JL Fantasy

Inför Game of Thrones säsong 70

15 juli 2017

På måndag börjar säsong sju av Game of Thrones. Här är mina förutsägelser om vad som kommer att hända baserat på tidigare säsonger och de trailers som släppts.


Spoilervarning för hela säsong 7 


Handling rörande The Iron Throne

Säsongen startar med att Daenerys anländer till Dragonstone och börjar planera hur hon ska ta över Westeros. Dany har krossat allt motstånd som ställts i hennes väg och nu ska hon göra samma sak i Westeros. Tyrion försöker dock informera henne om komplexiteten kring kronan i Westeros och samtidigt övertyga henne att inte bränna alla som står i hennes väg till grunden, som hon gjort med Yunkai och Meereen. 

Därefter får hon besök av John Snow och hans kompanjoner. Förvänta er en hel del återföreningar (Melisandre och Davos t.ex.) och diskussioner mellan Dany och John om hur de bäst ska förbereda sig på den kommande invasionen från The White Walkers. Det vore dock alldeles för enkelt om de två huvudkaraktärerna enas så snabbt. Dany struntar i Johns och Davos råd, om att The Iron Throne inte spelar någon roll. Detta har varit hennes problem ända sedan säsong ett, hon vill ha tillbaka "sin tron" för mycket. Nu då hon är så nära blir hon för lockad för att bara släppa det trots att hon innerst inne vet att de har rätt. Med sin enorma arme av Dothrakis, Unsullied, nya skepp och sina drakar känner hon sig lite väl övermodig och tror att hon kan besegra Cerei Lannister enkelt, vilket är ett stort misstag. 

Dany delar in sina styrkor i två grupper och försöker ta över hela västra och södra delen av landet på en gång. Halva armen attackerar Casterly Rock. Tyrion hjälper dem in där via kloakerna. Han sade i en tidigare säsong att hans far tvingade honom att jobba i dem som ung. Den andra halvan av armen attackerar Kings Landing. Det går dock inte så enkelt som Dany tror, trots att hon har både Drakar och Dothrakis. Cercei kommer att vara galnare än någonsin och göra allt som krävs för att stoppa Dany. Kanske tas någon av Dany's löjtnanter till fånga, jag gissar på Yara eftersom att det skulle få Theon att fortsätta sin redan pågående karaktärsutveckling när han då måste rädda sin syster. Cercei skaffar flera allierade. Där ibland Freys, Randyll Tarley, Euron Greyjoy och kanske även The Iron Bank. 

Jag tror inte att Cercei kommer besegras helt förrän nästa säsong. Men om det sker i den här säsongen gissar jag att det är Jamie som slutligen dödar henne. Han blir både Kingslayer och Queenslayer och uppfyller därmed profetian som Cercei fick när hon var liten. Om detta sker tror jag att det kommer att vara en väldigt sorgsen scen, snö överallt, hela staden i ruiner och alla är döda omkring dem. I ena trailern bär Cercei skinn i Kings Landing, kanske har den eviga vintern redan spritt sig över hela landet och därför skulle detta kunna vara en del av den vision som Dany hade i The House of the Undying i slutet av säsong två, där hon såg järntronen täckt av snö. 

Jag tror även att många andra karaktärer dör i dessa strider eller i bihandlingar kopplade till dem. Sandsnakes dör, troligtvis allihopa, och därmed knyts Dorn-handlingen ihop. High Garden-handlingen är mer eller mindre redan över, alla utom Olenna (The Queen of Thorns) är döda och så tror jag att det förblir, inga större ändringar för Tyrells. 

Handling rörande The North

John Snow har utropats till King in the North och en stor skara karaktärer har flockats under honom för att möta hotet av The White Walkers. Eric Dondarrion, Thoros of Myr, The Hound, Brienne är de nya tillskotten till hans arme. John behöver ena Westeros för att möta de dödas arme. Först måste han ena the north. I de första avsnitten har John problem att övertyga alla lords, ledda av Sansa och Littlefinger. Efter lite om och men reser han till Dragonstone i hopp om att knyta en allians med Dany. 

