JL Fantasy

Vid det här laget har jag skickat kapitel ett till så många testläsare, skrivcirklar, kurser och lektörer att alla ändringar börjar göra det rörigt i huvudet. Efter varje ny mening, varje borttaget ord funderar jag, blev det där verkligen bättre eller blev det sämre? Men trots detta är jag väldigt motiverad. Jag rör mig framåt och då spelar det ingen roll om det är svårt eller om det tar emot. Momentum föder energi och det känns som att jag har mer momentum i mitt liv än någonsin tidigare. Mitt första inskick till min nya lektör gick iväg förra veckan. Trots att vi bara samarbetat i några veckor kan jag se skillnader i mitt skrivande. Både på scennivå och karaktärsnivå, men allra mest i det språkliga. 

Under de första veckorna har jag fortsatt kliva upp tidigt på morgnarna för att träna och skriva lite extra innan barnen vaknar. Ett problem har dock uppstått. Folke har fattat att pappa kliver upp tidigare på morgonen. Tre av fem dagar har han därför börjat dagen med att säga: "Jag vill kliva upp med pappa". Än har jag inte hittat något långsiktigt sätt att hantera detta. Ena dagen fick han vara uppe, andra dagen gick vi och la oss igen tillsammans, den tredje försökte jag vänta ut honom och se om han skulle somna om. Det var ett dumt beslut. Jag hoppas att vi ska hitta ett sätt att få honom att sova vidare, både för hans skull så att han inte ska vara så trött på förskolan men också för att jag ska kunna fokusera på skrivandet.

Jag har lyssnat färdigt på den klassiska boken The Hero With a Thousand Faces. Den är skriven 1949 av Joseph Campbell, professor i litteratur och religion. I boken analyserar och jämför han hjälteberättelser genom tiderna, från världens alla hörn. Dessa har han sedan sammanställt till en teori som han kallar för Hjälteresan eller Monomyten. I sina studier upptäckte Campbell nämligen att alla de klassiska hjältesagorna följer samma mönster. Helt oberoende av vilken tidsperiod eller från vilken del av världen de skrivits. Jag hade hört talas om Monomyten, kanske främst genom att George Lucas använde den för att skapa Stjärnornas Krig och för att Matrix-filmerna var baserad på den. Men det har varit fascinerande och lärorikt att själv få dyka in i och lyssna på hundratals hjälteberättelser från hela världen. Det gav mig flera nya ideér till mitt skrivande och jag insåg även att av de 17 steg som hjälten genomgår enligt Campbell, hade jag i Devans Dans ovetandes med 15 av dem. 

Nu när jag är färdig med Joseph Campbell har jag tagit mig an David Goggins självbiografi Can't Hurt Me: Master Your Mind and Defy the Odds. Goggins är en fd. Navy SEAL och ultramaraton-löpare som har levt ett minst sagt annorlunda liv. Efter att bara några timmar in i hans bok är jag helt hänförd. Känner mig mer peppad och motiverad att jobba lite hårdare, träna lite längre, skriva lite mer, lida lite till för att kunna fortsätta utvecklas. Kolla in hans youtubevideos, han är helt sjuk i huvudet. Har tidigare inte skrivit recensioner på faktaböcker och biografier/självhjälpsböcker, men jag tror att jag måste göra ett undantag för den här.

Jag är en morgonmänniska. Har alltid varit det. Jag minns hur mina vänner satt uppe på kvällarna till småtimmarna för att spela något spel medan jag gick och lade mig för att kunna klämma in någon timme av grinding innan skolan drog igång. Under mina första år som lärare hann jag inte planera mina lektioner på arbetstid, så jag klev upp några timmar innan jobbet för att göra färdigt planeringarna för dagen. När jag började skriva skönlitterärt kunde jag skriva varje morgon och känna hur jag kom närmare och närmare mina mål. Sedan fick vi barn.

