JL Fantasy

Januaritankar - År 20200

11 januari 2020

Året är i rullning. Kommentarerna kring min publicering har falnat och det är dags att blicka framåt igen. Med andra ord, detta är den bästa tiden på året.

År 2020

Jag tänker göra lite annorlunda jämfört med tidigare år. Inspirerad av ett av Jeff Goins senaste poddcastavsnitt har jag valt att inte formulera en lista av mål för 2020. Jag ska i stället, lite längre ner, berätta hur mitt år kommer att se ut när jag tittar tillbaka på det. Detta för att minimera fokuset på just målen och snarare få fram känslan jag vill ha under resan mot mina mål.

Vid målsättande är det lätt hänt att vi glömmer bort att det är vägen till målet som är det viktiga, inte målet i sig självt. Det viktiga är inte till exempel att ta 100 kg i bänkpress, det viktiga är att vi går till gymmet och tränar så ofta vi behöver för att kunna ta de där 100 kg i bänkpress en vacker dag. 

Många, inklusive jag själv, har ofta arbetat utifrån devisen "hårt arbete lönar sig". Vi tror att det kommer innebära att vi lyckas. Och det finns nog en del sanning i det. Som författare måste man fortsätta producera för att sticka ut ur mängden. Men jag tror inte längre att det bästa sättet att göra detta är genom att vi ramar in vårt arbete med mål. Vi placerar då vårt välmående i framtiden, snarare än här och nu.

Men säg att vi lyckades. Säg att vi nådde vårt mål för att vi jobbade hårt. Sen då? Vi njuter kanske i några dagar, eller om man har tur, några veckor. Men sedan startar cirkeln om igen. Vi börjar titta framåt till ett nytt mål och startar om samma frustration igen. Frustrationen av att inte nå våra mål tillräckligt snabbt, eller för att vårt hårda arbete inte tycks ta oss närmare vårt mål. Vi kommer därför aldrig helt och hållet fram till en punkt som gör oss nöjda och lyckliga. Det viktiga kan i stället vara att fokusera på själva jobbet, på resan mot målet, på vanorna vi skapar i våra liv. 

Och är det verkligen så livet fungerar? Om vi jobbar hårt, lyckas vi automatiskt då? Hårt arbete är nog en bra utgångspunkt men absolut ingen garanti för att vi ska lyckas. Det finns miljontals människor där ute som kämpar hårt varje dag på sina jobb och med sina drömmar men som ändå inte når sina mål. Nästan alla idrottare på högre nivå har ambition att bli bäst. Betyder det att alla som har dessa mål kommer att bli det? Det finns inga garantier för att just vi ska "lyckas" om vi bara jobbar hårt.

När jag i slutet av året ser tillbaka på 2020 är detta vad jag vill att jag ska se.

  

Min 2020-berättelse

Looking into the future

Jag njöt mer av skrivandet

Min inställning till skrivandet har alltid kretsat kring målen som det ska föra mig till. I år ska jag tänka mindre på detta och i stället vara mer närvarande när jag skriver. Och vem vet, kanske även nå målen trots att de inte ens varit uttalade.

Jag hade en avslappnad inställning till min blogg

Målet är inte att skriva ett inlägg i veckan utan snarare att skriva om det jag tycker är intressant och ta vara på de möjligheter som visar sig under året. Jag gissar att detta kommer att innebära 1-2 inlägg per månad, men vi får se. Just nu känner jag mig väldigt peppad på att skriva fler inlägg. Så kanske blir det mer, kanske blir det mindre.

Jag experimenterade med en ny idé på bloggen

Jag har bjudit in en rad svenska fantastikförfattare att skriva artiklar på temat Fanstastiken under 2020-talet. Först ut att tolka temat kommer Markus Åberg att vara. Hans text är planerad att publiceras inom kort. Om allt går som det ska kommer detta projekt att vara en röd tråd på bloggen genom hela året. Där författare avlöser varandra, spinner vidare på temat, tolkar, överraskar, spår och önskar vad som ska komma under 20-talet.

Jag träffade författare som jag tidigare bara hade pratat med online

Det jag ser fram emot allra mest just nu är Swecon och Bokmässan. Förra året blev det en paus från mässorna, men i år ser jag fram emot att närvara och kanske även delta i någon panel. Det var allt för länge sedan jag träffade någon annan författare.

Jag upprätthöll mina morgonrutiner

Om jag fortsätter att kliva upp tidigt på morgnarna och skriver i samma takt som jag gjort under hösten 2019 kommer min bok, Devans Dans, ha genomgått sin tredje redigeringsrunda under 2020. Detta är inte ett mål i sig självt, det kan mycket väl ta ännu längre tid än så, men det är ett riktmärke att ha som motivation i skrivandet. Beroende på hur bra boken känns efter den genomgången får vi se vad som händer härnäst.

Jag kände att jag lärde mig och förändrades mycket under 2019. Om jag fortsätter mina rutiner med meditation, träning, läsning, dagbok och skrivande - vem vet var jag kommer att hamna när det är dags att spå 2021.

   

Hur kommer erat 2020 se ut när ni tittar tillbaka på det?


Årskrönika 2019

31 december 2019

Föreställningarna jag haft om vad året 2019 skulle bli vändes tidigt upp och ner. Året blev väldigt annorlunda jämfört med vad jag sett framför mig.

Årskrönika 2019

  

Jag kallade 2018 för året då jag började ta mitt skrivande på allvar. Jag var fast besluten att färdigställa min bok så snart som möjligt och till att skriva ett blogginlägg i veckan. Jag startade eget företag, besökte Bokmässan och deltog i min första paneldebatt på en av scenerna under Swecon. Jag skar ner på min närvaro i sociala medier för att kunna fokusera mer på skrivandet. Med det i bagaget trodde jag att 2019 skulle bli ett år där mitt fokus på skrivandet togs till ytterligare nivåer. 