Under tiden John är borta anländer Brandon Stark till Winterfell och rör om i grytan. Särskilt för Littlefinger som försöker få Sansa och att störta John. Även om säsongen börjar med en stor konflikt mellan John och de andra lorderna tror jag aldrig att detta kommer bli ett verkligt hot mot Johns position. Särskilt inte när Bran berättar för Sansa att John är en Targaryen. Hon ser då igenom Littlefingers lögner och inser att hans plan, att ta över Westeros tillsammans med henne, är fel. Sansa dödar Littlefinger för att skydda sin bror.

När John misslyckas att övertala Dany att försvara riket mot The Walkers försöker han istället resa norr om muren med en liten skara av hans bästa soldater. De ska försöka fånga ett skelett eller något annat definitivt bevis om att hotet är verkligt och ta det tillbaka söder. Tyvärr kommer de misslyckas. I säsongens sista avsnitt dör de flesta av sällskapet. Men i sista stunden flyger Dany in på sina drakar och räddar John. I de allra sista scenerna av säsongen dödar The Night King en av Danys drakar och sedan återuppliva han den till en isdrake.

Vi har redan sett i trailers att flera av huvudkaraktärerna reser norr om muren och i bakgrunden i en av dessa scener ser man en del stora bränder. Jag har svårt att se att det skulle kunna vara någonting annat än att det är drakarna som skapat dem. Detta skulle också stämma överens med en av profetiorna som Dany fick av Quaithe. "To go north, you must journey south, to reach the west you must go east. To go forward you must go back and to touch the light you must pass beneath the shadow." Hon reste söder och fick sina Unsullied, hon åkte österut och erövrade Dothrakis. I den här säsongen kommer hon resa tillbaka för att rädda John och därmed förlora striden över Kings Landing, för tillfället. Detta passar också väl med att vi närmar oss slutet på hela serien. Om den sista säsongen ska bli spännande måste The White Walkers målas upp till att vara ett ännu större hot än vad de varit i tidigare säsonger. Överlag har vi inte sett något annat än småskelett och några enstaka Whites men i den här säsongen räcker det inte. Om vi ska vara rädda inför den sista säsongen, vilket jag antar att producenterna vill att vi ska vara, gissar jag att vi kommer att få se zomebiebjörnar, spindlar och en nyskapad isdrake.

Tormond Giantsbane, Thoros of Myr och Eric Dundarrion kommer att dö. Med sina sista andetag återupplivar Dundarrion någon av de andra, troligtvis John som också dött. Dundarrion är redan död i böckerna och i dem är det sista han gör att återuppliva Catelyn Stark som då blir Lady Stoneheart. Men de har tagit bort den karaktären från tv-serien och därför känns det passande att han kommer att göra samma sak i TV-serien men med en annan karaktär - John. 


Övriga handlingar

Det är fortfarande en hel del av världsbyggandet som finns i böckerna som ännu inte har visats i TV-serien. Detta kommer att vara Sam Tarlys roll. The Maesters hatar magi men det är det enda som Sam är intresserad av i nuläget. Han kommer smyga runt och försöka ta reda på så mycket som möjligt om drakar, walkers, Azor Ahai och annat. 

Bran är tillbaka i Winterfell. Förutom att han berättar om Johns bakgrund för alla tror jag även att han reser tillbaka i tiden åtminstone en gång till för att ta reda på mer info som rör The White Walkers och hur de kan besegras. Men jag tror att Brans moment to shine inte kommer förrän i sista säsongen.

Vi har sett väldigt lite av Arya Stark i de trailers som släppts. Jag tror inte att hon ansluter sig till någon sida. Det passar hennes utvecklingskurva att fortsätta vara en ensam varg. Hon dödar istället av alla namnen på hennes lista en efter en, vilket skapar en del problem då några av dem är goda (The Hound, Mellisandre). Jag hoppas att hon dödar Ilyn, ZombieMountain och Mellisandre i den här säsongen.

