i svensk fantastik idag. Markus Sköld utmanar desillusionen inför det uteblivna svenska fantastikundret. Sten Rosendahl skriver om att runda de etablerade förlagen som är rädda att ta risker. Tina Back pratar om nya vägar att nå ut, utmana det stelbenta … Helst av allt, tänker jag, vill vi att nya läsare hittar våra böcker. Först då kan fantastikundret inträffa.

Under några år var jag gästlärare vid en folkhögskola i mörkaste Småland. De hade ett skrivprogram och jag var där för att de skulle få prova på fantastik. De hade själv bett om det. De var unga människor som tyckte det var kul, genren var inte främmande för dem. De var med andra ord våra potentiella läsare – de som Anna Jakobsson Lund kallar svansen. Men de kunde inga svenska fantastikförfattare vid namn eller ens boktitlar, de kände inte ens till att det fanns svensk fantastik. Jag rabblade namn – de skakade mest på sina huvuden. Likadant varje gång jag var där.

Men vi jobbar stenhårt för att synas, protesterar ni säkert.

Jag vet!? Och jag tvivlar inte på det! Men jag vägrar tro att våra böcker aktivt väljs bort, snarare att läsarna aldrig hittar fram till dem. De här eleverna var inte aviga, de visste genuint inte att svensk fantastik existerar.

Om dessa unga vuxna inte visste, hur många fler finns det i vårt land som inte har en susning om svensk fantastik?

Jag har också under ett antal år undervisat vid Lunds universitets författarskola. En tvåårig skrivutbildning. 25-30 studenter i blandade åldrar per årskull gör det högt i tak. Man kommer in på skrivprov och höga ambitioner. Jag föreläser om att skrivafantastik för de som går andra året, det ingår i utbildningen att prova på olika genrer. Jag börjar alltid med att fråga vilka som läser sf eller fantasy. Majoriteten är tysta frågetecken. En handfull räcker upp händerna. Likadant varje år.

Jag frågar de andra om de inte har läst Nils Holgerssons underbara resa, om en påg som krymper och flyger på en talande gås? Eller Bröderna Lejonhjärta?

Jo, de har de ju.

Eller 1984?

Jo.

Kalocain?

En tjänarinnas berättelse?

Mästaren och Margarita?

Aniara?

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar?

Kafkas Förvandlingen?

Ja, ni fattar. Det är nästan som ett partytrick.
Ett år ställde jag motfrågan: Varför (i hela friden) läser ni inte sf eller fantasy? Här är några av svaren jag fick:

Ändå lyckas alla alltid med att skriva fantastikuppgiften de får. Och texterna de skriver är roliga, intressanta, tänkvärda, ibland hemska, ibland överraskande – precis som de ska vara! Vad jag försöker säga är att  de flesta har det nog i sig, både att skriva och att läsa fantastik, oavsett ålder, men av någon anledning finns det hinder på vägen som först måste bort.

Att plocka upp en svensk fantastikbok måste kännas naturligt och där är vi inte än.

Går det att lösa eller är det helt enkelt för svårt, komplicerat, för många parametrar som spelar in för den enskilde aktören? Är storförlagen lösningen, som med sina resurser kan göra en bok synlig och har logistiken att sätta den i händerna på folk med uppmaningen LÄS!? Har de viljan, kompetensen, intresset har ju varit ljummet hittills? Ja, ni vet ju hur det kan låta:


Ibland tänker jag att vi är så fulla av vår egen bild av fantastik att vi glömmer att lyssna på de som vanligtvis inte läser i genren. Det är lätt att avfärda dem, samtidigt som vi kan gnälla över att inte bli lästa. 

Men kanske håller det svenska fantastikundret ändå på att ske, fast vi ser det inte. För det händer i smått, på många olika fronter, och är inte överblickbart. Ett storförlag ger ut en fantasy eller science fiction, det händer trots allt. Vi blir fler som skriver, fler som ger ut, fler som delar erfarenhet. Vi nätverkar. Nya vägar att nå ut växer fram. Nya möjligheter. Tekniken öppnar upp. Förlag poppar upp. TV-serier och film påverkar. Unga fantastikläsare omvandlas till vuxna sådana. Fantastiken smyger sig in i mainstreamlitteraturen, i popkulturen. De okunniga läsarna vinns över en åt gången. Acceptansen för det fantastiska växer. Och så en dag kommer ketchupeffekten.

Och då kanske det ser helt annorlunda ut än vi föreställt oss från början.

  

________________

Är ni intresserad av att veta mer om Kristina Hård och hennes författarskap kan ni gå in på hennes hemsida.