Sedan jag började skriva för drygt sex år sedan har jag bland annat flyttat två gånger, gift mig, tagit mig ur ett spelberoende, fått två barn och bytt jobb två gånger. Mitt skrivande har ständigt balanserat mellan alla dessa förändringar. 2019 blev inte annorlunda, utan tvärtom, det blev ett år av ännu mer förändringar. 

  • I början av året gick jag ner i tid på mitt gamla jobb och fick därmed mer dedikerad skrivtid. Trots det slukades mycket av denna tid upp av mina nya ansvarsområden som pedagogisk ledare på jobbet.
  • Under våren blev det klart att vi skulle överta mitt gamla föräldrahem. För två veckor sedan lämnade vi vårt älskade Umeå, efter att ha bott där i 18 år, och flyttade in i Bjästa, ett samhälle två mil söder om Örnsköldsvik.
  • Jag sade upp mig från mitt jobb, fick ett nytt jobb på Bjästaskolan och blev kollega med några av mina forna högstadielärare. En förändring som jag inte riktigt förstod hur mycket det skulle påverka mig förrän flera månader senare. 
  • I augusti stod det klart att jag och min fru väntar vårt tredje barn.

Så istället för att bli året då saker lossnade, blev 2019 året av nya lärdomar. Dessa är de fyra största lärdomarna jag tar med mig in i 2020:

   

Jag har fått en förnyad kärlek till läsandet

Reading list 2019

Mitt 2019 Goodreads reading challenge.  

  

I fjol skrev jag att jag tappat suget för att läsa fantasyböcker. Att jag behövde en paus ifrån fantasy. Jag ville att 2019 skulle bli ett år då jag utforskade mer facklitteratur. I stället för att läsa fantasy har jag ägnat mig åt ämnen som självutveckling, filosofi, skrivande, skolutveckling och barnuppfostran. 

De fem böcker jag vill rekommendera allra mest är:

  1. Man's Search for Meaning av Viktor E. Frankl. En bok om att det går att se att livet är vackert även inuti ett förintelseläger.
  2. Atomic Habits av James Clear. En bok om beteendeförändring och dess olika lager.
  3. Obstacle is the Way av Ryan Holiday. En bok om att vända på perspektiv och se utmaningar som din bästa vän.
  4. Can't Hurt Me av David Goggins. En bok om att sluta gnälla och få saker gjorda.
  5. The Power of Vulnerability av Brené Brown (Great Courses, Audible). En bok om att våga vara sårbar för att nå lycka och glädje.

Man's Search for Meaning

Årets bästa bok. Man's Search for meaning av Viktor E. Frankl. 

  

Utöver detta har jag lyssnat på ungefär 60 podcast-avsnitt per månad.

De poddar som jag gillar allra mest just nu är:

  1. Making Sense av Sam Harris. 
  2. Kvartal av Kvartal. 
  3. Påjobbet-podden av Wise Consulting.
  4. Förlagspodden av Lasse Winkler och Kristoffer Lind. 
  5. The Portal av Eric Weinstein.

Making Sense av Sam Harris

Den fortsatt bästa podden i världen. Making Sense av Sam Harris.

  

Jag har följt 12 mangor/animes. Min favorit är One Piece men även One Punch Man och Demon Slayer har varit extra bra i år.

Demon Slayer

 Årets överraskning Kimetsu no Yaiba, aka Demon Slayer

  

Mitt mål är inte längre att bli författare

Ett av de mål jag satte upp för mig själv inför 2019 var att jag skulle skriva mer. Men med facit i hand har jag skrivit mycket mindre i år än under de två tidigare åren. Detta har varit mitt största misslyckande under året, men samtidigt också min viktigaste lärdom.

Sedan jag bestämde mig för att börja skriva har jag trott mig veta vart jag var på väg och vetat vilka mina viktigaste mål har varit. Mitt fokus på dessa mål ledde bland annat till att jag för två år sedan lade ner nästan alla mina intressen, gick på spelberoendeträffar, och fokuserade så mycket energi jag kunde uppbåda till mina böcker och min blogg vilket gjorde att jag skrev ett inlägg till bloggen varje vecka utöver mitt vanliga skrivande. Jag var övertygad om att det enda sättet att nå mina mål var genom total hängivenhet. I år har min syn kring detta förändrats.

I stället för att fokusera på att skrapa lös ännu mer skrivtid har jag taggat ner på min hängivenhet till skrivandet och låtit andra, nya sidor i mitt liv få mer plats. Det som inledde denna förändring var mitt beslut att inte åka på Swecon. Det hela började med att jag fick en fråga om jag ville följa med på en resa till Italien med min familj, min svågers familj och svärföräldrarna, samtidigt som det var Swecon. Först sade jag instinktivt nej. Jag kan inte följa med. Jag måste "jobba" på mina kontakter. Jag måste åka till Swecon. Om jag inte åker dit sviker jag min författardröm.

Under några veckor brottades jag med detta. Till slut insåg jag hur orimligt ställda mina förväntningar och krav på mig själv var. Jag ändrade mig och insåg att det var fel att prioritera skrivandet och nätverkandet kring skrivandet till den grad att jag inte kunde följa med min familj på en utlandsresa. Denna insikt, tillsammans med mitt nya intresse för skolutveckling, gjorde att jag inte längre såg skrivandet som en lika absolut punkt i mitt liv. I stället för att vara en väg bort från ett stressigt läraryrke, som jag tänkte innan 2013, var skrivandet nu mer som en hobby.

Jag vill inte vara fast i bilden av vad skrivandet kommer att ge mig i framtiden. När jag satt mig ner för att skriva har bilden av vad boken kan bli alltid funnits där i bakgrunden. Jag har haft en känsla om dess potential som jag aldrig lyckats uppnå. En ständig frustration som jag kämpat emot. Men det där är bara en mental konstruktion som min senaste idol, Eckhart Tolle, skulle ha sagt.

Missförstå mig inte, jag vill ha ett mål att sträva mot. Jag vill fortsätta skapa, men jag gör det för att det ger mig riktning och ett bättre mående, inte för att det eventuellt ska bli något spektakulärt i framtiden eller för att det i denna påhittade framtid ska få mig att må bättre. Jag kan må bra här och nu utan att lägga mer stress på mig själv än vad jag mår bra av.