  1. Joffrey Baratheon - Död 

  2. Cersei Lannister - Dör av Jamie 

  3. Walder Frey - Död 

  4. Meryn Trant - Död 

  5. Tywin Lannister - Död 

  6. Mellisandre - Dödas av Arya 

  7. Beric Dondarrion - Dör i the north 

  8. Thoros of Myr - Dör i the north 

  9. Ilyn Payne (Bödeln som dödade Ned) - Dödas av Arya  

  10. Gregor Clegane (The Mountain) - Dödas av Arya och några till som hjälper henne. 

  11. Sandor Clegane (The Hound) - Överlever säsongen så att Arya får lite konflikt med sig själv i kommande säsong.



    Recension - Edgedancer0

    02 juli 2017

    Edgedancer är en fristående novell av Brandon Sanderson som handlar om den föräldralösa flickan Lift, en bikaraktär i hans bok Words of Radiance. När handlingen tar vid har Lift precis lämnat staden Azimir för att hennes vän, kejsar Gawx, var för snäll mot henne. Lift gillar inte när människor ger henne saker som hon inte anser sig ha förtjänat. Istället beger hon sig till Yeddaw för att äta alla olika sorter av deras berömda pannkakor.

    Jag läste Edgedancer i Brandon Sandersons's Arcanum Unbounded: The Cosmere Collection. En novellsamling som alla tar plats i hans Cosmere-universum. Edgedancer går att läsa fristående men jag rekommenderar att ni läser de två första Stormlight Archive  böckerna innan ni tar er an denna novell för att få ut det mesta av den. I denna recension kommer jag att utgå från att ni läst Words of Radiance och är bekant med de olika magisystemen i världen.

    Edgedancer handlar som sagt om en tolvårig flicka som heter Lift, som är "freakin' awsome" enligt henne själv, men också om hennes spren Wyndle, som inte vill något annat än att sätta sig ner på en parkbänk och se naturen växa omkring honom, det vill säga raka motsatsen mot vad Lift vill. Deras överliggande mål om att äta alla olika sorters pannkakor blir dock avbrutet då karaktären Darkness, också från Words of Radiance, dyker upp och ställer till problem för duon.

    Hela berättelsen har en genomgående humoristisk ton. Det allra roligaste var Lifts syn på sig själv och världen. Flickan vägrar nämligen att växa upp och är därmed fast besluten att fortsätta se på världen så som ett barn skulle göra. Trots att hon är 12 år gammal kan hon därför upplevas betydligt yngre, men detta balanseras av de stunder då hon är tvungen att förklara för sin kompanjon varför hon tagit ett tillsynes väldigt barnsligt beslut. Hon kan då på ett mer moget men samtidigt naivt och roligt vis motivera sina handlingar vilket gång på gång fick mig att skratta högt. Det är svårt att förklara charmen av denna karaktär då hon är väldigt annorlunda från alla andra karaktär jag läst. Lift är awsome, både i hennes egna ögon men också i mina, en frisk fläkt som får denna i övrig ganska förutsägbara novell att bubbla av liv och glädje. 

    Det var också intressant att få läsa mer om The Assassin in White, som gör ett gästspel mot slutet av novellen. Ännu mer intressant är att han också nu bär ett särskilt svärd, Nightblood från Warbreaker, som kommer att passa honom som handen i handsken. 


    Sammantaget

    Handlingen bidrar en del till att göra denna berättelse läsvärd men det är framförallt huvudkaraktären Lift och hennes spren Wyndle som är fantastiska. Karaktärerna värmer ens hjärta och gör att jag aldrig vill lägga ifrån mig novellen. Gillade du Lift i Words of Radiance eller vill veta mer om The Cosmere tycker jag definitivt att du ska införskaffa denna novell. 

    Betyg: 3/5


    Recension - Steelheart0

    17 juni 2017

    Det finns inga hjältar. Alla människor som fick krafter, vi kallar dem för epics, visade sig vara onda. Här i New Chicago styr Steelheart. Han är stark som tio män, kan styra elementen, kulor studsar av honom och inga knivar kan göra en skråma på hans oförstörbara hud. Det har gått tio år. Människor lever så gott de kan men ingen vågar slåss längre. Ingen utom The Reckoners. En mystisk grupp av människor som letar reda på epics svagheter och dödar dem. Mitt namn är David Charleston. Jag är inte en reckoner men jag tänker bli en av dem, för jag har sett något otroligt. Jag har sett Steelheart blöda.