Folke föddes 2015 och hade svårt att sova på grund av en del magproblem. I stort sett varje kväll vaknade han 10-15 gånger och oftast räckte det inte med att nynna, stryka eller ge honom något att äta för att han skulle somna om. Tricket som till slut blev vår dagliga rutin var att kliva upp, slå igång vattenkranen i köket och vagga honom fram och tillbaka i famnen och samtidigt nynna något. Hade vi tur tog det bara några minuter, hade vi otur kunde det ta timmar. De värsta gångerna var när han blev sjuk. Ingenting fungerade. Till slut delade jag och min fru in nätterna i skift. Ut med honom i barnvagnen, gå en två timmars promenad (mitt i vintern), sova två timmar medan den andra var ute och gick, och så vidare. Det var härliga nätter det. Fyra timmar sömn, fyra timmar promenad. Jag behöver knappast nämna att det inte blev något skrivet under denna tid – varken på morgonen eller någon annan tid. Folke började sakta men säkert sova bättre men visade sig, precis som jag, vara en morgonmänniska. Under de första två åren vaknade han mer eller mindre alltid klockan 05:15. Och i samma veva fick vi barn nummer två, Elis. Jag försökte klämma in skrivpass på kvällarna men upplevde hela tiden att det krävdes betydligt mer energi för att komma igång på kvällstid.

Idag är situationen annorlunda. Elis har inte samma tendens som Folke att vakna flera gånger under natten och vaknar oftast inte lika tidigt. Och om han gör det går det ofta att få honom att somna om och sova någon timme till. Efter nyår har jag därför åter igen börjat skriva på morgnarna. Klockan 05:00 börjar numera min sänghalva att vibrera av väckarklockans "silent mode", men om jag ska vara ärlig så har jag nästan alltid redan vaknat och klivit upp av mig själv. Tar en promenad runt kvarteret ena dagen, gör mina tabathaövningar den andra dagen. Därefter stretchar och mediterar jag i 10 minuter med appen Waking Up. Allt detta tar cirka 30 minuter, sedan är det dags att sätta igång med dagens första skrivpass.

När jag implementerade den här nya rutinen var det under de första dagarna svårt att tvinga kroppen att kliva upp ur sängen. För att hantera detta använde jag mig av Mel Robbins Five Second Rule  och förundrades över hur väl det fungerade. Att detta passade mig beror troligtvis på att jag har, det som psykologen Gretchen Rubin kallar för, en intern motivations-personlighet.

Att kliva upp klockan 4:30 är extra skönt av framförallt två anledningar. Dels för att världen är helt tyst. Ingen är vaken. Mailen plingar inte, inga notiser poppar upp på mobilen, inga bilar hörs utanför huset – det gör det lättare för mig att fokusera på uppgiften. Dels beror det också för att min kreativitet flödar som bäst innan dagen bombarderat mig med en massa intryck och tankar. På morgonen behöver jag inte "värmas upp" inför texten utan kan dyka in direkt och låta idéerna flöda. Sedan finns det så klart även en rad fördelar med att medvetet reglera mitt sömnmönster för att få ut mer av de timmar jag sover. Tidigare upplevde jag att jag behövde sova minst 8 timmar varje natt men nu när jag sover mer regelbundet och tänker mer på kaffeintag och annat så känner jag mig lika pigg efter att endast ha sovit 6-7 timmar. 

På två veckor har jag fått lika mycket gjort som under hela hösten. Nu är det bara att hålla tummarna för att detta inte är någon tillfällig bieffekt av fastan och att jag kan vidhålla rutinen framgent. Att kunna skriva varje morgon plus med de 6 timmar i veckan jag har tack vare att jag gått ner i tjänst hoppas jag ska ta mitt skrivande till en ny nivå. 

  

Jag ska fortsätta vara personlig. Månadsinläggen har hjälpt mig att reda ut mina tankar, men de har också varit de inlägg som har genererat mest kommentarer från läsarna. Jag ska fortsätta våga berätta om saker som kan vara jobbiga att blotta och jag ska fortsätta att ge läsarna en chans att följa vad jag egentligen gör i mitt skrivande genom mina månadsinlägg. 