Sessa Aurunca

Italien, juni 2019.

  

Jag har funnit en ny morgonrutin  

I samband med resan till Italien började jag även med en ny morgonrutin som fastnat. Jag går och lägger mig runt klockan 21:30 och kliver upp klockan 04:30. Att finna en tid på dygnet där jag kontinuerligt kan fokusera på mitt skrivande har varit något som jag brottats med i några år nu. Jag har tidigare försökt göra det på morgnarna, men inte så här tidigt. Jag har tidigare tänkt att det är alldeles för tidigt, att det inte skulle gå över en längre tid, men jag hade fel. Att kliva upp så tidigt varje dag, oavsett om det är vardag eller helg är nog det bästa som kunnat hända mig. Anledningen att jag äntligen lyckats etablera denna rutin är för att jag läste en bok om skrivrutiner för författare som hette Miracle Morning for Writers. Den gav mig en rad olika tips och tricks för hur man kan tänka och göra för att få igång en ny morgonrutin. Den pratade också om flera andra morgonrutiner som vetenskapliga studier visat är bra för skrivande och för ens mående i allmänhet.

Sedan juni har jag alltså klivit upp, så gott som varje morgon, oavsett om det är vardag eller helg och startat min dag med en rad aktiviteter. Jag tränar, mediterar, läser, skriver dagbok, diktar, gör negativ visualisering och skriver på mina böcker. Allt innan barnen vaknat vid klockan sex. Det har gjort att jag, trots mindre hängivenhet till skrivandet/bloggandet ändå lyckats skicka in några kapitel till min lektör varje månad och skriva åtminstone ett inlägg i månaden till bloggen. Men det jag märkt allra mest med dessa morgnar är att det gjort en stor skillnad för mitt temperament, för min vikt och för mitt allmänna mående. Jag känner att jag orkar mer, kan fokusera mer på jobbet och har inte länge problem med rygg, knän och ena axeln som jag periodvis haft tidigare. 

  Räntad Tid

 Mina morgonappar 

  

Det går att utvecklas även om man inte hänger sig totalt till skrivandet 

Effekten av mina nya prioriteringar har varit tydlig. Under årets fem första månader skrev jag 23 stycken inlägg på bloggen. Under årets resterande sju månader skrev jag 12 stycken inlägg. Även antalet läsare och antalet sidvisningar har gått ner från i fjol. Då hade jag 4000 unika läsare och i år hade jag 3300. Antal sidvisningar i fjol var 14 000 och i år var det knappt 10 000.

Trots denna minskning känner jag mig mer harmonisk än tidigare år och jag har fortsatt göra framsteg i mitt skrivande.

Jag misslyckades med två av de mål jag satte upp för mig själv i början av året men jag klarade av fem. Dessa innebar bland annat att:

  • Jag har skrivit färre recensioner och istället mer teoretiska och filosofiska diskussionsinlägg. Några sådana inlägg har varit Älskar du skrivandet?Räntad TidParetoprincipenAtt bli mer än bara en berättelseVad är skönhet? och Valkigt Sinne.
  • Jag har anlitat en lektör, Marita Brännvall, som jag är väldigt nöjd med. Hon har gett mig kontinuerlig feedback på mitt skrivande. Detta upplever jag har varit välinvesterade pengar eftersom det både utvecklat mig rent skrivtekniskt, men har även inneburit en hel del förändringar i mitt manus, Devans Dans.
  • Jag färdigställde ett skrivprojekt för första gången, novellen Blodfadern. Inte nog med att jag för första gången blev klar med ett skrivprojekt, jag fick även denna novell antagen av e-tidskriften Brev från Cosmos, den ska publiceras inom kort i deras åttonde utgåva. En bra indikation på att mitt skrivande rör sig i rätt riktning.
  • Jag gick en MasterClass med Margaret Atwood i kreativt skrivande under sommaren. Det var intressant, men ska jag vara helt ärlig så var det något av en besvikelse. Jag rekommenderar hellre att man går en skrivkurs via något svenskt universitet eller tittar på BYU och Brandon Sandersons skrivkurser som finns gratis på youtube.
  • Jag gjorde tre författarintervjuer. Två svenska fantasyförfattare, Christoffer Pichler och Mattias Kuldkepp, och en med författaren och litteraturskribenten Steven Ekholm

  

Tack till er som följt mina inlägg under året. Jag ser fram emot nya tag under 2020 och allt vad det bär med sig. 


Intervju - Steven Ekholm 0

29 september 2019

Steven Ekholm är gymnasieläraren som sadlade om och blev läromedelsförfattare, foodie och frilansskribent. I denna intervju får han frågor om sin roll som litteraturkritiker av fantastiklitteratur på DN.

Steven Ekholm

Många av mina läsare är precis som jag fantastikförfattare, jag börjar därför med den mest uppenbara frågan. Hur gör man som författare för att få en recension i en tidning som DN?

Det finns tyvärr inga genvägar till att bli recenserad i DN. Det är oerhört få böcker som ges plats trots att de både förtjänar att läsas och nagelfaras av de större tidningarna. Problemet är generellt och gäller för allmänlitteratur såväl som genrelitteratur. Men jag tror att fantastik för vuxna har det mycket svårare än fantastik för barnung. Jag själv skriver ju främst på Barn-Ungsidorna och här bevakar vi, tycker jag, en hälsosam mix av fantastik och annan litteratur. Men svensk fantastik för vuxna är ett riktigt nålsöga, särskilt egenutgivet eller böcker utgivna på små specialinriktade förlag. Konkurrensen är mördande och det gäller att synas, eller i alla fall väcka redaktörernas och kritikernas intresse. Har du dock lyckats en gång är chansen att få en andra recension mycket större. Men naturligtvis känner vi kritiker frustration över att det totala utrymmet vi har att jobba med inte räcker till.