    Steelheart är en superhjälteroman riktad till unga läsare. Den är skriven av Brandon Sanderson och är den första boken i hans Reckoners-serie. Sanderson är känd för att ha skrivit färdigt Robert Jordans Wheel of Time serie men också för verk som Elantris,Warbreaker, Mistborn och The Way of Kings.

    När berättelsen tar vid har världen blivit en farlig plats där high epics slåss mot varandra över kontrollen av städer och människorna som fortfarande lever i dem. Regeringar är försvarslösa och i USA har man lagstiftat att alla epics är immuna från lagen, eftersom att ingen polis eller militär kan stoppa dem. Epics ses som naturkatastrofer snarare än människor. Man får tidigt förklarat att en epics krafter kan vara i stort sett vad som helst och även så deras svagheter, som oftast har någon koppling till deras krafter. En elektrisk epic är kanske svag mot vatten, en epic som kan skapa illusioner är kanske svag mot rök. Men vad är en epic som är odödlig svag mot? 

    Medlemmarna av The Reckoners har alla en egen specialitet och kompletterar varandra både i personlighet och i vapenfärdigheter. En hanterar tunga vapen, en är specialist på närstrid, en annan är den taktiska specialisten, osv. Alla sticker ut på något sätt, men den allra mest tongivande karaktärsdraget har huvudkaraktären David.  Hans initiativförmåga och sin oförmåga att använda metaforer gör honom till en karaktär som sticker ut från mängden. Varje gång han försöker blir metaforerna fel på något sätt. "Megan's eyes could have drilled holes through . . . well, anything, I guess. I mean, eyes can't normally drill holes through things, so the metaphor works regardless, right? Megan's eyes could have drilled holes through butter". 

    Handlingen håller en spännande ton från början till slut. Stridskapitel varvas med karaktärsbyggande och planerande inför nästa stöt som gruppen måste göra för att ta sig närmare sitt slutgiltiga mål - att döda Steelheart. Men samtidigt växer också ett tvivel inom gruppen. Vad kommer att hända med New Chicago och dess invånare om de lyckas döda Steelheart? I en värld fylld av svält och krig är New Chicago på många sätt en fristad där, tack vare Steelhearts diktatur, el och vatten fungerar som det gjorde innan epics började ta över världen. 

    Sammantaget

    Jag gillade den här boken från början till slutet men det märks att den är skriven för yngre läsare. Den är mer enkelspårig än de andra verk jag läst av Sanderson. Plot-twistsen är mer förutsägbara, karaktärerna lite plattare och världsbygget/magisystemet inte lika detaljerat. Fokuset är istället mer riktat åt ren underhållning snarare än en djupgående karaktärsutveckling. Inget av detta är dock på något sätt dåligt gjort, men det är inte lika fulländat som jag vant mig vid att hans verk ska vara.

    Betyg: 4/5


    Recension - The Emperor's Soul 0

    10 juni 2017

    Shai är en Förfalskare, hon kan göra felfria kopior av vilket föremål som helst genom att skriva om dess historia med skickligt använd magi. Hon är dömd till döden efter att ha försökt stjäla kejsarens ovärderliga spira, men blir erbjuden en möjlighet att rädda sitt eget liv. Efter ett lönnmordsförsök har kejsaren blivit hjärndöd och Shais tillfångatare vill att hon ska göra det omöjliga, omskapa kejsarens själ och på så sätt rädda hans liv.

    The Emperor's Soul  är novellen som gjorde att Brandon Sanderson vann 2013 års Hugo Award. Novellen är 175 sidor lång och med den bekräftar Sanderson att han, i mina ögon, är världens bästa fantasyförfattare. Berättelsen tar plats i samma värld som hans debutroman Elantris gör, men man behöver inte ha läst Elantris för att förstå världen eller handlingen.

    Sanderson lyckas på ett effektivt och intressant sätt skapa en intrikat komplott där olika fraktioner tävlar om makten i kejsardömet. Han lyckas även, i klassisk Sandersonanda, skapa ett nytt förbluffande magisystem. Soul-forging som det kallas är ett av hans mest originella magisystem hitintills. Genom att skriva om ett objekts historia kan Shai t.ex. göra ett gammalt trasigt bord till ett vackert mästerverk skapat av världens bästa finsnickare. 