Jag ska bli bättre på att skriva. Den stora satsningen som jag gör under 2019 är att jag har startat ett samarbete med en lektör. Jag har anlitat henne enligt ett coachingupplägg vilket innebär att jag kommer att skicka in texter till henne löpande varpå hon ger mig tips och råd i vad jag bör tänka på. Det kommer att bli svårt att mäta om jag har uppnått det här målet i slutet av året, men jag vet att jag har en rad brister i mitt skrivande. Förhoppningsvis ska jag genom samarbetet med lektören känna mig tryggare i hur jag hanterar det.

Jag ska skriva diskussionsinlägg. Bloggen kommer inte förändras lika mycket som den gjorde i fjol. Förutom månadsinläggen skrev jag under förra året även några topplistor och guider. Dessa inlägg var ett försök att utveckla bloggen för att den inte ska stagnera. I år har jag i stället tänkt skriva några diskussionsinlägg kring olika ämnen som rör fantasy. Mycket för min egen del, för att minnas saker jag har lärt mig och kanske dyka ännu djupare in i dem och göra lite egen forskning. 

  

2018 blev dock på flera sätt ett lugnare än vad året innan varit. Den enskilt största förändringen för familjen var att min fru vid årsskiftet lade ner sitt företag och fick ett nytt jobb. Jag blev även erbjuden ett jobb som tillfällig rektor på skolan jag arbetar men jag tackade nej till detta för att i stället vara hemma med mina två söner, Folke (3 år) och Elis (1 år). Från juni till december har vardagen kretsat kring dem och kring mina försök att finna energi och skrivtid i mitten av allt blöjbytande, lekande, matande och läsande. Precis som förra gången jag var föräldraledig var det en ögonöppnande upplevelse. Det är roligt att se hur lika, men ändå så olika, mina två söner är. Till exempel äter Elis oftast tre eller fyra gånger mer mat än Folke. Storleksmässigt kan man snart tro att de är tvillingar. Nästan alla som träffar dem för första gången säger att de är väldigt lika, detta trots att det skiljer nästan två år mellan dem.

Till min glädje har dinosaurier och böcker blivit barnens främsta intressen.

  

Det är roligt att se att bloggen börjar ränta, under året har jag haft över 4000 unika läsare och nästan 14 000 sidvisningar. Men ännu viktigare än antalet visningar är att fler och fler personer i branschen har börjat höra av sig. Både för att få sina böcker recenserade men också bara för att visa att de gillar mina inlägg och vill att jag skriver fler saker om olika ämnen. De flesta kommentarerna får jag efter mina månadsinlägg där jag i stället för att recensera skriver om mina egna reflektioner kring mitt skrivande.

Under hösten raderade jag mitt twitterkonto, skar ner på min närvaro i olika Facebook-grupper och läst färre fantasyböcker än normalt. Men ändå har jag läst mer böcker än vad jag gjort på många år, på grund av att jag blivit desto mer intresserad av facklitteratur i olika genrer. Jag fick även möjligheten att delta i en podd för första gången. I podden Evil Flow pratade jag om boken Lying av Sam Harris och hur den fick mig att anamma principen att aldrig ljuga. 

  

Detta var mina mål inför 2018

Jag är väldigt nöjd med att jag höll/uppnådde de mål som jag satte upp i början av året.

Jag besökte två skrivkonvent. Den första var Swecon i Stockholm, där jag medverkade i min första paneldebatt - Från bok till tv-serie. Den andra var Bokmässan i Göteborg, som jag besökte för första gången. Där var höjdpunkten ett mingel och middag med flera svenska fantasyförfattare som jag ser upp till. En sak som blivit extra tydligt för mig i år är just hur viktigt det är för aspirerande författare att lära känna och knyta kontakter inom branschen innan man ger ut sina verk. Att besöka olika konvent och mässor är en av de bästa investeringarna jag gjort i mitt författarskap och det har även varit väldigt roligt och inspirerande. Jag har där lärt känna flera fantastikförfattare som peppar och stöttar mig och en del av dem har till och med tagit sig tid att testläsa och ge feedback på mitt fantasymanus under hösten.