Ren konkret skickar de flesta förlag sina böcker till DNs barnung-redaktör, Lotta Olsson, som sedan skickar ut böcker till oss i recensentgruppen. Vi har lite olika specialistområden, så en del förlag skickar även böcker direkt till oss recensenter för att kapa processen lite. Lotta får ju varje år flera hundra böcker tillskickade och en del böcker faller ju helt naturligt mellan stolarna. Vi samråder dock om bevakningen men det är Lotta Olsson som fattar besluten. Vi kritiker väljer främst böcker ur Svensk Bokhandels kataloger som kommer ut tre gånger om året. De böcker som inte finns med där har det helt klart svårare att bli valda.

Vad ska man inte göra?

Tjata funkar aldrig. Det man som förlag och författare kan göra är att synliggöra sina böcker på alla upptänkliga sätt, skapa positiv nyfikenhet. Sedan är det bara att hoppas att insatserna når fram.

Du jobbade ett tag som svensklärare och startade en fantasykurs som elevens val. Jag läste i en intervju att du gjorde detta som en slags motståndsrörelse mot vuxenvärldens fördomar mot fantasygenren. Fortsätter du den här motståndsrörelsen nu också som litteraturrecensent? Försöker du i din roll som recensent på en av Sveriges mest ansedda tidningar, att påverka riktningen för svensk fantasy på något sätt?

På den första frågan svarar jag absolut JA. Jag ser mig fortfarande som en motståndskämpe! Idag är det dock lite andra slagfält som är aktuella. Då, under 1990-talet fanns det oerhört mycket fördomar mot genrelitteratur bland de personer som hade som främsta uppgift att få unga att läsa böcker överhuvudtaget. Helt galen logik. Jag mötte dessa fördomar och verkligen aktivt motarbetandes personligen, både under min egen skoltid, på universitetet och på min arbetsplats (gymnasieskolan), så jag blev rebell. Idag handlar det om att få människor att lämna tangentborden för en stund och utmana sig själv med en bok. Jag ser fantastiken rent generellt som en slags motståndsrörelse i sig, i den större motståndsrörelsen. Ofta långa, anakronistiska, världsbyggande berättelser. Borde inte vara möjligt att hitta läsare till såna böcker idag. Men undret sker, och behovet av dessa berättelser (om de är välskrivna) tror jag kommer bli allt större. Och här tar jag aktiv ställning genom mitt uppdrag som litteraturkritiker. Man kan se liknande motståndsrörelser inom andra delar av livet just nu. Inte minst i miljöengagemanget. Miljö, mat, hälsa. Slow Food, Slow Read. Vad gäller min möjlighet att påverka svensk fantasy tror jag den är liten eller obefintlig. Jag ser mig som en person som ska vara jävligt obekväm mot författare och förlag som slarvar, tar genvägar eller ger ut dåligt skrivna böcker för barn och ungdomar. På samma sätt lyfter jag mer än gärna böcker som gör det motsatta. Oavsett genre. Men gärna svensk fantastik.

Idag är du dock inte längre lärare, utan författare och frilansskribent. Kan du berätta lite om hur den resan gick till?

Det hela började i slutet av 1990-talet då jag som gymnasielärare var på en sommarkurs i engelsk ungdomslitteratur i Oxford. Det var rätt mäktigt att bo på Merton College och sitta under Tolkiens klassiska träd och läsa två helt nya författarskap (Pullman & Rowling). En kväll på studentpuben på Merton träffade jag en svensk förlagschef på Natur & Kultur, Tia Hammarbäck. Jag berättade bland annat om min fantasykurs på gymnasiet och hon blev väldigt intresserad. Natur & Kultur var ganska bra att ge ut fantasy på den tiden (Hobb, Jordan m fl), men på läromedelssidan hade de ingen aning hur de skulle göra för att möta detta läsintresse. Och här fanns plötsligt en ”lärare” i fantasylitteratur. Hon bjöd ner mig till Stockholm ett par månader senare och när jag åkte hem hade jag två förlagskontrakt i handen. Det kom att bli de första böckerna om fantasylitteratur i Sverige som riktade in sig på skolan. Det blev en fackbok, ”En guide till fantasy” och en antologi. Båda kom ut år 2000. Dessa böcker kom de följande åren att följas av flera andra genrelitteraturantologier (Fantasy, Skräck, Science Fiction, Kärlek, Deckare). Detta arbete tillsammans med två småbarn och en heltid som lärare blev för tungt. Något måste bort. Det fick bli lärarjobbet. Jag skrev redan litteratur- och musikrecensioner i lokaltidningen och denna erfarenhet, tillsammans med mina böcker om fantasy öppnade upp möjligheten att få skriva för magasinet, Opsis Barnkultur (fast då hette det Opsis Kalopsis!). Och där skrev jag bland annat en stor artikel om Lemony Snickets bokserie om syskonen Baudelaire vilket gjorde att Lotta Olsson på DN upptäckte mig. Jag fick göra ett provjobb som jag uppfattade det. Den finlandssvenska fantastikförfattaren Irmelin Sandman Lilius skulle ges ut igen i Sverige och vi uppmärksammade det stort i DN på ett helt uppslag. Alla, inklusive författaren blev väldigt nöjda, så sedan dess, tolv år nu, har jag skrivit för DN. Främst om fantastik, men verkligen inte bara. Vid sidan av detta har jag skrivit artiklar om musik, litteratur, resor, mat och vin åt en mängd olika magasin och tidskrifter. Även ett flertal böcker. Men DN-skrivandet har varit det centrala nervsystemet i mitt kreativa nav under dessa år.

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv, En Olustig Början

  

En fras som återkommer i dina recensioner är "otäckt aktuell". Hur viktigt tycker du att det är att fantasyböcker har ett budskap som säger något om den värld vi lever i idag?