    Även om berättelsen innehåller flera karaktärer är det Shai och hennes huvudsakliga fångvaktare, Gaotona, som är de mest nyanserade. De två huvudkaraktärerna är varandras raka motsatser och det är väldigt intressant att se deras personligheter studsa mot varandra genom berättelsen. Han ser ner på hennes ogudaktiga magiska förmåga och tar varje tillfälle till akt att försöka få henne att bikta sina många synder. Hon anser sig själv vara en missförstådd konstnär och avfärdar Gaotonas kritik som religiösa fördomar.

    Novellen tar plats, mer eller mindre uteslutande, i Shais rum/fängelse. I det ska hon lära sig allt om kejsaren för att kunna återskapa hans trasiga själ. Hon läser hans dagböcker och intervjuar hans vänner, betjänter och fiender för att lära sig allt om hans sanna identitet. Samtidigt planerar hon också hur hon ska kunna fly från sitt fängelse. Berättelsen blir aldrig någonsin långtråkig och redan efter några sidor är både Shai och jag fängslad av att lära sig mer om vem kejsaren var. Inte bara hur han framställde sig själv utåt utan vem var kejsaren egentligen bakom den mäktiga fasaden.

    Hela konceptet med att det går att skriva om en persons själ ger berättelsen väldigt intressanta teologiska och ideologiska dimensioner. Sanderson är inte heller rädd för att dyka in i dessa från alla möjliga olika vinklar utan att skriva läsarna på näsan. Efter att ha läst The Emperor's Soul känns det som att jag förstår inte bara karaktärernas utan alla människors egendomliga personligheter bättre.

    Sammantaget:

    Men ett nytt fantastiskt magisystem, intressanta karaktärer och en handling som är kanske den djupaste av alla hans verk är denna novell ett mästerverk. Jag kan rekommendera boken till läsare i alla åldrar. Har du inte läst någon av Sandersons andra mästerverk (Mistborn, Twillight Archive, Warbreaker, Steelheart, Elantris) är The Emperor's Soul den perfekta inkörsporten. Men samtidigt finns det också en del intressanta Cosmere-överraskningar för de inbitna Sandersonfansen.

    Betyg: 5/5


    Swecon 20170

    04 juni 2017

    Detta var första gången jag besökte Swecon, en science fiction- och fantasykongress som ägde rum den 26–28 maj i Uppsala. Där träffas branschmänniskor inom författande av fantastik och fans i ett fullspäckat program med föredrag, panel- och gruppdiskussioner.

    En sak jag lärt mig av att titta på Brandon Sandersons youtubevideos om att skriva fantastik är att det är viktigt att knyta kontakter och känna branschen för att kunna bli utgiven. Visst ser marknaden annorlunda ut i Sverige jämfört med i USA, men jag tror att det finns ett stort värde av att knyta kontakter tidigt även i Sverige. För mig var därför de olika panelerna, föreläsningarna och hedersgästerna under konventet inte det viktigaste. Utan i stället att få stifta bekantskap med en del intressanta personer i branschen.

    Det första som slog mig med konventet, som förstagångsbesökare, var hur gemytligt och välarrangerat det var. Allt ägde rum på andra våningen av Clarion hotell i Uppsala. Det gjordes ingen skillnad på fans och författare utan alla umgicks på samma yta. Om författarna inte stod och sålde sina böcker eller själva besökte någon panel sågs de oftast stå i baren tillsammans med kollegor och fans. Detta gjorde min målsättning med helgen mycket lättare. Alla som jag pratade med var otroligt trevliga och tillmötesgående. En annan sak som jag blev glatt överraskad av var att det var flera personer som kände igen mig från min blogg och att några bad mig recensera deras bok. 

    Sammantaget är jag supernöjd med mitt första Swecon även om jag hade återkommande problem med huvudverk på grund av alla intryck. Skriver du fantasy och vill ge ut dina böcker tycker jag att det är obligatoriskt att närvara. Nästa år är Swecon i Stockholm. Åk dit och prata med förlag, framtida fans och de författare som kommer bli dina kollegor. Och viktigast av allt – ha kul. Jag kommer definitivt att åka dit.