Paneldebatt på Swecon

  

Boksläpp på bokmässan

    

Jag vågade vara mer personlig än tidigare. Under året har jag skrivit månadsinlägg där jag försökt vara öppen med vad som rör sig i mina tankar. Att våga blotta sig själv genom att vara öppen med ens mål och det man tycker och tänker är något som jag tror är centralt för att ens namn ska sticka ut från mängden av alla andra författare och aspirerande författare där ute. Mest känslosamt för mig var Oktoberinlägget där jag berättade om hur jag tacklade insikten att Devans Dans skulle ta längre tid att redigera än vad jag först trott. 

Vet dina framtida läsare vem du är nu? Inte? Då är chansen att du ska bli utgiven av ett större förlag näst intill obefintlig. De som ska köpa dina böcker behöver veta vem du är redan innan du ens gett ut din bok. - Anna Granlund, Bonnierförlagen

Jag testade att skriva andra typer av inlägg på bloggen. Månadsinläggen har resulterat i mer engagemang från mina läsare än de flesta av mina andra inlägg. Men det inlägg som fått allra flest läsningar under året var inte ett av de personliga utan en av mina topplistor. Under året har jag skrivit tre topplistor och av dessa var det Top 10: Överskattade fantasyserier som engagerade mest. Troligtvis på grund av det något provocerande innehållet.

Att det var just det inlägget som fick flest klick under året var något av en besvikelse om jag ska vara ärlig. Under året har jag försökt testa lite olika  ingångar för att skapa trafik till bloggen och tyvärr verkar det i särklass bästa sättet vara att göra folk arga. Genom att reta upp folk med en provocerande rubriker eller instick vill folk berätta hur fel man har eller hur dum man är. Det genererar alltså fler kommentarer och gör i sin tur att fler personer blir nyfikna på att ta reda på vad det är som provocerar så. Jag skrev om mina reflektioner kring denna trista insikt i junitankar.

Ett av mina mål var att skriva fler guider på bloggen. Detta blev dock något mer komplicerat än vad jag först tänkte när jag väl började fundera kring vilka ämnen som skulle kunna fungera att skriva om. I mina ögon är det en stor skillnad mellan att "bara" vara påläst om ett ämne och att vara så insatt i något att just du är rätt person att skriva en guide om t.ex. gestaltning. Vad är det i din bakgrund som har gjort att just du är extra påläst på just detta ämne. När jag började fundera var det enda temat som jag kände att jag var tillräckligt påläst om och som jag inte sett särskilt många andra skriva om (i alla fall på svenska) magi inom fantasylitteratur. Jag skrev därför tre guider om att skapa magisystem för fantasyböcker. 

Det blev därmed även färre recensioner på bloggen. Under 2017 var de flesta av mina inlägg på bloggen recensioner av olika slag. I år har det blivit färre av dessa i förmån för fler personliga inlägg, gästskribenter och författarintervjuer. Det är få författare som har hört av sig för att göra en intervju men desto fler som hört av sig och velat att jag ska recensera deras böcker. Jag har dock varit dålig på att säga till dem att jag istället gärna gör en intervju om deras bok och skrivande. Jag har tyvärr varken haft tiden eller energin för att recensera några svenska fantasyböcker (knappt några engelska heller) eftersom det tar betydligt mer tid att skriva dessa än vad det gör att till exempel skriva en filmrecension. 

Jag bjöd in gästskribenter att skriva på bloggen.  Under året har jag även frågat en handfull personer om att skriva gästinlägg av olika slag och det har blivit två stycken under året. Kanske har du gjort research om något till din bok eller kanske är du bara extra intresserad av ett ämne som är kopplat till skrivande eller fantastik. Vill du göra lite reklam för dig själv eller ditt företag genom att skriva ett gästinlägg får du mer än gärna höra av dig.  

Du behöver antagonism när du berättar om ditt varumärke - Gästinlägg av UX-skribenten och designern Samuel Stenberg

   

Jag tog mig an redigeringen av Devans Dans.  Utöver bloggandet har mitt huvudsakliga projekt under året varit att göra en första redigering av Devans Dans. Precis som jag fruktade innan är redigering min svagaste sida. Jag tycker att det är tråkigare än själva skrivandet och mycket tråkigare än planerandet. Till slut tog jag trots detta mod till mig och skickade ut manuset till fyra författare som jag knutit kontakt med på konvent och via bloggen. Den feedback jag fick av dem var ovärderlig, men också rätt tuff att hantera. Efter flera veckor av funderande av och an fick jag till slut acceptera att jag inte var lika långt fram i mitt skrivande som jag, i mina mer självgoda stunder, upplevt att jag var. Ni som väntar på att jag ska ge ut min bok snart får vänta lite längre.