Haha, ja jag kanske upprepar mig för mycket. Jag tycker verkligen INTE att det är något viktigt eller något att sträva efter som författare. Det finns redan för många författare och böcker som hela tiden ängsligt spanar efter samtida frågor eller trender. Det jag menar och det jag däremot tycker om är när berättelser blir allmängiltiga och angelägna. När en berättelse kan beröra mig som läsare även om huvudpersonen är en orch eller om den utspelar sig i en galax långt borta och för länge sedan. Att horder av ungdomsböcker de närmaste åren kommer handla om miljöaktivism eller miljökatastrofer är ju en no-brainer, men såna böcker kommer inte kallas ”otäckt aktuell” av mig. Snarare tendensiös. Jag älskar fantasy av just den anledningen - när den är som bäst befriar den mig som läsare. Att ALLT verkligen kan vara möjligt och trovärdigt samtidigt. Det handlar om (för att citera Tolkien) fångens flykt snarare än desertörens. Att förklä samtidens frågor i en lätt genomskinlig fantasydräkt gör mig illamående. Det blir dålig samtidskritik (varför dölja den överhuvudtaget?) och värdelös fantasy (för den är ju förklädd och inte på riktigt!).

En vanlig bild som jag och andra fantasyförfattare har av de större svenska förlagen är att de främst ger ut urban fantasy, och till viss del portal fantasy, som riktas till unga läsare. Medan fantasy som riktar sig till unga vuxna och vuxna saknas i stor utsträckning. Delar du den bilden?

Man måste komma ihåg att förlagen är först och främst en vinstdrivande verksamhet (hur mkt man än må beklaga detta) och följer trender lika aktivt som modelejonen i MOOD-gallerian. Just nu är urban fantasy, dystopier och liknande för unga vuxna på modet. Delvis för att många av dessa böcker är singletons eller maximalt (ganska fristående) trilogier. Dessutom så följer bokvärldens fantastikutgivning mycket av det som kommer som populära filmer och tv-serier. Och urban fantasy går fint på film. Inte lika mycket alver och orcher. För yngre barn är min bild att utgivningen är bredare. De yngre läsarna har ännu inte fastnat i någon tydlig smakfåra och dessutom är böckerna kortare och förlagen tar därmed mindre risker. Ett bra undantag är ju PAX-serien. Urban skräckfantasy med nordiska väsen…ganska nyskapande som helhet fast med igenkännbara komponenter. Jag tror dock att författare som skriver klassisk sekundärvärldsfantasy kommer ha det svårt att nå fram till de stora förlagen under överskådlig tid. Det betyder inte att man inte ska skriva såna böcker just nu. Tvärtom. Men böcker som speglar samhällsengagemanget och den monumentala krisen i världen (flyktingar, klimatet, krigen) kommer efterfrågas mest av de stora förlagen och där funkar urban fantasy bättre som spelplan.

Hur önskar du att genren ska utvecklas i Sverige under de närmaste årtiondena?

Ingen lätt fråga…men jag tycker att Sverige efter våra stora svenskspråkiga giganter i genren, Astrid Lindgren, Irmelin Sandman Lilius och Tove Jansson (och kanske någon glömd) som skrev originellt och med stor konstnärlig höjd på 1950-1970-talen, så började svensk fantastik titta FÖR mycket på de anglosaxiska bästsäljarna. Här tappar svensk fantasy momentum och blir i stor utsträckning mest epigoneri. Och blir därmed också ganska ointressant. Den svenska fantasyscenen hämtade åter igen kraft i de små specialiserade förlagen, fanzinen och senare på nätet. Genren i Sverige lider fortfarande lite av den här kollapsen. Men det ser faktiskt ljusare ut. Originaliteten kommer åter och vissa verk bryter igenom isen (blir omskrivna, köpta och lästa) och bygger nytt förtroende för fantastik generellt. Och så önskar jag ju att framtiden ska få fortsätta. Mindre ängsligt blickande åt höger och vänster, meningslösa diskussioner på genreortodoxi och istället mer fokus på berättarlust och en riktigt bra story. Jag skulle gärna uppmuntra till att bryta regler och kliva över mentala barriärer vad gäller genren. Se vad som händer. Kanske finns det en tråd där som kan leda till något spännande.

Vad tror du krävs för att den ska gå i den riktningen?

Det är kanske svårt att driva denna utveckling, men det handlar mycket om mognad. Sedan måste man förstå som författare av fantastik att genren i sig skrämmer en del läsare och förläggare. Och med det sagt har den en uppförsbacke redan innan någon har läst en rad. De stora förlagen är kommersiella varelser som inte längre letar efter ”den bästa boken med den högsta kvaliteten och de djupaste tankarna”, utan snarare vilken bok som kan sälja mest, vilken författares utseende man kan kapitalisera på främst. Pengar alltså. Och vill man som författare dansa med de här elefanterna så måste man tänka på detta. Det finns ingen rättvisa och tur och tajming spelar alltid roll i detta såväl som i så mycket annat. Men det korta svaret är nog att skriva den bästa bok man bara kan och sedan hålla tummarna att någon annan också fattar hur bra den är. Världens största bibliotek är ju det som är fyllt med alla böcker som bara planerades men aldrig blev skrivna. Den bok som faktiskt är skriven har störst chans att bli publicerad. Oavsett genre.

Som avslutning måste jag även fråga dig. Vilka svenska fantasyböcker skulle du rekommendera att man som fantasynörd tar sig an?

Är man redan fantasynörd så har man säkert läst det mesta av det bästa. Och dessutom har man säkert en tydlig smak för vilken fantasy man föredrar, så den här frågan får nog bli obesvarad tror jag. Men, ok då. Varför inte prova Ola Wikander, Madeleine Bäck, Åsa Schwarz och Mats Söderlund. Fast bäst i Norden är ju Siri Pettersen, men hon är ju norska.

  

Vill ni veta mer om Steven, till exempel om VM-guldet han vann 2018 och om hans böcker, kan ni gå in på hans hemsida.


Räntad tid - Att använda sin tid på rätt sätt0

08 september 2019

Det här inlägget handlar om räntad tid och hur man kan använda det för att utveckla ens skrivande.

Compounded Interest vs Simple Interest

Vad är ränta på ränta?     