    Här kommer några av mina höjdpunkter i bildform.

    Paneler/Föreläsningar

    Guest of honor panel: On Worldbuilding

    Det främsta som jag tog med mig från denna panel var hur viktigt det är att ha en intressant persona när man talar på konvent. Särskilt Ann Leckie och Kameron Hurley var väldigt rutinerade och naturliga i deras sätt att prata med moderatorn, varandra och publiken. Deras paneler blev därför levande och spännande att lyssna på.

    How to write male characters

    Panelen som skulle handla om hur man bäst skriver manliga karaktärer spårade när de två hedersgästerna Leckie och Hurley började beskriva manliga karaktärer så som män brukar beskriva kvinnliga karaktärer – "I don't want to read a story where there are a lot of male characters since that often makes the story into a story about gender." I princip hela salen vred sig av skratt i 45 minuter.

    Marknadsföring av fantastik i Sverige

    Under en panel om marknadsföring av fantastik i Sverige träffade jag min fantasymoder: Ylva Spångberg. Under panelen insåg jag att det är denna kvinna som är anledningen att jag tog mitt första steg in i fantasyvärlden. Hon har nämligen översatt The Belgariad av David Eddings – den första fantasyserien jag läste. 

    Logic of Empire

    Punkten som jag tyckte var allra mest matnyttig under hela konventet var föreläsningen av professor Jesper Stage vid Luleå tekniska universitet. Hans föreläsning om hur olika typer av kolonier etableras och hur de påverkar ekonomin i resten av ett imperium gav mig massor av nya idéer till mina böcker.

    Förebilder

    Marcus Olausson och Kristina Hård

    En person som jag ställt in mig på att försöka stifta bekantskap med var Marcus Olausson, författaren av high fantasy-serien Serahema Saphorium. Jag hade möjligheten att prata med honom vid ett flertal tillfällen under helgen. Bland annat på söndagens frukost då han och hans kollega Kristina Hård satte sig ner vid vårt bord och började prata med oss om de udda mardrömmar som Marcus haft under natten. Ser fram emot fler samtal med Marcus i framtiden.

    Sten Rosendahl och Ewa Broberg

    Ett av de trevligaste samtalen hade jag med Sten Rosendahl som är aktuell med sin nya deckardystopi Algblomning. Efter ett tag kom även Ewa Broberg, som driver bloggen Lagomlycklig som jag läst flitigt under det senaste året. Vi tre pratade bland annat om att skriva recensioner av svenska fantasyböcker. De hade läst mitt blogginlägg om ämnet och hade en del intressanta synpunkter. Sten gav mig en tanke om att gå över till att skriva betygslösa recensioner/lästips på svenska fantasyböcker – något som jag verkligen kan se fördelarna med. Särskilt efter den här helgen då jag pratat med många och insett just hur liten skara författare det är som är aktiva fantasy- och SF-författare här i Sverige. 

    Oskar Källner

    Extra kul var det att få prata en kort stund med en av mina förebilder, Oskar Källner, författare till exempelvis sci-fihästboken Stormvinge. Vi pratade bland annat om hur svårt det är att skriva när man har flera barn hemma. Oskar är en expert på ämnet eftersom han har fyra småttingar hemma. Han sade skämtsamt åt mig att ge upp skrivandet, när jag berättade för honom att jag skulle bli tvåbarnspappa om några veckor. 

    Anna Jakobsson Lund

    Jag tyckte att jag hade kommit på en bra pitch av mina böcker inför den här helgen men Anna visade mig hur man utför en i verkligheten. Det tog inte en lång stund innan jag köpt första boken i hennes dystopiska trilogi Systemet.

    Övrigt

    Hjalmar Wåhlin

    På mässan satt också Hjalmar och sålde sina fantastikinspirerade tavlor. I flera av hans ritningar såg jag likheter till den värld som jag skriver nu. Honom ska jag komma ihåg tills det är dags att göra framsidan till min bok. 

    Uppsala Domkyrka

    Under söndagen hann jag även med att besöka Nordens största kyrka. Väldigt vacker och inspirerande.

    Sist men inte minst

    En hyllning till min medtvingade vän. Fantasynörden och mästertwittraren Samuel Stenberg.