  

Tack till er alla som har följt mig under året. Gott nytt år!    

Fler noveller

Det första är att skriva fler noveller. Medan Devans Dans varit hos testläsare har jag filat på min allra första novell och förra veckan skickade jag ut ett första utkast till några skrivande vänner för feedback, som kom tillbaka väldigt uppmuntrande. Novellen är i nuläget 4000 ord och mörkare än något annat jag tidigare skrivit. En mix av grim dark och high fantasy skulle man kunna säga.

Jag har tidigare skrivit om hur jag sett på noveller. På det stora hela en rätt tråkig genre eftersom det inte går att dyka in på djupet i någon del av berättelsen. Som läsare har jag aldrig riktigt fattat grejen. Men som författare kan jag nu se fördelen med noveller. Jag har hört i poddar att noveller är bra träning inför att ta sig an sin första roman, men eftersom jag aldrig uppskattat att läsa noveller har jag mer sett det som ett slöseri med värdefull skrivtid. Jag tänkte att det är bättre att träna på att skriva romaner direkt istället för att först ta mig an noveller.

Skrivandet och redigerandet av denna novell har gett mig mycket. Betydligt mer än vad jag hade förväntat mig. Dels är det skönt att se att processen rör sig framåt så snabbt. Första utkastet skrev jag på cirka 7-8 timmar (utslaget över cirka 6 veckor) skulle jag gissa. Och redan en vecka senare hade jag som sagt svar från fyra olika testläsare. Jämför detta med Devans Dans som tagit två år att skriva och som troligtvis kommer att ta något år till innan den är klar. Den här snabbare processen gav mig massor av energi och ideér till fler noveller. 

Jag har en fantasyvärld som jag håller på att bygga upp vid sidan av världen som Devans Dans utspelar sig i och jag tänker mig att skriva några noveller som utspelar sig i den världen dels skulle vara bra träning för mitt skrivande, dels skulle det hjälpa mig att göra den världen mer levande tills det är dags att sätta igång ett större projekt. Men mitt huvudsakliga fokus kommer fortsatt att vara Devans Dans och novellerna kommer jag att flika in när jag behöver lite paus från redigeringen.

  

Lektörssamarbete

För det andra  har jag inlett ett samarbete med en lektör. Detta skedde något slumpaktigt. Lektören Marita Brännvall  utlyste en tävling i höstas i en författargrupp på facebook där man kunde vinna ett lektörsutlåtande på sitt manus. För att vinna skulle man skicka in två scener från sitt manus. När tävlingen var över hörde hon av sig till mig och sade att jag inte hade vunnit lektörsutlåtandet men att hon ändå ville erbjuda mig en månads kostnadsfri coachning eftersom hon tyckte att mitt manus hade potential. Vi är mitt uppe i detta samarbete och det har varit väldigt lärorikt. Hon har sett över de första kapitlen på Devans Dans och ska snart även ge feedback på min novell.

Jag har även under året sparat ihop pengar som var menade att fungera som en början till en reservplan, utifall jag inte lyckades bli utgiven på ett större förlag. Denna plan har jag beslutat att släppa. De pengar jag har sparat ihop kommer jag i stället att lägga på lektörskostnader under nästa år. Skulle det i framtiden visa sig att något av de större förlagen inte vill satsa på Devans Dans får jag spara ihop nya pengar till de kostnader som ett boksläpp medför. Jag går på sätt och vis mer all-in skulle man kunna säga för den till synes omöjliga uppgiften att få ett stort förlag. Vi får se om det visar sig vara pengar i sjön eller om det ger resultat. Oavsett tror jag att det kommer att höja kvaliteten på Devans Dans och förhoppningsvis stärka mitt författarskap rent skrivtekniskt.