Compound interest is the eighth wonder of the world. He who understands it, earns it ... he who doesn't ... pays it. - Albert Einstein

Konceptet räntad tid har växt fram ur den ekonomiska termen Compound Interest (Ränta på ränta). Det är ett ganska simpelt koncept som får stora effekter över lång tid.

Alla vet nog vad ränta är. Om du sparar pengar på en del bankkonton kan du få ränta på dem. Om du lånade ut hundra kr med en vanlig ränta (simple interest) på 10 % kommer du att få tillbaka dina hundra kronor och 10 kr till. Pengarna växer i en jämn och stadig takt. Inga konstigheter.

Ränta på ränta betyder att pengarna du lånar ut fortsätter att växa. Dina 100 kr har blivit 110 kronor men om du fortsätter att låna ut pengarna får du ränta på de redan "räntade" pengarna. Med samma ränta får du med andra ord nu tillbaka 11 kr och kan lägga de till dina tidigare 110 kr = 121 kr. Räntan på räntan skapar en exponentiell kurva som gör att ju längre du sparar desto mer pengar får du tillbaka. 

Ekonomiska rådgivare säger ofta att det är viktigt att börja spara pengar så tidigt som möjligt i ditt liv på grund av ränta-på-ränta-principen. Bilden nedan förklarar varför.  

Compounded Interest

Vad har det här att göra med skrivande? 

Gång på gång får man som aspirerande författare höra att det enda som kommer att ta dig framåt är att sätta dig ner och skriva. För det är endast genom att skriva som man kan bli bättre på att skriva. Detta är en sanning med modifikation. Det finns en rad olika sätt att utveckla sin skrivteknik men att sitta ner och skriva varje dag är onekligen det främsta bland dem. Men det finns en rad andra områden, förutom själva skrivandet, som du också bör utveckla om du vill kunna försörja dig på ditt författande.

Många gånger har jag även läst i sociala medier att man bör satsa stort. "Jag sa upp mig från jobbet. Jag hoppade av skolan. Jag hade gett allt och var utblottad." Dessa historier sticker ut från mängden vilket gör det lätt att skriva om i medier. Men många av de mest lyckade personerna i vår tid började inte så. Elon Musk sålde ägg från dörr till dörr. Warren Buffet var cykelbud. De började smått och staplade upp den ena lilla vinsten efter den andra. Deras bankkonton kanske inte växte särskilt mycket i början men deras färdigheter, erfarenheter och relationer gjorde det. De satsade inte allt de hade på ett osäkert kort. Genom att istället samla på sig erfarenheter och färdigheter över en lång tidsperiod försåg de sig själva med resurser som längre fram kunde kombineras till något större.

Ränta på ränta fungerar inte bara i ekonomiska situationer utan kan även appliceras inom andra områden, till exempel på ens karriär. Det kanske inte kommer som någon direkt överraskning att många av världens främsta artister och författare oftast är äldre än den genomsnittliga kreatören. De har helt enkelt haft längre tid att låta sina arbeten ränta av sig.

Compound time

Aktiviteter som ger ränta över tid 

Här är några exempel på aktiviteter som skapar en ränta på ränta-effekt. 

1. Läs böcker

Varje ny sak du lär dig blir till en krok i din hjärna som gör att du lättare kan ta till dig ny information. Man kanske tror att man ska "bli trött" av att läsa hela tiden och därför inte kunna orka skriva eller ta in mer information, men det är precis tvärtom. Ju mer du lär dig, ju fler krokar skapar du som gör att ny information fastnar snabbare. Ju mer du läser desto mer kommer du att komma ihåg, och desto lättare kommer du ha att lära dig nya saker.

Bli expert på din genre men stanna inte där, läs andra genrer med. Läs inte bara skönlitterärt, läs för att lära. Läs om de saker i ditt liv som du kämpar med. Läs om filosofi, biografier, fysik - allt som intresserar dig. Kolla på youtubevideos och lyssna på podcasts som lär dig nya saker.

Ju fler annorlunda krokar du skapar desto snabbare växer ditt informationsnät. Du vet aldrig vilka av dessa böcker som på förväg kommer vara de som ger dig din nästa idé. Dina nya erfarenheter blir till trappsteg som tar dig till nästa nivå, som öppnar nya dörrar till möjligheter du i förväg inte visste fanns.

2. Nätverka

Nätverkande består av två delar. Skapa kontakt och upprätthålla kontakten.

När man hör termen nätverkande ser en del av er kanske framför er att ni ska gå på affärsmöten eller mässor med en massa visitkort och dela ut dem till folk, och övertyga dem om att just du kommer att slå igenom. Det är ett, ineffektivt, sätt att skapa kontakter.

Andra tänker att de först ska skriva färdigt sin bok, få ett bokkontrakt och sedan kan de börja skapa kontakter. Det är ett annat, ineffektivt, sätt att använda kontakter.

Det kan vara bra att fokusera på en sak i taget. Men det du missar är att du inte har dina kontakter när du verkligen behöver dem. När du behöver testläsare, när du ska göra en framsida, när du söker lektörer och redaktörer, när du ska söka förlag och agent. Kontaktskapande tar tid. Tiden du spenderar med din kontakt är en väsentlig del av nätverkandet. Sök kontakter nu. Gör det medvetet och gör det kontinuerligt. Du måste gräva brunnen innan du blir törstig.

Det finns massor med olika sätt att nätverka på. Till exempel starta en blogg, podd eller youtubekanal där du pratar om dina intressen och om det du lär dig under din skrivresa. Saker som hjälpt dig och som kanske kan hjälpa andra. Ha läsaren i åtanke, vad vill de läsa? Hur kan det du skapar hjälpa dem? Dela det du skapat i olika sociala forum och interagera med dem som kommenterar på dina inlägg. Kommentera gärna även på det andra skriver och hjälp dem när du får en chans. Läs deras utkast, para ihop dem med kontakter som du själv skapat. Hjälp dem, peppa dem och förvänta dig inget tillbaka. Det enda du är ute efter är kontakten. Du vet aldrig när den kan komma till användning. 

Satsa på kvalité istället för kvantitet och ge det tid. I och med att det du skapar har kvalité och förhoppningsvis kan ha värde längre än några veckor kan du återanvända materialet gång på gång. Förvänta dig inte något omedelbart resultat. Början kan kännas väldigt långsam men när du väl får upp ett momentum kommer kontakterna nästan skapa sig själva.

Vill du veta mer om nätverkande rekommenderar jag The Jordan Harbinger podcast eller om du vill ha det i ett mer kompakt format, intervjun med honom i programmet Impact Theory.

3. Mindfulness

Det finns mycket fördomar kring meditation. Om jag ska nämna en enda sak som har påverkat mitt välmående till det bättre är det mindfulness. Det första som kanske måste nämnas är att det finns en rad olika sätt att meditera. En del av dem är religiösa till sin natur men de allra flesta är ateistiska. Den formen som jag rekommenderar är mindfulness. Det är en variant som är enkel att komma igång med men som tar en livstid att bemästra. Dess huvudsakliga syfte är att träna dig själv att vara medveten på vad du tänker. 

Vi kan alla se när en person är riktigt duktig på en idrott. Ta en hockeyspelare som exempel. Även om du inte vet någonting alls om ishockey kan du ändå se skillnad på en som har tränat i 5 år av sitt liv och en som har tränat i 25 år av sitt liv. Skillnaden är uppenbar.

Men när det kommer till mediation är det inte lika enkelt. Eftersom mindfulness är en intern process, och inte har någon yttre effekt annat än att du blir lugnare och har lättare att kontrollera dina känslor, är det mycket svårare att se. Men i praktiken är det ingen större skillnad mellan att gå till gymmet och träna kroppen, än vad det är att sätta sig ner på en stol och träna din hjärna. 

Hjärnan brukar ibland liknas vid en djungel och dina tankar är de små stigarna som leder fram genom den. Med tid, om du tänker en viss typ av tanke om och om igen, till exempel jag kan inte skriva, blir de små stigarna till slut en stor bilväg och tankarna kan då enklare ta sig fram i ditt sinne. Mindfulness hjälper dig att dra om dessa vägar och forma helt nya stigar genom djungeln. 

På kort sikt märker man ingen större skillnad. Det kan till och med kännas rätt jobbigt att sitta still i 5, 10 eller 20 minuter varje dag. Meningslöst mumbo jumbo. 

Över tid kommer du dock vänja dig med känslan och över tid kommer du märka hur det smittar över på resten av din dag. Även de stunder då du inte mediterar kommer du att vara mer medveten om vad du tänker och varför du tänker det. Vilket gör det betydligt svårare att vara arg, deprimerad eller ledsen under längre stunder. Du kommer även bli bättre på att fokusera på den uppgift du vill genomföra och inte störas lika mycket av det som händer runt omkring dig.

Vill du testa mindfulness rekommenderar jag Waking Up appen som är skapad av hjärnforskaren Sam Harris.

4. Skriv dagbok

En fysisk dagbok kan hjälpa dig att reflektera över vad du gjort under veckan, reda ut knutar som blockerar din väg och hjälpa dig att bättre komma ihåg det du lärt dig. Den kan även hjälpa till att skapa ett tydligt momentum åt den riktning du vill gå.

Det finns en rad olika sätt att skriva dagbok. Exempelvis affirmationsdagbok, reflektionsdagbok, visualiseringsdagbok eller tacksamhetsdagbok. Forskning visar att människor som skriver dagbok är bättre på att minnas saker och har ett jämnare humör.

I en studie där forskare följde personer som varit med om traumatiska upplevelser skapade forskarna två grupper. En som inte gjorde något särskilt för att bearbeta händelsen och en grupp som fick skriva ner sina tankar och känslor varje kväll. Bara några enstaka rader. Det behövde inte vara kopplat till den traumatiska händelsen. På kort tid såg forskarna att de som skrev dagbok mådde sämre. Troligtvis rörde reflektionerna upp såren från den traumatiska händelsen. Men redan efter en vecka jämnades gruppernas mående ut och efter ytterligare några veckor såg man hur måendet på de som skrev dagbok stadigt blev bättre. Ränta på ränta.

Efter att ha skrivit om sina tankar, planer eller erfarenheter känns det ofta som att man är lite mer avslappnad, lite mer fokuserad. Forskare kallar detta för "att skriva för att lära". Dagbok hjälper till att reda ut våra erfarenheter och sortera fram vad som är viktigt. På sikt hjälper det oss till och med att tänka mer komplexa tankar. Det som inom skolan kallas metakognitivt tänkande - att lära sig själv att lära.

Metakognitivt Tänkande

Sammantaget

I inlägget har jag förklarat vad räntad tid är och jag har gått igenom några exempel på sysslor som räntar över tid.

Överväg gärna att börja med någon av aktiviteterna ovan under några veckor. Om du märker att det fungerar, börja då med en till, eller om du har möjlighet, alla ovanstående sysslor. Det behöver inte ta allt för mycket av din tid. Effekten av dina konsekventa ansträngningar kommer med tid att växa av sig självt.

Ett tips är att avsätta lite tid varje dag. Kanske på morgonen innan du äter frukost eller på kvällen efter att barnen lagt sig när du oftast inte gör något särskilt produktivt. Jag har valt att kliva upp en timme tidigare varje morgon (läs: gå och lägga sig en timme tidigare) och göra alla aktiviteterna på en gång.

Du kommer säkert att tveka och tycka att det är jobbigt. Särskilt under de första veckorna. Det är en ny vana som kroppen måste acklimatisera sig med. Men när du väl är över på andra sidan kommer du inte ångra dig.

“Knowledge and productivity are like compound interest.” Given two people of approximately the same ability and one person who works ten percent more than the other, the latter will more than twice outproduce the former. The more you know, the more you learn; the more you learn, the more you can do; the more you can do, the more the opportunity — it is very much like compound interest. I don’t want to give you a rate, but it is a very high rate. Given two people with exactly the same ability, the one person who manages day in and day out to get in one more hour of thinking will be tremendously more productive over a lifetime. -   The Art of Doing Science and Engineering, Bode.


Paretoprincipen - Varför lyckas få med att leva på sitt författande?0

05 juni 2019

Paretoprincipen är en princip som säger att 80 % av dina förtjänster kommer från 20 % av ditt utförande. Därav är den även känd som 80/20-regeln. Effekten gäller såväl arbete, som dina sociala kontakter och dina kreativa åtaganden. Vad betyder detta i praktiken och vad händer när principens exponentiella effekter tar vid?

Paretoprincipen - Varför få lyckas med att leva på sitt författande?

 

Paretoprincipen och den exponentiella kurvan

Häromdagen såg jag en youtubevideo av psykologen Jordan Peterson som pratade om hur paretoprincipen kan kopplas till mål. Han menade att om man använder den på försäljning av böcker kommer man att se följande mönster: Om 10 personer skriver och säljer sina böcker, kommer ungefär 2 av dem att sälja 50 % av alla böcker. Det vill säga 20 % av dem kommer att tjäna 50 % av vinsterna. Men ökar man antalet personer kommer principen att skapa en exponentiell kurva. Denna kurva innebär att ju fler som försöker sälja sina böcker, desto färre kommer att lyckas. Detta låter kanske uppenbart, men vad som kanske inte är uppenbart är just hur stor effekten är. Om 100 personer säljer sina böcker kommer 10 av dem att sälja 50 %. Det vill säga 1/10-del i stället för 2/10-delar. Av 1 000 personer kommer ca 30 av dem sälja 50 %. Om du har 10 000 personer kommer 100 av dem att sälja 50 %. Alltså 1/1000-delar. 

Pareto Distribution

Vill du läsa mer om paretoprincipen kan du gå in på utforskasinnet.se.

Detta gäller inom en rad olika områden. Till exempel skivförsäljning, antal mål gjorda i fotbollsmatcher, i stort sett alla marknader som involverar någon form av kreativitet. Förtjänsterna ökar hela tiden för dem i toppen av kurvan. Åtminstone tills de dör, eller på annat sätt störs, och ger utrymme för nya kreatörer. 

När man talar om försäljning kan man sammanfatta paretoprincipen på följande vis. De som har mer kommer att få mer, medan de som har lite kommer att få mindre. Ett exempel på detta står till och med i bibeln, i Matteusevangeliet: "Den som har ska få i överflöd, men den som inte har ska förlora även det lilla han har." 

   

Ojämlikhet

Världen är full av ojämlikhet. De 85 rikaste människorna på planeten har mer pengar tillsammans än de två miljarder människor som har minst. Detta är ytterligare ett exempel på när paretoprincipen trätt i kraft. Intressant nog gäller detta oavsett vilket ekonomiskt system man observerar. Det ser alltså mer eller mindre likadant ut i länder med kapitalistiska, socialistiska och kommunistiska system. Man kan beskatta rika personer och därigenom jämna ut kurvan en aning, men principen kvarstår likväl. Det är dock svårare att säga åt Sveriges befolkning att sluta köpa Camilla Läckbergs och Lars Keplers böcker för att i stället gå och köpa Josef Lindells böcker. 

Rikaochfattiga

Varför berättar jag det här då? Jo, som jag tolkar detta innebär det att du som vill slå igenom som författare mer eller mindre är körd redan innan du ens har börjat. Chansen att du ska lyckas blir mindre och mindre för varje dag som går eftersom fler och fler personer ger sig in i skrivandet nu för tiden. Marknaden av böcker har exploderat de senaste åren trots att många författare säger att det är hopplöst att slå igenom. Hoppet om det stora kontraktet med någon av drakarna hålls ändå levande eftersom att media, förståeligt nog, väljer att skriva om de författare som lyckas, inte om alla som kämpar utan att någonsin komma i närheten av att kunna leva på sitt skrivande.

   

Vad är lösningen?

Den bästa lösningen på detta dilemma är att ge upp. Lägg din tid på något annat som kan ge dig motsvarande glädje. Du kommer därmed troligtvis också bespara dig en rad besvikelser.

Men om du inte kan ge upp? Om skrivandet alltid finns där bakom, djupt inne i dig och vägrar tystas. Då kan du göra två saker. Antingen sänker du dina ambitioner och njuter av skrivandet för vad det är. Se det som en hobby som tillför glädje till ditt liv. Bli inte hopplös när ditt skrivande inte lever upp till dina förhoppningar och förväntningar. Och bli inte besviken eller avundsjuk när du ser dem som lyckas trots att de inte verkar ha lagt ner lika mycket tid eller energi på skrivandet som du.

Men om inte heller det är ett alternativ? Om du inte "bara" kan nöja dig med att se skrivandet som en hobby? Försök då i stället att följa Petersons råd. Han hävdar att det bästa sättet att förhålla sig till detta är genom att jämföra dig med dem som är på din nivå, eller de som är precis ovanför din nivå. Eller ännu bättre. Genom att använda dig själv som måttstock. Jämför dig med den du var igår. Rör du dig åt rätt håll eller står du stilla? I stället för att lägga energi på andra, tänk på vad du skulle kunna göra annorlunda för att må eller bli bättre. Det fina med detta är att du bestämmer vad "bättre" innebär för dig. Det behöver inte vara antal sålda böcker, det kan vara vad som helst som du värderar.

Det du inte ska göra är att jämföra dig med dem som redan har lyckats. För den du väljer att jämföra dig själv med blir också din domare. Hen kommer att se ned på dig, från sin höga piedestal, inuti ditt huvud.

Vad du än väljer, får de mål du väljer att sätta upp för dig själv inte vara för långt borta. Då finns det en stor sannolikhet att du kommer må dåligt längs vägen och kanske även ge upp. Du kan ha en vision som är långt borta, men bryt ner denna vision till mindre delmål och håll dem så nära dig själv som du kan. Målet ska vara så enkelt att du faktiskt kan klara av det, men samtidigt så svårt att du måste utmana dig själv och fortsätta utvecklas.